Det blev en bra dag igår, precis som jag kände redan på morgonen. Straxt efter kl. 8 gick jag min morgonrunda kring Lillsjön för att få liv i min stela kropp. (Låter som man är 80 eller nåt, men det känns nästan så på morgonen).
Efter en härlig grötfrukost och kaffe, så började jag tvätta fönstren invändigt. När jag hade kommit halvvägs så ringde telefon och det var Ullis. "Hej, kan vi komma ut på en kaffe om en timme eller så?" Jag hörde tvekan i hennes röst. I vanliga fall, när jag jobbade, så var jag oftast trött när hon ringde och ville komma ut, eller sa ifrån för att jag hade något annat inbokat i mitt hektiska pendlarliv. Jag plågades ständigt av dåligt samvete mot mina nära och kära, som jag aldrig hade tid med.
"Ja visst, vad kul!" Och jag kände verkligen att jag menade det i varje fiber i min kropp. Ullis kvittrade glatt och sa att de skulle vara ute i Bälgviken om så där en timme. Jag snabbade mig på att tvätta klart alla fönster invändigt. Utsidan skulle finnas kvar till en annan dag!
När Ullis & Marre kom hade jag avslutat fönsterputsningen och hade radion på hög volym. Jag kramade om dem och pussade på Hailey som fortfarande sov i sin bilstol. Det där med att ha radion på är en återupptäckt glädje. Förut när jag jobbade hemifrån kunde jag aldrig ha radion på för då klarade jag inte av att koncentrera mig på jobbet. Sen blev det aldrig av att jag satte på radion på kvällarna heller. Då var man bara trött och grinig.
Jag fick den stora äran att byta hela tre gånger på Hailey. Stackars liten har varit dålig i magen av penicillin och magsjuka och hade fått frätsår i lilla stjärten. Men mormor tvättade och smörjde med salva. Sen var vi glada igen! Hon börjar bli så där härlig nu när hon har upptäckt sina händer och börjar le och jollra. Som balsam i själen!
Vid tretiden var det dags för Ullis & Marre att åka hemåt igen. När jag kramade om dem vid dörren så sa Ullis "Vad skönt att man bara kan komma ut så här spontant nu och att du finns här hemma nu!" Det värmde gott i hjärtat kan jag säga!
På kvällen hjälpte Johnny mig att sätta upp vårgardinerna i köket. En matchande duk också, sen var det ett helt nytt kök. Tänk vad mycket det kan göra med att bara byta lite textil! Genast blev köket mycket gladare - och jag med.
På kvällen när det var dags att krypa till sängs kände jag mig riktigt nöjd med min dag. Jag började genast att fundera över vad jag skulle göra för kul nästa dag. Synd bara om Johnny som måste jobba månaden ut. Måste kännas supertungt att gå till jobbet på morgnarna när jag ligger kvar i sängen och sover. Men snart så....
0 kommentarer:
Skicka en kommentar