måndag 26 mars 2012

Däckbyte och ny bekantskap

Nu, när jag har tömt ur mig känslorna på bloggen, så känner jag mig lite mer alert. Hm, hur vore det om jag skulle ta tag i att skruva fast köksskåpen och sätta dit bänkskivan. Kan ju inte stå så där i evigheter.

Det går riktigt bra, när jag väl sätter igång. Kul att leka lite snickare. Jag hinner inte så långt, innan Henke ringer och frågar om jag vill ha hjälp med att byta till sommardäck på bilen. Det vill jag absolut, så jag avslutar det jag håller på med och kastar in däcken i bilen och åker till garaget.

Jag parkerar jämsides med Henkes bil och ser att hans nya tjej, Theres sitter i passagerarsätet. Spännande att få träffa henne! Hon kliver ur bilen och kommer fram och hälsar Söt tjej!

Bultarna på mina däck sitter som berg, så Henke håller på och sliter ihjäl sig. Till och med fälgkorset börjar ge vika. Inte ens tryckluften rår på bultarna.

Henke kommer på att det finns en hävstång i ett annat garage i närheten och åker iväg och hämtar det. Nu blir jag och Theres ensamma kvar och vi får prata själva en stund. Alltid svårt, när man inte vet vad man ska prata om. Henke är snart tillbaka och vi fortsätter med de envisa bultarna.

Henke visar mig hur man ska göra, så jag är med och byter de sista två däcken. Kul, men tungt. Skitig blir man dessutom. Nåja, det finns väl rengöringsmedel och vatten.

Som tack för hjälpen med däcken, så bjuder jag Henke och Theres på hämtmat. Vi äter, skrattar och har det bra i mitt kök tills klockan är närmare fyra. Då får Henke och Theres bråttom, för lilla Ängla 3 år ska hämtas på dagis.

Henke är stolt som en tupp och skiner som en sol. Jag är så glad för hans skull! Sen var ju Johanna en toppentjej också, men fungerar det inte, så är det väl bara så.

När jag ändå har skitiga kläder på mig, så fortsätter jag med monteringen av köksskåpen. Så där då! Nu är det bara att köpa sockel, silikon och sidstycke. Sen en sväng till IKEA, för att lämna tillbaka den felaktiga sockeln.

Nu är det slut på saker att göra och jag börjar känna mig trött igen. Det är bara det att, så fort jag sätter mig ner, så börjar tankarna på honom att snurra, som de gjorde hela natten till idag.

Det är nästan outhärdligt att inte kunna träffas, när det är det enda jag vill. Om jag säger som så, jag har INTE svart bälte i tålamod! Längtar till helgen, men det är ju för sjutton bara måndag!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar