Bra fredag

Idag ska jag vara hos Doris och David redan klockan elva, så det är bara att masa sig ur sängvärmen och göra frukost. Ingen är lyckligare än Simba.

Doris står i fönstret och vinkar, redan när jag parkerar bilen på gatan. Jag hinner bara kliva ut ur hissen, innan hon öppnar ytterdörren. Bamsekram! Skönt! David har åkt iväg en sväng, så det är bara jag och Doris. Ullis och Marre är tydligen lite sena, men de kommer väl snart.

Vi sätter oss i vardagsrummet och börjar med att titta på den utskrift jag har gjort från Facebook. Doris blir genast rörd av alla fina kommentarer från alla fina vänner. Jag föreslår att hon kan titta igenom det sen, i lugn och ro tillsammans med David.

Istället börjar vi kolla igenom de ca 150 kort jag har framkallat från digitalt till papperskopior. Det går inte att hålla sig för skratt, för Johnny ser så himla glad ut på varje bild.

Ja, de flesta bilderna var ju med på bildspelet vi visade på minnesstunden. Marre har för övrigt lovat att lägga upp det på Youtube, så att alla vänner kan titta på det. Återkommer om det!

Så kommer Ullis, Marre och Hailey. Genast blir stämningen lite lättare. Det är svårt att inte skratta, när Hailey är i närheten. Vilket charmtroll hon är! Två tänder och ett enda stort leende. Finns det någon bättre energikälla?!

David kommer hem, när vi sitter och dricker kaffe. Vad bra, då hinner han gulla lite med Hailey också. Härligt att se både Doris och David le, även om jag vet hur de lider inombords. Det märks att de båda är väldigt barnkära.

Vi blir inte långvariga hos Doris och David. Marre och Hailey ska hem och Ullis liftar med mig ner på stan. Jag ska träffa Karin, Eva-Lena och Maria på lunch idag. En härlig kvartett av tjejer, som spontant har bildats den senaste månaden. Inget ont som inte har något gott med sig, om jag säger så!

Vi har fönsterbord på Thai Classic och äter, pratar och skrattar i ca två timmar, innan vi inser att verkligheten tränger sig på. Arbete och parkeringstider gör sig påminda. Vi vill bara inte avsluta vår lunch, men det blir säkert någon ny lunch snart igen.

På väg hem, tankar jag bilen vid Tuna Park. Även om klockan bara är straxt efter tre, så börjar det redan bli hysteriskt med folk. Tur att jag bara kan ta kortaste vägen hem nu. Ändå ringer jag mamma och Lillis för att höra om jag kan komma förbi på väg hem.

Det är ingen som svarar, så då åker jag raka spåret hem. Lika bra det, för jag känner att själen behöver komma ifatt. Även om jag har haft kul och känt att dagen har varit bra idag, så behöver jag vara lite ensam nu.

Simba står givetvis i hallen och möter upp. Gissa om det värmer i mitt hjärta! Det går inte lång stund innan han vill ut i sensommarvärmen. Det är tjugo grader i skuggan! Själv startar jag upp Johnnys dator och sätter mig.

Jag har gett mig den på att jag ska försöka att förstå den budgetfil, som Johnny har gjort för att hålla koll på vår ekonomi. Jag har varit inne och kollat den några gånger redan, men det har gjort för ont att titta närmare. Det var ju det sista Johnny gjorde på datorn, innan han gick iväg den där morgonen, då han aldrig kom tillbaka.

Så där, tre timmar senare, så har jag äntligen fått koll på budgetfilen och förstår allt, från början till slut. Tjohooo! Dessutom ser det ju riktigt bra ut. Vad duktig han har varit min älskade gubbe! Samtidigt känns det ju jäkligt bittert, att han inte kunde känna så själv, oavsett hur många gånger jag försökte säga det till honom.

Mitt i glädjen över att ha besegrat budgetfilen, så ringer jag till mamma. Måste bara få berätta för henne om att jag äntligen har fått koll. Vi pratar i över en timme. Hon är så uppstressad över kommande visning av deras hus. Vi bestämmer att jag ska komma över i morgon och hjälpa till med det sista, innan visningen på söndag.

Husbilen får inte stå kvar på deras tomt under visningen, så de kommer ut till mig med den i morgon kväll. Om bara vädret så tillåter, så ska vi grilla och dricka gott vin då, för att fira att vi är klara inför deras visning. Känns bra!

Mitt i allt, så känner jag en stor upprymdhet inför mitt eget beslut om framtida boende. Jag har bestämt att jag ska ringa till mäklaren på måndag, för att diskutera villkoren för bostadsrätten i Stenby. Ett stort steg framåt i mitt nya liv. Håll tummarna för mig!