Campingen var nästan full, eftersom det pågick en musikfestival någon mil därifrån. Vi blev därför tilldelade en plats långt från havet, men det gjorde ingenting eftersom det blåste kraftigt. Runt om oss hade säsongscamparna fullt party utanför sina förtält. Inte så att det störde, utan så där lite lagom.
Min kompis Lena och hennes man Gert dök upp sista dagen på campingen, som vi hade planerat. Kul att ses efter ca. sex år. Den kvällen var det vi som fick underhålla säsongarna. Mycket trevligt! Synd bara att vi var tvungna att åka vidare redan nästa dag, men vi ville ju inte missa Köpenhamn.
Vi hade redan tidigt tagit reda på att det skulle finnas ställplatser centralt i Köpenhamn, City Camp. De hade flyttat, så koordinaterna stämde inte. Ett telefonsamtal senare så var den fadäsen avklarad. Campingvärden på City Camp var supertrevlig och visade oss på kartan vart vi bara var tvungna att ta oss.
Vi lydde hans råd och tog cyklarna till en Street Food Market några kilometer därifrån. Strålande väder och ett gemytligt Köpenhamn. Kan det bli bättre än så....
Vi gjorde även ett besök i den beryktade fristaden Christiania....
Vi stannade en dag extra i Köpenhamn mot vad vi hade sagt från början. Vädret var ju strålande och det fanns så mycket att uppleva och se. Bara älskar den staden och dess gemytlighet.
Nästa dag regnade det och vi packade ihop och började åka mot bron och Malmö. Tänk att vi redan hade varit ute i två månader! Nu skulle vi ta oss till Omberg vid Vättern och möta upp med våra goda vänner Arto och Annika.
Precis när vi närmade oss ställplatsen i Omberg, så upphörde regnet och vi fick en underbar kväll. Precis som på beställning....
Vi hade mycket att prata om efter att inte ha träffats på över två månader. Kvällen tog slut alldeles för fort. Nästa dag skulle våra vänner åka neråt Kroatien med sin husbil och vi skulle vidare hem till Eskilstuna.
Det kändes konstigt att plötsligt vara i hemtrakter och att känna igen omgivningarna. Samtidigt som man har längtat efter att få träffa alla, så känns det som att det plötsligt finns en massa krav på en. Vi är inte längre anonyma på campingen. Skräckblandad förtjusning!
Nu står vi på en säsongsplats på Vilsta Camping. Känns sådär, men ändå skönt att ha en fast plats som vi kan återvända till för att kunna tvätta och för att kunna tömma toan, utan att behöva ligga någon till last. Vi kommer ändå inte att stå still här så mycket i sommar.
Det är många vi ska hälsa på och flacka omkring, så det här med bloggen får nog ligga nere under sommaren. Tror att jag har mer tid att skriva sen när vi ger oss ut på vårt stora äventyr - vår övervintring i Spanien och Portugal. Önskar härmed alla en riktigt skön sommar....
0 kommentarer:
Skicka en kommentar