På lördagen hade det goda humöret kommit tillbaka och vi bestämde oss för att ta bussen in till Zadar, nu när vi återigen hade chansen. Riktigt bra dag. Sol, värme, blått hav, ett sjudande folkvimmel och otroligt vackra gränder och byggnader i gamla stan...
Vi lunchade på en liten restaurang på en bakgata. Plötsligt dök dessa sköningar upp...
När vi frågade servitören om dessa hästhuvuden, så förklarade han att det är valkampanjer som pågår i hela staden. Lite skillnad från våra trista tal på Fristadstorget i Eskilstuna. De avslutade med att ge oss en redig "high-five" innan de drog vidare.
Vi strosade vidare i värmen på de blankslitna gatstenarna i gamla stan. I skuggan av en gammal klockstapel satt en ung kille och lirade blues på elgitarr och en trummaskin. Jätteduktig! Försökte filma för att få med ljudet, men solskenet gjorde skärmen på telefonen omöjlig att se på, så killen hamnade utanför bild. Gissa om vi skrattade åt eländet sen när vi tittade på filmen!...
Fem timmar senare kände vi oss nöjda med Zadar och tog bussen tillbaka till Nin. Där väntade våra cyklar vid busshållplatsen. Nu skulle vi besöka gamla delen av Nin, som också låg på en liten ö med ringmur runt. Lite Visbykänsla...
Vi svalkade oss med en glass och doppade fötterna i det kristallklara vattnet...
Plötsligt tjoade Bosse till. Det var en krabba som hade blivit lite nyfiken på hans tår. När man väl började titta, så kröp det små krabater lite överallt runtomkring våra fötter. Jag är också nyfiken...
Snart var det dags för lite kvällsmat och då valde vi en restaurang utanför de berömda kvarteren, alldeles vid brofästet. Gostionica Burel, en helt fantastisk restaurang. Bra priser, supergod mat - både fisk, fågel och kött och sist men inte minst trevlig personal. Sen utsikten vi hade från vårt bord...
Vi åt grillad makrill första kvällen vi var där. Genast fick vi besök av en charmig, röd liten kattkille. Bosse veknade ganska snart och slängde åt katten en rejäl bit fisk. Rätt som det var hörde vi ett konstigt hostande ljud från katten i häcken.
Katten hade tydligen satt fiskben i halsen och kämpade för att få loss dem. Han hostade och hostade med tungan ute. Men herregud, skulle katten kvävas?! Till slut avslutades kattens uppenbara problem med en rejäl host/spya. Sen försvann den som en avlöning mellan borden.
Våra närmsta bordsgrannar hade vid det här laget vänt sig helt om och tokstirrade på Bosse, som på knagglig engelska förklarade, "NOT ME, I´M OK! CAT!". Då började vi skratta allihop och det var svårt att sluta. De hade trott att Bosse behövde typ Heimlichmanövern, eller så.
Nästa dag, söndag, som var den sista dagen på camping Peros i Zaton, ägnade vi helt åt solande och badande vid stranden, som låg 300 meter från campingen. En tupplur på magen, sen var nattsömnen inte så god. Lakanen kändes som sandpapper.
I måndags lämnade vi Nin/Zaton för nya mål. Vi tog oss längs ensliga och slingriga vägar ut på den fina men karga ön Pag. Vi hade fått tips via Facebook och våra nya svenska husbilsvänner från Split, Lena och Roland. Deras fina bilder lockade oss att se stället, Camping Village Simuni.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar