Seg söndag

Oj, oj, idag är det inte kul att vakna. Det blev alldeles för sent och mycket att dricka igår. Däremot, så hade jag verkligen en toppenkväll och då kan det väl vara värt, att man är lite seg nästa dag.

Det tar tid att komma igång, men snart står jag nyduschad och klädd och väntar på att Henke och Johanna ska komma. De har lovat att följa med mig till Bälgviken, för att träffa de nya husägarna. Det är alltid skönt att ha någon med.

När vi kommer till huset i Bälgviken, så har de nya ägarna redan kommit. De har skottat upp hela garageuppfarten och väntar nu på, att få titta på vad jag har att sälja till dem. Det är väl främst gräsklipparen, som jag kan sälja. Resten av prylarna lämnar jag bara kvar. I gengäld, så lovar de att slänga det de inte vill ha. Skönt!

Nu är det verkligen på allvar, tänker jag, när jag sitter i bilen och ser mitt hus för sista gången. Känns väldigt konstigt! Jag vinkar åt mina gamla grannar och de önskar mig lycka till med mitt nya liv. Jag kommer att sakna alla fina människor, här i byn.

Trots allt, så är det en stor lättnad jag känner också. Sorgen klarade jag av förut, när jag och Lillis var och tömde garaget. Då brast alla fördämningar och jag tillät mig själv att låta sorgen ta över, för en dag. Nu mår jag mycket bättre igen och ser till och med framåt en smula.

Vi stannar till i Skogstorp och äter varsin geggig pizza. Precis vad jag behöver, en dag som denna! Sen var inte blandningen av kebabkött, räkor, skinka och champinjoner, någon höjdare. Jag har ju ätit bättre pizzor här, om jag säger så.

Proppmätta, far vi vidare mot Stenby. Snön vräker ner och det blåser kraftigt. Känns som det blir soffläge, när jag kommer hem sen. Känner jag mig själv rätt, så blir det väl snarare datorläge. Same, same....

Ullis ringer på Henkes mobil, när vi nästan är hemma hos mig. Hon är väldigt upprörd över något. Det förstår man av Henkes snabba och hetsiga svar. Nu är både jag och Johanna jättenyfikna på vad som har hänt, när han avslutar samtalet.

Henke berättar, att Ullis bad honom att lyssna på ett ljud, för att sen kunna förklara vad det var som var fel. Sen glömde hon att berätta, att det var bilen, som lät. Henke fick lov att höja rösten, för att få Ullis att förklara lite bättre. När han förstod att det var bilen, som lät så illa, så bad han dem att ögonblickligen stänga av den.

Vore väl typiskt om det skulle hända Ullis och Marre något mer skit nu! Tankarna snurrar vilt i mitt huvud, kring det här med deras bil. Kan det fanimej aldrig ta slut på elände?! Känns som att vi alla skulle behöva en lugn period nu, ett bra tag framöver.

Ullis ringer ganska snart och berättarför mig, att det inte var något allvarligt med bilen, som Henke först trodde. Ljudet kom inte från motorn, så det är nog ingen större fara. Återstår dock att kolla vad det är, men det kan nog Henke ordna. Pust!

Ullis berättar också, att hon inte mår så bra. Hon är orolig, för att hon har fått blå naglar och händer och ögonen har blodsprängningar och är lite gula. Givetvis, blir jag också skitorolig. Ullis håller ju på och trappar upp sin nya medicin, så hon lovar att kolla upp, om det kan vara biverkningar.

En stund senare messar hon tillbaka, att det "bara" är normala biverkningar och inget att oroa sig för. Lättare sagt än gjort då, men OK då!

Som jag trodde, så blir det hela eftermiddagen och stor del av kvällen vid datorn. Tiden bara rusar iväg, när man sitter där och kollar runt. Så länge man även träffar folk "in real life", så är det väl ingen fara, tycker jag. I så fall är väl TV lika illa.

Jag har två nya kompisar på Facebook, sen igår. Vi fann ju varandra direkt, jag och Fridas härliga tjejkompisar. Kul att få lite nya bekantskaper också, även om jag har svårt att "underhålla" mina gamla vänner. Måste bli bättre på det där!

Som ett kvitto på det jag just skrev, så ringer Nilla. Vi pratar riktigt länge och det är som, att vi aldrig har varit ifrån varandra, fast vi inte har träffats ordentligt, på säkert tre månader. Noll startsträcka. Skönt med såna vänner! Däremot, så har vi väldigt svårt att få till en träff. Alla har fullt upp med sina liv, även jag.

Nu har jag i alla fall varit duktig och lagt upp ett sk evenemang på Facebook, om kommande flyttloppis. Vi är ju tre generationer i släkten, som har flyttat under en tvåmånadersperiod. Tänk vad mycket prylar det är då, som man vill göra sig av med, eller byta ut! Blir jättekul!

Nu ska jag försöka komma i säng i tid, så att jag kan vakna pigg, positiv och utvilad i morgon.