Div mys, bus och ett roligt missförstånd

Nej, det blev inte något större oväder den här gången heller. Kändes nästan som att vi blev lite snuvade på konfekten. Nu hade vi ju förberett oss med både god mat, dryck och film och såg verkligen fram emot att bli instängda ett eller flera dygn i husbilen. Nåja, vi ska väl inte grina för att solen skiner igen!

Anna kom över på eftermiddagen och hjälpte mig att förändra utseendet på bloggen, som jag tidigare inte riktigt vågat ge mig på. Skillnaden blir nog störst för er som läser bloggen på era mobiler, men även datorvyn har fått sig en make-over. Tack snälla Anna för hjälpen!

Vi bor ju, som jag nämnt tidigare, på en camping som inte tillåter hundar - Camping VillaSol. Det kan jag ju tycka är lite skönt, med tanke på att de små raringarna ibland går en på nerverna, när deras husse och matte inte har pli på dem att inte skälla på allt och alla.

Nu råkar vi stå ganska nära ett hus utanför campingen, där de har en hundracka, som skäller just på allt och alla, dygnet runt. En dag var vi helt enkelt tvungna att kika igenom häcken, för att se vad det var som triggade den lilla rackaren.

En kavat blandrastik med schäferhuvud och päls som en varg, bjäbbade och gjorde utfall mot allt som passerade på gatan. Hon hade idag även lyckats med att smita utanför husets staket. Vi såg att det var ett par på väg i riktning upp emot hunden. Då backade hon in bakom en liten mur, för att sedan göra ett utfall mot de förbipasserande. Vilken rackare! Hon planerade alltså att skrämma dem!

I onsdags var vi över till våra vänner Roger och Anna och käkade tacos. Alltid lika roligt och okonstlat att ses....

Då fick vi veta att det skulle vara en advents-/välgörenhetsfest på deras gata hos engelsmännen, som alltid julpyntar sin plats upp till tänderna. Klart att vi skulle delta....

I söndags förmiddag cyklade vi med Bosse och Lena till Albir, för att beskåda en mc-kortege bestående av julpyntade HD-hojar, som kördes av tomteklädda knutters. Riktigt häftigt....

På eftermiddagen, när vi var tillbaka på campingen, så fick jag ett mess av Anna och Roger. De skulle lämna campingen nästa morgon och ville att vi skulle ses över en drink på "terrassen", innan solen gick ner. I mitt huvud betydde det att vi skulle ses i gamla stan på den berömda "balkongen" och titta på solnedgången med varsin Mojito. Bosse påpekade att Anna hade skrivit "terrassen", men jag hävdade bestämt att jag inte ville vara någon ordpolis och svarade att vi ses på "terrassen".

Vi blev lite försenade iväg från campingen och Anna ringde därför och undrade om det hade hänt något. Hon sa att drinken började ta slut och att solen började dala. Tror att vi slog rekordtid på att ta oss till gamla stan och "balkongen".

När vi väl kom fram, helt genomsvettiga, så fanns där ingen Anna och Roger. Men vafasen?! Då såg jag att Anna hade messat typ fem minuter tidigare om att de började frysa i och med att det var iklädda endast shorts och T-shirt. De hade helt enkelt gått hem för att göra middag och kväller.

När vi ändå var vid Mojitobaren, så stannade vi och njöt varsin Mojito och solnedgången, så klart....

Kan säga att vi hade en hel del funderingar kring varför man ger sig iväg till gamla stan i shorts och T-shirt för att invänta solnedgången. Sådant kommer ju bara semestrande engelsmän undan med. Vi funderade också på varför de inte hade gjort sällskap med oss från campingen, om de ändå skulle promenera.

Jag svarade Anna att vi skulle titta förbi hos dem innan vi gick hem. Det var ju ändå sista kvällen innan de skulle fara vidare söderut och vi ville ju säga hej då. Just snyggt att bli irriterade på varandra i det läget. Vi bestämde oss för att lägga "locket på" med våra teorier om varför det hade blivit så fel.

En och en halv timme senare knackade vi på hos Anna och Roger för att kramas farväl. Vi klev in i deras husbil och försökte att inte öppet ifrågasätta hur i helv*** det hade kunna gå så fel. Självklart kom vi ändå in på ämnet och ältade fram och tillbaka vad som gått fel. Vi berättade då att vi ändå hade stannat och druckit vår Mojito.

Då säger Roger "- Men vadå, till oss sa de att de inte serverar Mojito på vintern!". "Men var sjutton var ni då??", svarade Bosse. Vi hade ju varit på en Mojitobar och då var det väldigt konstigt att de inte hade fått någon Mojito. "På terrassen här på campingen!", svarade Roger och Anna med en och samma stämma.

Det var då som polletten trillade ner för oss alla. De hade suttit på campingens terrass och väntat på oss, medan vi stressade ner till gamla stan, typ tre kilometer från campingen. Vi brast ut i ett totalt och förlösande asgarv. Vi hade ju på båda håll nästan idiotförklarat varandra! Tur att vi kom på vad som hade gått snett. Hade varit trist att ha den plumpen i protokollet när vi nu skulle skiljas åt.