måndag 26 december 2011

Juldagen

Jaha, så var det juldagen då. Det gick ju bra, det där med att fira jul också. Självklart saknade jag Johnny, men lilla Hailey hade enmansshow, så ingen hade en chans att deppa ihop. Underbar julafton med mycket skratt och värme. Precis som det ska vara!

Det är inte så mycket julstämning kvar, när det är närmare tio grader varmt ute. Solen skiner, trots allt, så man får väl göra det bästa av saken och gå ut på en stärkande promenad. Kronskogen nästa.

I motionsspåren är det geggigt och jag blir blöt ända in på fötterna, men vad gör det. Idag tar jag lite andra spår, för att utforska skogen lite mer. Jag har lite svårt att få ihop hur alla bostadsområden hänger ihop, nu när man kommer från ett annat håll.

Rätt som det är, så är jag framme vid djurparkens inhägnade ägor och får se ett och annat djur på håll, helt gratis. Efter ytterligare några minuters gång, så ser jag skyltarna till Tuna Park. Tänk så mycket närmare det är till allt, när man inte åker bilvägen.

Solen skiner blekt genom grenverket i skogen och den gröna mossan på stenarna och de gamla trädstammarna lyser så där magiskt. Jag går sakta fram och försöker ta in allt det fina i skogen. Tänk vad jag ska njuta här i vår, om jag redan nu tycker att det är så vackert!

På hemväg, så passerar jag den stora eken, ni vet den som jag likande vid livets träd i ett tidigare inlägg. Jag ser mig omkring, för att försäkra mig om att ingen är i närheten. Sen går jag fram till den mäktiga eken och lutar ryggen mot den uråldriga stammen. Jag blundar och bara njuter en stund.

När jag kommer hem, så är mina skor och byxben helt blöta och leriga. Det blir till att krypa ur allt det geggia, direkt innanför dörren. Ett konststycke, om jag samtidigt ska undvika att synas ut genom alla fönstren. Från hallen, kliver jag direkt in i duschen.

Jag lyxar till det lite med att prova den cocosdoftande hudvårdsserien, jag fick igår av tjejerna. Mm, det är body wash, body scrub och body butter, allt ljuvligt doftande av cocos. Nu skulle jag ha haft en Malibu också, så skulle det vara fulländat.

Lyxen slutar inte där. Jag är hembjuden till Karin och Thomas i kväll och de kommer vid fyratiden och hämtar mig. Vi börjar med att ta en liten promenad runt i den nyare delen av Borsökna, innan vi kommer in i deras fina hem för att ta en glögg.

Karin har hittat ett nytt recept på en spännande gratäng, som ska serveras till julskinkan. Supergott! Till det ett gott rödvin. Kan man ha det bättre?!

Efter maten, så sätter vi oss i soffan och äter efterrätt och dricker kaffe. Pust, vad mätt jag är! Konstigt nog, så slinker det ner lite glass med persikohalvor ändå.

Klockan bara rusar iväg och jag inser att det är dags för mig att ringa efter en taxi. Ute har stormen Dagmar dragit igång med full styrka. Thomas får ge sig ut på altanen och ta rätt på lite grejor, som har blåst omkring.

När vi sitter och väntar på att taxin ska komma, så säger Karin, "-Men jag glömde ju att ta fram ostbrickan!". Jag måste säga att jag är ganska glad för det. Magen har fullt upp med att processa allt det goda den har fått under kvällen, så nu får det vara bra ett tag.

Tänk vad lyckligt lottad jag är, som har så mycket fina och omtänksamma vänner omkring mig! Jag ägnar min underbara lilla familj några tankar också, innan jag släcker sänglampan. Simba ligger tätt intill och spinner högt. Jag ligger där och ler för mig själv i mörkret.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar