Låg måndag

Solen skiner härligt ute, idag också, men jag känner mig inte i form alls idag. Tänk vad snabbt det kan vända! Igår kändes allt bra och jag kunde njuta av allt runt mig. Idag känns allt bara värdelöst och tungt. Jag kan bara inte komma mig för, att göra något meningsfullt.

Ett tag, så funderar jag på om jag skulle ta en promenad, i det vackra vädret. Jag brukar ju må bättre av det, men nu har jag bestämt med en vän, som ska komma vid elva och hämta tvingar, jag har lånat av honom, så jag hinner inte.

Efter att Micke har hämtat sina tvingar, så tar jag i alla fall en promenad till affären. Det får räcka för idag. Jag har ju en till tid att passa. Kvart över två ska jag vara hos min beteendevetare. Kanske en bra dag att gå dit, idag då.

Solen har redan gått i moln, men det känns ändå bra att komma ut lite. Trodde att jag skulle bli galen därhemma tidigare, av en svårbeskriven oroskänsla i magen och en seg håglöshet. Jag blev ju varnad av läkaren, att det kan bli så här, när man ändrar på medicindosen.

Hur som helst, så är det skönt att strosa runt lite bland hyllorna, därinne på ICA Stenby. Ska bli kul att se, om jag får jobba något här sen. Då kanske det är jag, som står och plockar upp varor i hyllorna, eller sitter i kassan. Jag tror faktiskt att det skulle vara kul, i alla fall några timmar i veckan.

Jag hinner lagom få i mig lite lunch, innan det är dags att gå till Vårdcentralen. Se där, nu får jag ju en promenad till! Jag lägger märke till, att snön har smält bort i södersluttningarna, invid gångbanan. Skönt att det börjar gå mot våren!

Anna, min beteendevetare, är lika gullig som vanligt. Det känns så skönt, att kunna komma dit och få hjälp att hitta tillbaka på spåret. (Det där lät inte bra...) Hon ber mig att skriva ner mina negativa tankar, när de plågar mig som värst. På så vis blir det lättare, att få dem ur skallen.

Även om jag inte jublar, så känner jag mig ändå stärkt av besöket hos Anna, när jag gå hemåt. Jag har en ny tid inbokad om två veckor. Känns bra.

Mm, det är "Alla Hjärtans Dag" i morgon. Hur bra känns det?! Jo, självklart kommer jag ju att höra av mig till mina nära och kära, men jag saknar Johnny. Vi brukade alltid göra något gulligt till varandra, på den här dagen. Jag har till och med kvar rosen, jag fick av Johnny förra året.

För att skingra tankarna, så sätter jag mig vid datorn och börjar kolla runt. Då slår det mig, att sist jag skulle vara duktig och fylla i en blankett, inför kommande deklaration, så gick det käpprätt åt skogen. All data försvann, när jag trodde att jag sparade undan blanketten.

Alltså har jag lite att göra nu då. Orkar jag? Jo då, det gör jag visst. Hur kul är det, att ha det kvar sen och det blir panik?! Johnny gjorde ju ett stort antal aktieaffärer, som nu ska redovisas i detalj, på en sk K4:a. Kul? Nej, men det får mig att sluta grubbla.

Nu är dessa blanketter utskrivna och klara. Dessvärre, så har bläckpatronerna börjat larma, om att de snart är slut. Ja ha, bara att försöka hitta nya någonstans på nätet då. Så då! Känns lite som vuxenpoäng. Jag har ju aldrig behövt tänka på sånt förr.

Bara skit på TV ikväll! Å andra sidan, så har jag väl aldrig varit beroende av att titta på TV. Det är lite värre med datorn. Den känns mer som, att man gör något meningsfullt, även om det inte är så. Kan ju vara det, att man har kontakt med folk, via t ex Facebook.

Tur också att jag har bloggen att kräkas i! Tack alla ni, som läser och förstår! Bloggen är min ventil. Där kan jag uttrycka vad jag känner och på så vis få ur mig de känslor, som för tillfället plågar mig. Ändå har jag kommit en bra bit på väg, i alla fall om jag ska tro Anna.