lördag 27 augusti 2011

Livet utanför går vidare

Är helt utpumpad efter ännu en dag med ömsom sorg och ömsom glädje. Känslorna åker berg-och-dal-bana just nu, när man träffar folk och berättar allt från början igen. Jag har precis duschat och har planer på att snart ta mina kvällsmediciner och krypa ner i sängen tillsammans med Simba och Cornelius, alltså katten och gosekaninen.

När jag höll på och diskade undan efter kvällsmaten tidigare, som för övrigt idag av olika anledningar bestod av blodpudding, bacon och lingon, så ringde telefonen. Det var Lena, en gammal klasskompis från högstadiet. Tror att vi pratade i över en timme. Normalt är jag ingen långpratare, men idag var det skönt. Kände mig lite ensam, faktiskt.

När jag sitter här och skriver mina sista rader för dagen, så kan jag konstatera att det är fest lite här och var i Bälgviken ikväll. Det är varmt inne efter en härligt solig dag, så man hör allt väldigt bra genom öppna fönster och altandörrar. På ett ställe hör jag levande musik och på ett annat är det kräftskiva och stojande barn på en studsmatta.

Normalt sett kanske man hade stängt fönster och dörrar för att stänga ute alla ljud, men idag känns det bara tryggt, tryggt att veta att livet där utanför går vidare, även om det känns som att mitt liv har tagit timeout.

Simba har just hoppat upp i mitt knä och visar ganska tydligt att han längtar till sängen. Då får det blir så. Blir lagom till nionyheterna.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tänkte att du förmodligen var ensam hemma och kanske ville ha lite sällskap denna lördags kväll även om det blev via telefonen,jag vet att man kan känna sig så ensam ibland.Önskar dig en god natt//Kram Lena

Lena sa...

Tack, Lena! Du fixade min lördagskväll! Kram!

Skicka en kommentar