Härlig söndag

Mm, vad skönt det är att vakna fräsch, fast man  har varit ute och haft kul. Självklart är jag trött och seg, men jag mår så himla bra. Frukost, sen bara sitta och slöa i morgonrocken med en kopp starkt kaffe och med neddragna rullgardiner. Life is good!

SMS:ar med Honom och det känns i varenda fiber i kroppen. Han är sjuk, men vi får se om vi kan få till en träff nu i veckan. Känns som att det vore läge för det nu. Vi har haft lite oflyt, om jag säger så, men den som väntar på något gott.....

Barbro ringer och tackar för middagen och utekvällen igår. Ja, vi hade faktiskt jättetrevligt! Måste vi snart göra om! Vi kommer överens om att vi ska ta en promenad sen, lite senare på eftermiddagen.

Jag pratar en lång stund med Ullis. Hon har fått feber och mår sådär. Vi pratar länge om allt och inget, men vi är rörande överens om att vi har kommit varandra så mycket närmare. Me like!

När Barbro ringer på dörren, så har det just börjat snöa och blåsa småspik. Typiskt, men vi trotsar vädret och drar på oss mössa, pannband och vantar. Kronskogen nästa!

Vi hinner inte långt, innan solen bryter fram och våren åter gör entré. Det ångar om mig, för jag valde att ta min täckjacka. Bättre det, än att frysa i alla fall! Mössa, pannband och vantar åker av och vi riktigt njuter av vår promenad i solen.

Barbro ska vidare, så hon vill inte komma in på kaffe. Vi prelbokar istället skärtorsdagen på Ölkultur. Ett lysande tillfälle att få lära känna hennes sambo och hennes grannar, som just har blivit medlemmar.

Jag rockar loss med Spotify, efter att Barbro har åkt hem. Hm, det är ju söndag, men jag känner en rejäl partystämning. Om jag skulle äta resterna från middagen igår och skölja ner med ett glas rött? Inte mycket att fundera på!

Fasen, nu snöar det igen! Gör inget när man känner glädjen i kroppen och jag har bara kul att se fram emot. Inser nu, att jag verkligen har gått vidare. Det har gått snabbt, men vadå? Livet är för kort, för att man ska köra fast!

Improviserad kväll med Barbro

Jag hinner precis hem, efter att ha handlat all mat inför eftermiddagens middag, när min efterlängtade middagsgäst ringer och lämnar återbud. Han är riktigt mosig och känner sig inte alls i form. Urtrist, men vad gör man?!

Jag som var stressad att hinna städa i tid och att få all mat klar, samtidigt som jag vill se så fin ut som möjligt. Luften bara går ur mig. Självklart kan han inte rå för det, men jag har ju längtat så! Nu känns det som att inget spelar någon roll längre.

Jag gör en snabb inventering över vilka alternativ jag har. Jag vill ju inte sitta här själv ikväll och jag måste ju ändå tillaga maten. Då slår det mig, att det vore ju inte helt fel att höra av sig till Barbro. Vår senaste date blev ju inställd pga sjukdom, men nu kanske det funkar.

Barbro blir glad och kan komma med kort varsel. Jag erbjuder mig att hämta henne vid femtiden och det passar bra. Jodå, det går ju bussar, men det är ett himla tråkigt väder ute, så det känns bra att kunna erbjuda skjuts.

Det blir stekt fläskytterfilé med kantarellsås och potatisgratin. Till förrätt har jag förberett tunnbrödsrulle med pepparrotsost och hamburgerkött. Dagen till ära, så blir det en flaska Tommasi Ripasso. Mums!

Först kändes allt nattsvart, men när jag kom på att jag kunde ringa till Barbro, så kändes allt roligt igen. Hon är dessutom intresserad av att bli medlem i Eskilstuna Ölkultur, så vi bestämmer att gå vidare dit sen, efter maten.

