tisdag 26 april 2011

Annandag Påsk

Idag har vi tänkt att gå en skogsrunda senare på dagen, men först blir det en stunds trädgårdsskötsel på förmiddagen. Jag krattar klart det jag lämnade kvar igår. Känns i ryggen när man har gjort någon ovan rörelse, som krattning. Fint blir det i alla fall. Nu kan gräsmattan få börja växa så det knakar om den vill!

Johnny gör i ordning grönsakslanden och sätter potatisen. Det är hans revir. Visst ser det prydligt ut? Sen ser man att rabarbern har kommit långt också. Ska bli gott med årets första rabarberpaj sen och för att inte tala om den läskande saften!


Ett annat av Johnnys områden i trädgården är dammen. Visserligen är det jag som har rensat runt omkring, men det är han som gör det där lilla extra med växterna i själva dammen och fyller på vatten när det behövs. Ibland behöver man ju t ex rensa bort mossa eller om det har blivit för mycket av någon växt. Men nu är det i alla fall vårstädat i dammen och grodorna kan flytta in. Kompisen i keramik står där och väntar. Skräddarna har redan kommit och lever rövare på vattenytan.


Till lunch blir det även idag rester från påskbordet - sill, rökt lax, potatis och ägghalvor. Passar bra när man inte vill ägna alltför mycket tid i köket utan hellre vill vara ute i det härliga vädret. En kopp kaffe på det så är vi klara för att gå på skogsutflykt.

Idag är det snudd på ännu värmare och soligare än det var igår, så när vi kommer in i skogen så är det riktigt svalt och skönt. Vi har båda tagit våra fritidsbrallor som man kan ta av benen på. Även om det är tillräckligt varmt för att ha shorts, så känns det tryggare att ha långa byxben när man ska gå över stock och sten. Att man svettas en stund, det är smällar man får ta.


När vi kommer in en bit i skogen, inte alltför långt från vår gata, så ser vi färska spår efter vildsvin som har bökat upp jorden och letat efter rötter. Det är nog bara en tidsfråga nu innan dessa bestar kommer in i våra trädgårdar och börjar plöja gräsmattorna. Vi får hoppas att det dröjer!


Skogsrundan vi går är på gamla traktorstigar och det är inte alltid lätt att se vart stigen går. Sist vi gick här, för ungefär en månad sen, var det snö och allt ser så annorlunda ut nu. Vi passerar ett gammalt kalhygge där det nu är planterat nya små granplantor. Synd bara att de som planterat skogen har "glömt" kvar kartongerna som plantorna låg i! Nåja, det är ju pappkartonger och de multnar väl så småningom, men ändå, bara sättet! Morr!
 

Jag bara älskar att gå i skogen! Titta på ljuset som letar sig ner genom trädkronorna och faller på mossan. Man blir glad i hela kroppen!


En del av traktorstigarna är rätt så geggiga och man får se upp vart man sätter fötterna. På en del ställen är hjulspåren så djupa så att det är som små bäckar. Där har grodorna passat på att lägga sin rom.


Målet med vår skogsvandring är en gammal bro, som ska finnas utmed den lilla ån. Vi har ett roligt minne därifrån när vi var ute med barnen och gick för sådär en tio år sedan. Det var vinter och snö och Henke bara vägrade att gå över denna bro, fast den var stadig och bred. Han hade fått för sig att han inte skulle klara det utan att trilla i det kalla vattnet. Vi lyckades att locka över honom med en chokladbit vi hade med oss. Gissa om han har fått höra den här episoden många gånger?!

På vägen längs med ån, eller man kanske ska kalla den bäck, så stöter vi på ett bäverställe. Nu vet jag inte om det är vårfloden eller bävrarna som har dämt upp just det här, men jag fångar det i alla fall på bild.


Sen var det ju det där med att hitta bron då, för bäcken är alldeles för bred för att komma över utan bro. Inte helt lätt att känna igen sig när det har gått så många år sen sist vi var där. Verkar inte som att bron finns kvar och då är det bara att försöka hitta ett ställe där bäcken går att komma över ändå utan att riskera att plurra. En gammal trädstam kanske kan duga, nej jag tror inte det. Men den var ju fin i alla fall.


Vi hittar ett ställe där det finns stora, svajiga grästuvor att kliva på. Johnny får gå först och jag greppar kameran i händelse av att jag skulle få bevittna ett ofrivilligt vårdopp, men det går bra.


Trots att naturen ännu inte har hunnit så långt, så är det bedövande vackert redan där vi går. Här går vi förbi en fin björkäng med än så länge väldigt skir grönska. Det är sånt här som jag får ny energi av!


Kan inte motstå att fota vitsipporna när vi nästan är hemma. Kan man aldrig få för mycket av!


Väl hemma sen är det dags att börja fundera på vad vi ska ha till kvällsmat. En dag som denna får det bli något att grilla. Så blir det och vi toppar det hela med ett glas rött som finns kvar efter helgens påskmiddag.  I morgon är det jobbardag igen för Johnny, så det gäller att njuta medan tid är. Men nu är det bara nästa vecka kvar, sen är Johnny också "pensionär". Längtar dit!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar