Trädgårdssöndag

Redan i går kväll, när Totte och Nilla gick hemåt, så hade temperaturen ute börjat krypa ner mot nollstrecket. Jag blir därför inte förvånad nu, när jag ser att det har varit fyra minusgrader någon gång under morgontimmarna. Tur att jag flyttade in pelargonerna under altantaket,  innan jag gick och lade mig igår!

Det är en gnistrande vacker morgon. Helt vindstila. Solen har ännu inte trängt igenom dimmolnen. Nästan alla löv har ramlat av asparna i hörnet på tomten. Det behövs bara en rejäl frostnatt, för att det ska ske. Sidensvansarna sitter i grannens rönnbärsträd och kalasar.

Efter frukosten byter jag rent i sängen och slänger in lakanen i tvättmaskinen. Har jag tur, så hinner de torka ute idag. Det är förmodligen sista gången för i år, i såna fall.

Det är dammigt som bara den under sängen, så jag får ett ryck och dammar och dammsuger hela sovrummet. Härligt! Det kanske är så man ska göra, ta ett rum i taget. Hoppas att jag kan köpa den där bostadsrätten. Blir lite mindre att städa då med 75 kvm och ett badrum, istället för som idag med 124 kvm och två toaletter .

Jag avslutar städningen i sovrummet med att lägga på det nyskakade överkastet. Som krona på verket, lägger jag kuddar och gosedjur i en fin samling. Idag är det en nykomling i samlingen av gosedjur. Välkommen Hälge! Du gjorde att bra jobb i natt, tillsammans med Cornelius och Molly....

Frosten har gått hårt åt paprika- och tomatplantorna. Jag får rädda det som räddas kan. Paprikorna, som jag har dragit upp från egna frön, ska egentligen vara röda, men det hinner jag inte vänta på. Jag har redan tagit flera stora, fina paprikor till olika maträtter, även om de har varit gröna. Ändå finns det så här mycket kvar....

Till lunch äter jag rester av den chili jag bjöd Totte och Nilla på igår. Smakar lika gott idag, nästan godare. Nu kommer jag garanterat att stinka vitlök i morgon, när jag ska till min kiropraktor. Det bjuder jag på! Jag får väl vara glad om magen håller sig i schack, när han vrider, trycker och bänder på mig.

Nu har solen tittat fram genom molnen, så jag går ut i trädgården och börjar röja lite. Finns hur mycket som helst att göra, så det gäller att ta en sak i taget, om jag inte ska bli galen. Jag vill ju så mycket, men klarar inte av att göra allt själv.

När jag är på väg med skottkärran upp i skogen, så känns det ovanligt tungt. Typiskt, jag har fått punka på skottkärran! Jag sliter och drar den baklänges upp i skogen, innan jag kan tippa trädgårdsavfallet.

När jag kommer tillbaka, så tar jag fram cykelpumpen och försöker att pumpa däcket. Det är så totalt tomt, så ventilen bara försvinner in i fälgen, när jag trycker på med pumpen. Nu är jag gråtfärdig, men jag vägrar att be om hjälp. KAN SJÄLV!

Nu har jag tagit bort vissna sommarblommor och rensat ogräs runt husgrunden. Känner mig riktigt nöjd med dagens insats. Ändå finns det miljoner saker kvar att göra, men jag måste försöka att begränsa mig till det som är absolut viktigast. Jag har ju lite svårt för det.

Det mulnar på och jag tar in de torra lakanen, för att inte riskera att de blir blöta igen. Luktar ljuvligt! De är trots allt lite råa, så jag hänger dem på en tvättställning inne, för att torka till lite, innan jag viker dem.

Mitt humör har växlat i takt med att solen försvann. Nu har jag avslutat arbetet i trädgården för idag och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Varför måste det blir så, varje gång jag sätter mig ner för att vila?! Verkligheten kommer ifatt.

Jag ringer till Doris och David, för att höra hur det går för dem, men det är ingen hemma. De är säkert ute och tittar på fotboll eller nåt. Mamma och Ullis blir nästa offer för min telefonterror.

Håglösheten kommer över mig igen. Det måste hända något hela tiden, för att jag ska må bra. Ändå har jag ju varit noga med att jag skulle vara själv idag, så att själen kunde komma ifatt. Verkar inte som att det hjälper.

Skrivandet blir min räddning från håglösheten idag, som så många gånger tidigare. En ström av ord direkt från hjärtat. Vad skönt det är att kunna få ur sig allt via tangentbordet! Känns som att jag skulle kunna skriva en hel bok idag. Vill bara inte sluta!

Inser att det kanske vore bättre att jag började kolla upp vad jag ska ha på mig i morgon och förbereda morgondagen. Jag har en tid inbokad hos min kiropraktor i Stockholm. Sen har jag en lunchdate med mina gamla arbetskamrater på Swedbank IT.

Ser fram emot en trevlig dag i morgon. Enda kruxet är att jag måste ställa klockan för att hinna med Stockholmståget kl. 9. Det är smällar man får ta!