Idag ligger jag och rävsover fram till kl. 10. Sen slår det mig att Ullis och Marre kommer ut vid tolvsnåret, för att följa med mig ut i skogen och plocka svamp. Jag har lovat att visa dem ett av mina kantarellställen.
När jag sitter där vid frukostbordet och stirrar ut genom fönstret, så känner jag mig så där eländig. Det kommer inga tårar, men jag har svårt att svälja mackan. För att lindra den värsta sorgen, så tar jag kaffet med mig och sätter mig vid datorn, för att skriva av mig.
Mamma ringer och pratar en stund. Eftersom jag är mitt i skrivandet, så är jag nog inte alltför rolig att prata med. Har för mycket i huvudet och hjärtat nu, som bara måste ut via tangentbordet. Mamma förstår och vi rundar av. Vi kommer ju att ses i morgon, då mamma bjuder på middag.
Ullis och Marre kommer straxt innan tolv. Innan vi ger oss av, så tar vi en kopp kaffe. På så vis slipper vi att släpa med oss kaffet ut i skogen. Hade väl i och för sig varit mysigt, men de vill ha kaffet nu och då blir det så.
Vi tar bilen en bit mot Hälleforsnäs. Vi svänger in på en liten grusväg och snart är vi ute i skogen. Det är ett strålande höstväder och det är så skönt att få ströva omkring i skogen. Det blåser en del, men det håller myggen borta, så det gör inget.
De gula kantarellerna har någon redan varit före oss och plockat. Vi får nöja oss med mängder av trattkantareller och lite rödgul trumpetsvamp. De få gula kantareller vi hittar tillsammans, får Ullis och Marre ta med sig hem sen.
Vi provar på ett ställe till, lite närmare hemifrån. Samma sak där med. Någon har hunnit före oss. Attans! Nu är alla trötta och hungriga, så vi ger upp och far hemåt igen. Vi har i alla fall fått en mysig stund tillsammans i skogen och mängder av trattkantareller.
Hemma sätter jag fart med att steka tärnad kycklingfilé. Sen fyller jag på med wookgrönsaker, rabarberchutney och soja. Det är Ullis som har beställt. Som extra piff på maten, så tar vi Sambal Oelek. Det blir mumsigt. Marre och jag avslutar med kaffe och var sin glass. Ullis nöjer sig med kaffet.
Nu sitter vi bara och hänger vid bordet. Man blir trött av att lufsa omkring i skogen och av all härlig luft. Vi går ut i trädgården, för att se om mina rödbetor är något att ta rätt på. Förutom rödbetorna, så får Ullis dessutom lite morötter, äpplen och tomater. Allt är välkommet och det känns bra att det kommer till användning.
När klockan är halv fem, så står jag och vinkar av Ullis och Marre, när de åker hemåt igen. Marres syster, Jenny, har hand om Hailey. De har varit i badhuset och haft det mysigt under dagen.
Så, då är jag ensam igen. Skönt på ett sätt, men tråkigt på ett annat sätt. Både och. Jag ska väl titta efter vad det är på TV ikväll. Ser fram emot morgondagen och middagen hemma hos mamma och Lillis, tillsammans med mina barn, barnbarn och flickvänner, även om en stol vid bordet kommer att vara tom.
2 kommentarer:
Jag har nu tillbringat större delen av dagen med att läsa din blogg, från första inlägg fram tills idag. Jag kan troligen bara ana vilken fruktansvärd sorg du känner och vilket kaos du upplever just nu men jag måste bara få säga att du imponerar med det sätt du beskriver dina känslor och dina upplevelser. Bloggen verkar vara en viktig del i ditt sorgearbete och jag hoppas verkligen att du fortsätter skriva för du gör det bra. Jag har när jag läst din text pendlat från att gråta till att skratta och jag kan faktiskt ana att du(trots att du kanske inte märker eller ens vill det) redan försöker uppskatta de fina stunderna runt omkring dig. Önskar dig allt gott. // Peter
Tack Peter! Jo, det är väl tur att det kan komma goda saker ur det onda också. Jag kommer definitivt att fortsätta att skriva. Har nu insett att det är en viktigt del av mitt liv. // Lena
Skicka en kommentar