Oväntad ledighet

Tanken var ju att vi skulle måla idag, men just som vi har bestämt oss för att byta om till målarkläderna och gå ut, så börjar det duggregna. Typiskt! Jag som faktiskt känner för att måla idag!

Nåja, då är det väl ett gyllene tillfälle att få tvätta våra målarkläder. Känns ju lite onödigt att förstöra mer än ett ombyte med målarfärg. Sagt och gjort, kläderna åker in i tvättmaskinen och jag börjar fundera på vad jag ska använda den här oväntade ledigheten till.

Jag har ju länge varit sugen på att gå ut i skogen och inspektera de fina kantarellställena vi har här runtomkring. Det har ju kommit en del rejäla regnskurar, så det borde ju vara gott om svamp. Nu har det ju i och för sig varit torrt i en vecka, så frågan är ju om de har torkat bort redan.

I stället för att fortsätta med mina spekulationer, så ger jag mig ut i skogen med svampkorgen. Dessvärre har vi nog väntat för länge med att plocka kantarellerna. Så här torra och ledsna ser de ut på första stället....

Jag fortsätter vidare till ett annat ställe, där jag vet att det är lite mer fuktigt. Jodå, där ser de lite bättre ut....

Några ställen till och jag har fått ihop svamp så att det räcker till en stekpanna i alla fall....

Medan jag går där i skogen och njuter av stillheten, så slår det mig hur lyckligt lottad jag är som kan uppleva den totala tystnaden alldeles inpå husknuten. Här kan man höra sin egen andning och vingslagen från småfåglarna som flyger förbi. Aaah, så härligt!

När jag vänder tillbaka hemåt, så börjar solen bryta igenom molntäcket. Verkar ju trots allt som att det blir målarväder. Det har slutat att dugga och det är betydligt varmare. Kanske blir lite målning i alla fall då.

Johnny möter mig i dörren och föreslår att vi ska tumla våra målarkläder för att kunna fortsätta med målningen efter lunch. Det är alltså planen nu. Vi får se om vi har vädrets makter med oss även efter lunch.