Lerig långpromenad och TRIM

Som planerat, åker jag ut till Borsökna och hämtar Effie. Hon blir överlycklig och möter mig en raggsocka i munnen. Hennes sätt att visa, att hon är glad. Mamma är också glad över att få möjlighet att fortsätta med flyttstöket, utan att behöva tänka på att Effie behöver rastas.

Det är över fem grader varmt ute, men solen har ännu inte lyckats bryta igenom molnen. Rutten för promenaden är inte färdig, så jag funderar medan vi går. Vi börjar i alla fall att ta oss genom Lagersberg, vidare ut genom Lagersbergs Gård.

Det är fruktansvärt geggigt på gångstigen och grusvägen. Ser redan nu att Effie kommer att behöva en dusch, efter den här promenaden. Vi fortsätter upp på höjden i gamla Mesta och korsar sedan Gillbergaleden och tar oss in på gravfältet vid Mesta Mellangård.

Gravfältet är inhägnat och därför törs jag släppa Effie lös. Hon riktigt skrattar, där hon springer och utforskar allt. Härlig känsla att se henne så glad. Hon stannar med jämna mellanrum, för att se om jag är med. Dessutom kommer hon på mitt kommando, så det verkar ju lovande för resten av promenaden.

Vi sneddar genom skogen och kommer snart fram till Kolsta. Där viker vi in på en liten sträcka av Sörmlandsleden. Jag gick där häromdagen, fast åt andra hållet. Nu bryter solen genom molnen och jag bara måste fota en lerig Effie, när vi kommer upp på den mossbeklädda höjden....

Jag riktigt njuter av varje sekund. Här kan jag verkligen ta in allt runtomkring mig. Ingen stress och inga krav. Bara jag och en överlycklig hund, som verkar avguda mig.

Snart är vi framme vid minneslunden vid S:t Eskils kyrkogård. Jag hade nog i bakhuvudet, att vår promenad skulle gå åt det hållet. Jag vill ju att Johnny ska få träffa Effie och tvärtom.

Vi blir inte långvariga vid minneslunden. Nu bär det av mot Flacksta, så att vi kommer via Kolstavägen fram till Stenby Gård. Där kan vi vika in i skogen igen och Effie får åter springa lös. Hon bara älskar det!

Vi möter en kvinna med en hund och jag ropar, "-HIT!". Effie lyder mig och jag kan tillfälligt koppla henne. Vad bra! Nu vet jag att jag kan lita på henne och då får hon gå lös nästa hela vägen hem.

Både jag och Effie ser ut som ett par lergubbar, när vi kommer hem igen. Vi har varit ute i runt 2½ timmar och promenerat och det börjar kännas i benen. Jag tjudrar Effie på altanen och går in för att hämta en skål med vatten till henne.

När jag kommer ut till mamma med en lerig Effie, så är det bara att ta in henne i duschen direkt. Det är inget som mamma brukar behöva göra med Effie, så jag hjälper henne att få in den motsträviga hunden i duschen och att sedan hålla henne still, medan mamma duschar bort det värsta.

Nu har jag gott om tid på mig att duscha och göra mig klar, inför medlemsmötet med TRIM, trädgårds- och må-bra-föreningen, jag nyligen har gått med i. Vi ska vara hemma hos en av medlemmarna ikväll och fika, prata och byta fröer, lökar och småplantor.

Själv tar jag med mig övervintrade lökar av röd Oxalis och en påse frön av Underblomma. Jag vet att det kommer att vara försäljning av bl a av hemlagad marmelad, så jag tar bussen till Fröslunda, för att ta ut lite kontanter.

När jag kliver in hos Lotta och Per, så blir jag helt betagen av deras fina vindsvåning. De har byggt den själva, från då den bara var en vanlig vind med förråd. Så himla fin!

Nu sitter jag här med två nya plantor av chili, några lökar och tomatfrön. Jag har dessutom hittat flera nya vänner. Vilka härliga människor! Ser redan fram emot nästa möte och kommande trädgårdsresa och vårmarknad.