En "banbrytande" promenad

Solen har tittat fram och det är över 20 grader varmt redan. Jag sov till kvart i tio, efter en jobbig natt med en sällskapssjuk Simba. Nu har jag klarat av alla morgonbestyr, pratat med mamma en stund och nu känner jag mig sugen på att gå en promenad.

Idag väljer jag att gå en annan runda. Jag går åt det hållet där det hemska hände för över en vecka sedan. Jag har inte riktigt orkat eller vågat att gå ditt förrän nu, men nu känner jag att det är dags att söka upp den platsen där Johnny tog sitt liv.

Jag är inte hundra på vart det var. Polisen visade ju ett foto på platsen där han hade parkerat sin cykel, men det skulle kunna vara vart som helst. Jag får helt enkelt gå lite på känn och på den beskrivning jag fick av polisen.

Mina ben skakar när jag går uppför en liten grusväg i riktning mot järnvägen. När jag kommer fram till gläntan, där jag misstänker att det var, försöker jag att känna något. Jag blundar och andas djupt och vet egentligen inte vad jag tror att jag ska känna. Han finns ju inte här!

Besviken går jag vidare. Efter vägkanten ser jag mängder med olika svampar som har ploppat upp efter allt regn. Normalt sett skulle jag ha varit gjuten i skogen en dag som denna, men nu känns allt bara meningslöst. Vad ska jag med an massa kantareller till??

Just som jag går där i mina tankar, så tittar jag upp i vägslänten och ser en stor häxring med kantareller. Jag går genast dit för att titta hur mycket det är. Trots allt känner jag mig upprymd av att se kantarellerna. När jag vänder tillbaka ner till grusvägen, så ser jag den lilla infarten som leder fram till järnvägen.

Jag går in på den lilla vägen och kommer fram till en glänta. Något säger mig att här är platsen jag har letat efter. Hade jag inte sett kantarellerna, så hade jag nog aldrig tänkt på den här lilla vägen in. Nu vet jag plötsligt att det var Johnny som visade mig. Jag gråter en stund, men känner mig genast lugnare.

När jag går därifrån, så väljer jag att gå mot Trindsäter, en kortare runda än den runt Larslund, som jag hade tänkt ta från början. Mina ben skakar och jag känner att jag inte kommer att orka att gå så långt, som jag hade tänkt från början. Tur att jag har stavarna att ta stöd av.

Det är klibbigt och kvavt i luften och flugor surrar irriterande runt mitt ansikte hela tiden. Längs den fuktiga grusvägen ser jag mer svamp och helt plötsligt känner jag för att senare ta cykeln tillbaka för att plocka. Kan ha något med "Johnny-upplevelsen" att göra.

Jag har många memorerade svampställen här i omgivningarna. Det är som att jag har en egen svamp-GPS inmonterad i skallen. Jag minns varje sten och stubbe. Nu har jag definitivt bestämt mig för att komma tillbaka senare idag för att plocka kantarellerna. Gräsmattan, som behöver klippas och huset, som behöver målas, de finns kvar. Däremot så kanske inte kantarellerna finns kvar om jag väntar för länge.

När jag passerar torpet Trindsäter, så måste jag korsa järnvägen igen. Känns väldigt jobbigt, men jag måste ju träna, KBT kallas det. Det går bra, men det känns däremot läskigt att gå genom det meterhöga gräset för att komma vidare till grusvägen. Märks att det inte är så många som går den här rundan.

Halvvägs hem passerar jag ett ställe där det står tre maffiga, gamla ekar. Jag har gjort till vana att alltid stanna till där och "hälsa" vördnadsfullt på dessa gamla bjässar. Det sägs ju att man kan få energi av att ställa sig och krama ett gammalt träd. Jag provade det en gång tidigare, men stundens magi bröts av att jag stod mitt i en myrstack. Tror att jag hoppar över det idag.

Plötsligt vibrerar det i BH:n. Jag hoppas högt, men kommer sedan på att det är min mobil som ringer. Tänkte att det är väl bra att ha den med, så att folk kan nå mig. Det är Ullis som vill prata. Jag är ca tio minuter hemifrån, så jag ber att få ringa upp henne. Hatar att prata i mobil!

Känns skönt att få en liten pratstund med Ullis. Hon mår sådär, men är ändå stark. Vi är nog ganska lika, hon och jag. Vi pratar lite om hur vi ska göra på tisdag, när Ullis har tänkt att komma ut till mig och sova kvar. Vi ska titta på en riktig tjejfilm, dvs om jag lyckas på fart på DVD-spelaren, äta god mat och bara mysa. Ser verkligen fram emot det!