Vi pratar öppenhjärtigt om allt och tiden bara rusar iväg. Vi inser att vi måste börja röra oss mot stan snart, om vi inte ska missa hela uppträdandet på Ölkultur. Jag ringer Henke och undrar om han kan skjutsa oss. Inga problem!

Det är fullt ös på Ölkultur, när vi kommer dit. Jag hjälper Barbro att registrera sig, sin sambo och ett par grannar, som nya medlemmar. Kul, då kan vi gå dit tillsammans sen allihop!

Det känns inte som att vi har fått nog, när Ölkultur stänger, så vi går vidare till Bishops Arm's. Där är det också fullt drag, men vi hittar i alla fall ett ståbord, där vi kan stå och prata och dricka.

Både Barbro och jag slås av hur många jämnåriga kompisar vi har träffat ikväll. Alla verkar ha haft problem med någon separation, eller liknande. Kan det vara så att folk går igenom en kris i femtioårsåldern, när barnen flyger ut?

Hur som helst, så har vi haft en väldigt trevlig kväll. Jag ringer Henke, som även ser till att skjutsa oss hem. Om vårt tillstånd och vädret så tillåter, så lovar vi varandra att gå en promenad tillsammans i morgon.

Vårpromenad med Barbro

Underbart att vakna till en helt oplanerad dag. Mindre underbart att inse, att det blev lite väl mycket vin i går. Vi hade jättetrevligt hela kvällen, så då är det väl i och för sig värt det.

Det är minst lika härligt väder ute idag och här ligger jag som en utslagen padda och tycker synd om mig själv. Det får vi väl ta och ändra på. Upp och hoppa!

Barbro hör av sig på chatten, när jag dricker mitt morgonkaffe vid datorn. Hon undrar om vi ska gå en promenad sen. Jag förklarar att jag gärna gör det lite senare, men att jag först måste vakna till ordentligt.

Det blir en skön stund i solen på altanen. Man riktigt hör hur det fräser i min bleka hy av solens strålar. Grannarna påtar för fullt i sina täppor. Själv har jag inte riktigt fått lust att börja än, men jag känner att det är hög tid att sätta fart. Ja, det blir inte idag i alla fall!

Två kalla hotdogs med senap senare, så börjar jag att känna mig som en människa igen. Jag ringer till Barbro och säger att jag kan ta den där promenaden nu. Eftersom Barbro bor i Borsökna, så kommer vi överens om att mötas halvvägs, vid Mestaria.

Det blir lite av en upptäcksfärd tillsammans med Barbro. Vi går en sträcka på Sörmlandsleden, som ingen av oss har gått tidigare. Verkligen skönt att komma ut och röra på sig och få prata en stund.

Nej, men titta! Blåsipporna har slagit ut....

Tänk sen, när alla ek- och hasselhagar här i trakten kryllar av blåsippor och vitsippor. Då kommer det att vara så där otäckt vackert, så att det nästan gör ont. Picknick-varning!

Barbro njuter lika mycket av naturen, som jag. Kul att ha en till promenadkompis inom räckhåll, även om jag ibland föredrar att gå själv med mina tankar.

När det är dags att gå åt var sitt håll igen, blir vi stående en lång stund och bara pratar. Det bara ploppar upp nya saker hela tiden och ingen av oss vill gå. Koltrastarna visslar så vackert från skogen och det börjar bli lite rått i kvällsluften, när solen är på väg ner.

Nu knorrar min mage rejält och jag inser att jag kanske borde göra någon vettig kvällsmat. Pizza hade varit väldigt gott, men nej, inte pizza. Jag går till Ica Stenby, så får vi se vad det blir för gott. Orkar inte laga mat idag.

En halv grillad kyckling och en stor Fanta. Sen slinker det med en påse med smågodis också. Ska bli skönt att bara vara hemma med Simba och sitta och mysa. Sen kan jag inte riktigt rå för, att tankarna är på ett annat håll.