Det blåser fortfarande häftigt ute, när jag vaknar. Simba har varit extra jobbig på morgonkvisten, eftersom han inte ville gå ut när jag öppnade altandörren. Jag hade ju inte hjärta att bara kasta ut honom i ovädret heller, så jag har varit uppe ett flertal gånger sedan fyratiden.
Nu är klockan redan en bit efter nio och jag inser att jag nog måste sätta lite sprutt, om jag ska hinna med alla morgonbestyr, innan det är dags att åka in till kuratorn. Vi hade uppehåll förra veckan, eftersom hon hade semester då. Trodde inte att jag skulle sakna det besöket, men nu riktigt längtar jag till att få komma och häva ur mig.
Hon är så himla go och mjuk, min kurator, men inte på ett så där mesigt sätt, så att man bara blir irriterad. Nej, riktigt, riktigt bra! Därför är min första fråga, när jag kliver in hos henne, om hon har möjlighet att ta sig an fler i min släkt. Det har hon, så när jag går därifrån, så har jag flera lappar med tider, som jag nu ska se till att dela ut.
Tror att det kan vara skönt att få komma till en kurator, som redan vet vad som har hänt. Det är ju så jobbigt att behöva dra hela det hemska igen, inför en vilt främmande person. Tror att det finns en stor vinst i att vi är fler i samma släkt, som går till samma kurator. Hon har ju i alla fall tystnadsplikt.
Känner mig betydligt lättare, när jag kommer ut och sätter mig i bilen för att åka hemåt igen. Hur mycket man än pratar med vännerna och släkten, så är det något visst att få gå till någon utomstående, som kan förklara, sortera och sätta lite perspektiv på mina tankar och känslor.
Hoppas nu också att mina nära och kära också kommer att tycka att det är bra. Det är ni värda!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar