onsdag 12 oktober 2011

Städdag med fikabesök

Idag vaknar jag tidigt, med min mått mätt. Klockan är runt åtta, när jag börjar med frukosten. Jag känner mig utsövd, även om Simba har väckt mig flera gånger under natten. Kanske kroppen och själen äntligen har kommit ifatt, i alla fall när det gäller sömn.

Tanken är att jag ska städa på förmiddagen, men jag drar mig in i det längsta. Kommer att tänka på att Karin inte mådde så bra igår, så jag kanske skulle ta och ringa henne, för att höra hur hon mår idag. Ingen hemma, eller så orkar hon inte svara, helt enkelt. Jag vet hur det kan vara ibland.

Jag sätter mig vid datorn, för att skriva ett meddelande till Karin. Då ringer telefonen. "-Hej, det är Karin! Hur är det?" Jag frågar Karin om hon har sett att jag ringde bara för en minut sedan. "Näej, här har ingen ringt!" Konstigt, jag ringde ju nyss!

När jag tänker till, så har jag slagit fel nummer. Men är det inte konstigt, att Karin kommer på tanken att ringa mig, när jag just har tänkt på henne?! Jag blir lite lätt knottrig, när jag tänker på vad det är som styr det vi gör och känner.

Vi pratar en lång stund och samtalet innehåller både allvar och härliga skratt. Det känns så otroligt skönt att kunna ge av sig själv, samtidigt som man får så otroligt mycket tillbaka. Du är en guldgruva, Karin!

Städa var det ju! Grejen är den, att jag känner verkligen för att städa nu, när jag har boostat ny energi från Karin. Jag bestämmer mig raskt för att det bara blir dammsugning. Dammningen kan vänta ett tag till. Det går ju som en dans!

När jag ändå är i stöten, så passar jag på att torka av golven också. Känns fräscht att få göra det. Energin formligen sprudlar i kroppen! Finns till och med lite energi kvar, så att det räcker till en promenad runt Lillsjön, innan lunch.

Det är ett riktigt härligt höstväder, med sol och starka färger, även om det blåser lite kallt. Är man bara rätt klädd, och det är jag, så kan man njuta av varje sekund. Det känns så skönt, att få vara ensam med tankarna och få andas den friska luften. Terapi på hög nivå!

När jag kommer hem, så kokar jag makaroner, en rejäl laddning, och mikrar lite köttbullar till. Nu har jag kokta makaroner till flera mål. Smakar gott med lite mat nu, efter den raska promenaden.

Doris ringer och berättar att David får komma hem från lasarettet redan i morgon. Vi hade ju planerat att åka dit tillsammans i morgon, för att hälsa på och för att äta lunch tillsammans. Nu får vi ses en annan dag i nästa vecka istället, bestämmer vi.

Nu är det hög tid att börja förbereda äppelpajen, jag har tänkt göra, innan Tiina kommer på besök. Ska bli kul att träffa Tiina. Vi jobbade samtidigt på Fb Data i Hållsta, för många år sedan. Tiina har varit med om stor sorg och vill gärna kunna dela med sig av sina erfarenheter till mig.

När äppelpajen står i ugnen, så passar jag på att duscha och tvätta håret. Jag vill ju vara fin och iordning, när Tiina kommer. Hon är alltid så himla pigg och fräsch, så det känns bra att inte vara alltför sunkig själv, när jag står där i hallen och tar emot.

Allt är klart och nu sitter jag återigen som en sällskapssjuk gammal nucka och väntar. När det knackar på dörren, så tror jag givetvis att det är Tiina, men det är Sanna, Nillas dotter, som vill låna några filmer. Hon är så gullig och hon får givetvis låna hur många filmer hon vill.

Nu är det i alla fall Tiina, som kommer. Superfräsch och med en presentpåse och en kondispåse. Vi kramas och det känns bra, redan från början.

När jag har visat Tiina runt, så slår vi oss ner i köket, i väntan på att kaffet ska puttra klart. Redan under tiden, när jag visade runt, så har vi börjat prata om allt som har hänt. Känns väldigt lätt och fint. Jag lyssnar intresserat på det Tiina har att dela och vi känner att det finns en hel del likheter, även om en sorg aldrig kan vara en annan lik.

Tiina har ett väldigt djup och en stor insikt i livet. Jag blir riktigt imponerad. Nej, det är nog fel uttryck. Snarare berörd och tagen av det vi nu delar. Vi delar våra innersta tankar om sorg, men även om annat i livet. Helt otroligt hur det kan klicka så där, fast vi egentligen aldrig tidigare har varit så nära.

Det blir "Bonde söker fru", som sätter punkt för vårt samtal. Även Tiina brukar göra som jag, bädda ner sig i sängen bland kuddarna, för att få låta sig roas av förälskelser och pinsamheter, blandat huller om buller. Man blir bara så glad!

Jag hinner ringa både till Ullis och till Henke, innan jag bäddar ner mig framför TV:n. Jag bestämmer med Henke att vi ska ses i Stenby straxt innan tio i morgon. Han ska hjälpa mig att göra en sista bedömning av bostadsrätten, innan jag bestämmer mig. Sen att jag redan har bestämt mig, det är en annan sak!

Efter visningen i Stenby i morgon, så är det dags att träffa beteendevetaren igen. Nu är det två veckor sedan jag var där och det ska bli skönt att få komma dit igen. Känns bra att ha någon utanför den närmsta kretsen att bolla alla tankar och känslor med.

Ullis och jag bestämmer att jag ska ringa sen, efter besöket på vårdcentralen. Vi ska äta lunch tillsammans, nu när det inte blev av med Doris. Verkar som att även morgondagen blir en innehållsrik dag.


0 kommentarer:

Skicka en kommentar