Städdag i soulens tecken

Tror att jag somnade redan efter kl. tio igår kväll. Dessvärre vaknade jag flera gånger på morgonkvisten och hade svårt att somna om. Simba var besvärlig och åkte ut redan vi femtiden.

Jag har kommit ifrån vanan att gå ut på promenad innan frukost, men ganska snart efter frukost så ger jag mig iväg. Solen skiner och det är varmt i luften. Jag går vägen förbi där Henke är och klyver ved. Det ligger på vägen längs min morgonrutt.

Henke är inte där, fast klockan är över tio. Hans kompisar säger att han inte skulle komma idag och att han kommer i morgon istället. Hmm, han hade ju beställt våfflor hos mig till lunch idag. Lite slokörad fortsätter jag min runda.

När jag nästan har hunnit hem igen, så får jag ett SMS från Henke. Han berättar att han helt enkel mår så dåligt psykiskt, att han måste ta en dag ledigt. Han klarar inte av att höra ljudet av de många godståg, som dundrar förbi stället där de klyver vet. Min lilla gubbe!

När jag kommer hem, så har jag bestämt att jag ska städa. Det ska dammas och dammsugas, sen behöver toaletterna göras grundligt rena. Inte för att jag känner för det, men det blir säkert bra bara jag börjar. Jag ringer Henke innan jag kör igång, för att höra hur det är med honom.

Innan jag kör igång, så letar jag fram en ev Johnnys gamla mixade cd-skivor med soulmusik. Jag har tänkt att det ska spelas några av dessa låtar under begravningen och jag behöver lyssna igenom skivan för att veta vilka låtar, som ska vara med.

Jag sjunger med i låtarna, när jag går fram med dammvippan och tar några danssteg. Det är så att jag riktigt kan se Johnny framför mig, när han kommer trippande i takt till musiken. Han var alltid så glad när han spelade de här låtarna. Det svänger så om soul. Det här är hans musik!

Plötsligt kommer gråten och jag måste vila en stund. Ångesten kramar mitt hjärta och jag får svårt att andas. Dags för dagens första Sobril då!

Mamma ringer och frågar om jag vill att hon kommer ut och promenerar en stund med mig, men jag tackar nej, eftersom jag har kommit igång med städningen och gärna vill avsluta det tråkiga. Hon låter lite tilltufsad, men förstår samtidigt att jag behöver vara själv. Hon hör att jag har gråtit och jag berättar varför.

Ullis hör av sig och undrar om jag har bestämt något till fredag kväll. Jag hade ju tänkt att åka över till Carina i Skogstorp, men har ännu inget lovat. "Bra," säger Ullis, "för då kommer vi ut till dig. Vi har en överraskning! Klä på dig lite vettiga kläder och sätt på lite mascara, så att du känner dig lite fräsch."

Jag blir misstänksam och säger direkt att handlar det om att gå ut eller åka iväg till någon, så är jag inte med på noterna. "Nej då!" säger Ullis. "Vi kommer att vara hemma hos dig hela kvällen. Marres mamma kommer med också, om det är OK för dig." Det är OK.

Jag har precis slagit mig ner vid datorn och börjat skriva, när det ringer på dörren. På farstubron står Kicki, en granne på gatan bredvid, som jag ofta promenerade med förut. Hon räcker över en blomma och ger mig en bamsekram. Självklart börjar vi båda att gråta.

Vi sätter oss i vardagsrummet och jag berättar allt från början till slut. Jag gråter en del igen, men det hör ju till. Sen pratar vi lite om ditt och datt och får oss även ett och annat skratt. Härliga Kicki! Tack!

Det slår mig att jag kanske skulle ta och ringa till Carina, så att inte hon tror att jag kommer över i morgon. Carina föreslår att jag kanske kan komma över en stund på söndag i stället. Det är tydligen någon speciell temadag om växter i Rosenforsparken. Låter kul, så vi siktar på det.

Känner att det förmodligen blir tidigt i säng ikväll. Känner mig helt utpumpad! Det tar verkligen på krafterna att sörja!