Mor- och dotterdag

Jag vaknar vid halv nio-tiden och smyger upp försiktigt, så att jag inte väcker Ullis. Hon ser ut att sova så skönt där under bolstret, så jag vill inte att hon ska vakna. Efter att jag har sett till att Simba är nöjd, så sätter jag mig vid datorn för att blogga.

Vid halv elva kommer Ullis ut från sovrummet. Hon berättar att hon hade lite svårt att somna igår, men att hon har sovit skönt under natten. Ett tag vaknade hon och tyckte att hon hörde fotsteg, men det var bara Simba som var uppe och knallade. Sen är det ju lite knäpp och ljud i ett hus, det är ju bara så.

Vi gör iordning frukost och äter tillsammans. Ullis vågade inte lita på att mamma hade "rätt" saker hemma, så hon har med sig sina små burkar med egen frukost. Hur som helst, så är det mysigt att sitta där tillsammans och äta.

Jag går ut och hämtar posten och det ligger ett stort och mjukt paket i brevlådan. Jisses, vad nyfiken jag blir! Jag öppnar paketet tillsammans med Ullis. Det är en jättemysig poncho och ett fint brev från Johnnys gamla klasskompisar. De har samlat till "lite värme" till mig. Givetvis börjar jag att lipa! Tack så hemskt mycket, ni fina människor!

Idag är det tänkt att vi ska fixa till slingor i mitt hår, men mamma ringer och säger att hon bjuder mig på slingor och klippning hos min frissa inne i stan. Jag blir jätteglad, men frågar samtidigt om mamma vet hur mycket det egentligen kostar och det vet hon. Jag nappar direkt! Är inte nödbedd på något vis!

Henke är i byn och hjälper Totte att klyva ved, så jag har sagt åt honom att han kan komma hem på lunch. Det vill han gärna, så vid tolvtiden dyker han upp, svettig, smutsig och hungrig. Min lilla gubbe! Han får hamburgare. Det är för tidigt för mig och Ullis att äta, så vi sitter bara med vid bordet när han äter.

Henke berättar att han har svårt för godstågen, som dundrar förbi stup i kvarten, där de klyver ved. Han vill inte fortsätta, men jag försöker få honom att inte låta detta besegra honom. Jag berättar för honom om min ilska mot godstågen härom dagen och att jag kunde vända det till något positivt. Vi måste kämpa vidare, helt enkelt, inte ge upp och låta det onda knäcka oss.

När Henke har gått och Ullis och jag har gjort oss i ordning, så går vi en långsam promenad runt Lillsjön. Jag har sett till att vi har en plastpåse med oss, för jag har tänkt att vi ska hitta lite kantareller till Ullis och Marre. Jag har ju en del ställen här ute, om man säger så.

Det dröjer inte länge innan Ullis har skavsår. Hon får kavla ner strumpan, så att den blir dubbel över skavsåret. Det funkar hyfsat och vi kan lufsa omkring på mina kantarellställen på vägen hem. Det blir någon liter. Med glädje konstaterar jag att även "trattisarna" har börjat att titta fram. Blir nog ett bra år i år.

När vi kommer hem igen, så är det snart dags för lunch. Om inte Ullis hade varit här, så hade jag nog bara tagit en banan eller nåt, för jag är inte hungrig. Jag vill ju inte att Ullis ska slarva med maten, så jag gör en repris på gårdagen och steker upp lite kycklingfilé och värmer upp resterna av potatisen och kantarellsåsen från igår. Ullis gör sallad.

När vi dricker kaffet efter maten på altanen, så börjar det dra ihop sig till oväder. Det är ett så där, nästan overkligt, lugn innan stormen. Mörka moln tornar upp sig runt omkring och på avstånd hör vi hur åskan mullrar. Ullis tycker om åska och vill gärna att den ska komma närmare, men den drar förbi. Det kommer några regnstänk, men mer blir det inte.

Vi går in igen och jag tittar efter Simba. Har inte sett honom på en bra stund. Vart hittar jag honom, om inte uppe på de nytvättade sommartäckena, jag tillfälligt har lagt inne i gästrummet. Han är helt utslagen. Var det han eller Ullis och jag, som tog sömntabletter igår....

Jag får ett deppanfall vid köksbordet, när jag pratar med Ullis om att Johnny och jag stod varann så nära. Vi hade klarat av så mycket tillsammans och kommit över det där jobbiga stadiet i ett förhållande. Vi hade helt enkelt vuxit samman. Jag börjar gråta och Ullis kommer och sätter sig i mitt knä och säger, "Mamma, vi måste ta hand om varandra nu!" Fina Ullis!

Vi pratar en hel del om kommande begravning och hur jobbigt det kommer att vara, men konstaterar samtidigt att det finns så otroligt mycket vi kan göra tillsammans framöver. Jag vill ju inte bli en bitter gammal nucka, som bara sitter hemma och gnäller.

Hur ska jag någonsin kunna lita på en annan människa igen?! Jag och Johnny stod ju varandra så nära som man kan göra och ändå så kunde jag inte se vart han var på väg. Hur är det överhuvudtaget möjligt?! Återigen så är Ullis där och får mig på andra tankar. Tack Ullis! En dag i sänder nu!

Hela dagen har gått och det är dags för mig att köra hem med Ullis till hennes lilla familj. Marre har varit och tränat för första gången på Nautilus och sitter nu hemma och väntar på sin älskling. Jag är så glad för deras skull! De är så fina, mina tjejer!

På väg hem handlar jag mjölk och sallad. Måste ju ha grejer hemma tills Henke kommer i morgon och vill ha våfflor till lunch. Han har beställt det. Känns bra att han vill komma hem till mamma och äta!

Skönt att komma hem igen. Nu har jag haft sällskap ett dygn och nu ska det bli skönt att vara lite ensam. Jag bara funkar så, hur mysigt det än är att vara tillsammans med sin dotter. Jag ser till att vara "offline" på Facebook, för ikväll känner jag att jag bara vill vara ifred, hur snälla folk än är.