torsdag 15 december 2011

Helrenovering och husvisning

Simba puttar lite försiktigt på min axel med sin mjuka tass. Då går det inte att bli arg, fast klockan bara är lite före sju och det fortfarande är mörkt. Vad bra, då slipper jag vakna till mobilen, som jag ställde igår. Jag ska till massören vid halv nio, så det är dags att gå upp.

Både jag och Simba hoppar högt, när klockradion plötsligt börjar skrika med en hemsk signal. OK, då hade jag alltså lyckats ställa den igår, fast det inte blev radion då. Inte bra att börja mecka med tekniska manicker, när man har börjar känna av nattmedicinerna.

Även om jag har haft gott om tid att göra mig klar, så blir jag givetvis sen iväg. Kan det bero på att jag fastnade vid datorn med morgonkaffet? Det är ju så kul att sitta och titta på Facebookgruppen Köp/Sälj/Skänkes.

Med någon minut till godo, så kliver jag in hos Sigge, min massör. När han knådar mina ömma muskler på rumpan, så kommer jag att tänka på vad en kompis berättade. Hon var hos sin massör och och blev tillsagd att slappna av rumpmusklerna. Hon spände dem för att få en fin stjärt, en sån där som två persikohalvor.

Sigge och jag skrattar gott åt det och det vet jag att min fåfänga vän bjuder på. Efter den lilla historian, så är det svårt att vara allvarlig på massagebänken. Det är bara när Sigge hittar de värsta knutarna, som jag kan hålla mig för skratt.

Direkt efter Sigge, så har jag tid hos min naprapat, Peter Skog. Det blir en helrenovering, med andra ord. Synd att det blir så dyrt bara. Sen är det väl investerade pengar, om jag bara blir bättre. Jag ska även äta en kur med Voltarén, så att inflammationen i nackmusklerna släpper.

Jag har stämt träff med en tjej klockan tio vid Åhléns ingång, för att sälja några gamla smyckesaskar. Hon hade lagt in en annons på Facebook och jag kontaktade henne. Skönt att bli av med lite krafs och ändå få en liten slant för det.

Nu är det så att klockan bara är halv tio och inga affärer har öppnat än, så då återstår bara fiket mitt i Gallerian. Kan i och för sig vara skönt att sitta och glo på folk över en kopp kaffe, i lugn och ro.

Rätt som det är, så kommer det en äldre kvinna fram till mig och säger, "-Men vad är det här för en tjej, som sitter här då? Dig har jag inte sett här förut." Jag ser ut som ett levande frågetecken. Hon förklarar att folk från Finska föreningen brukar sitta här och prata.

Medan hon förklarar, börjar hon att ta av sig ytterkläderna och hänger dem på stolen mitt emot mig, vid mitt bord. Hjälp, hon kapar mitt bord! Jag blir så paff, så jag kommer mig inte för att säga ifrån. Dessutom verkar det som att hon är typ dement, så jag säger ingenting.

Medan min påtvingade bordskamrat går och köper kaffe, så passar jag på att lite diskret byta bord. Jag hinner inte mer än slå mig ner, innan jag får syn på tjejen från Facebook. Skönt, då slipper jag ifrån det här dårhuset och kan åka hemåt igen.

Klockan är bara kvart över tio, när jag börjar närma mig Stenby. Det slår mig att jag kanske ska ta en sväng in på Liedl, så jag svänger in där och parkerar. Jisses, vad mycket skit de säljer där! Sen har de givetvis billiga och bra varor också, men ändå...

Ullis hör av sig och säger att Hailey är bättre idag. Hon blev ju så febrig av sina vaccinationer. De vill gärna komma förbi och titta in på en kopp kaffe och det vill jag väldigt gärna, så vi bestämmer att de ska komma om en stund.

Snabbt som ögat, så kör jag runt med dammsugaren ett varv. Kan inte fatta att det blir så fort dammigt på golven! Kan i och för sig ha något att göra med, att jag har, nästan uteslutande, fårskinn och kohudar på golven. Sen har jag ju en liten pälsboll till husdjur också.

Ullis har bara sett lägenheten, när den fortfarande var ett kaos av flyttkartonger, så hon blir glatt överraskad av att se allt på plats nu. Jag kvittrar glatt och visar dem runt och berättar hur bra jag trivs. Märks att de gläds med mig.

Halv fyra kommer min mäklare, för att hämta nyckeln till huset i Bälgviken. Han ska visa huset andra gången för ett par, som har fått OK från banken. Tanken var att ytterligare en spekulant skulle ha kommit på samma visning, men han ringde återbud i sista minuten.

Mäklaren förklarar att det är väldigt lovande med dessa två spekulanter. Har vi tur, så kommer de att trissa varandra. Grejen är den, att de väntar ut varandra, när det gäller att lägga ett första bud. Suck! Mäklaren är lika otålig, för han åker till Australien på söndag och hade hoppats på att kunna skriva kontrakt innan dess.

Varför är det så jobbigt att gå och vänta?! Hur som helst, så tror jag att det kommer att gå vägen med husförsäljningen, utan att jag behöver krypa ner i pris. Det gäller ju att tänka positivt i alla fall!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar