söndag 28 augusti 2011

Blixt och dunder

Klockan är lite efter tre på natten och Simba klagar högljutt över att han vill att vi ska gå ut i köket. Fortfarande lummig av nattmedicinerna, raglar jag ut i köket och ser till att han får hjälp med mat och vatten. Jag sätter mig trött på en köksstol i mörkret och somnar nästan.

När jag är på väg tillbaka till sovrummet, så tycker jag att det liksom blinkar ute. Hmm... jag hör ju inget muller, så det kan ju inte vara åska. Dessutom så kommer blinkningarna så tätt, så det talar inte heller för att det är åska. Kanske är något fyrverkeri någonstans.

Jag ligger vaken en stund och tittar i mörkret. Simba och Cornelius ligger på var sin arm. Tänk att jag har lagt mig till att sova med gosedjur på gamla dar. Jag ler lite inombords åt det hela. Så plötsligt hör jag ett dovt mullrande. Jo, det är alltså åska. Måste vara ett rejält oväder, för det blixtrar ju hela tiden!

Åskan kommer närmare och närmare och snart börjar det regna, alltså störtregna. Det fullkomligt vräker ner! Det kommer en del rejäla åskknallar och jag drar täcket högt upp över näsan. Egentligen borde jag gå upp och dra ur kontakter och antennsladdar, men det törs jag inte.

Det är konstigt, men jag har ända sen jag var liten kopplat ihop åska med något övernaturligt. Jag vet inte om det är från gamla skräckfilmer, där åskan givetvis alltid dundrar som bäst när det hemska sker. Hur som helst, så tycker jag att det är väldigt obehagligt att ligga här alldeles själv nu. Men så tänker jag att jag är ju inte själv. Jag har ju Simba och Corneluis.

Det var alltid Johnny, som gick upp på natten om det åskade och drog ur alla kontakterna. Han måste ju ha varit lika obehaglig till mods, som jag, men han gjorde det för min skull. Så himla omtänksam, min älskade lilla gubbe!

Hoppas att jag visade min uppskattning och kärlek tillräckligt. Ibland är det så lätt att ta saker för givet. Men det blir väl så i vardagen, att man inte bara går omkring och uttrycker sin kärlek och tacksamhet hela tiden. Johnny visste att jag älskade honom ändå, även om jag hade svårt att säga just de orden.

Rummet lyser upp av en kraftig blixt och det fräser i klockradion. Mamma mia, vilken smäll! Det kommer några till, men sen drar ovädret bort och det blir lugnt och skönt igen. Jag kan somna om.

1 kommentarer:

Anonym sa...

Jag och Krister såg också åskvädret inatt i stugan. Det var ett otroligt fyrververkeri naturen bjöd på. Kände oss ganska små.
Var i dina trakter och plockade lite blåbär och svamp i em. Då lyste solen så fint.
Kram Lena Z

Skicka en kommentar