Bergsvandring och musikkvällar i Albir

Som sjusovare vi är, så fick vi ställa klockan för att komma upp och göra oss klara i tid för avfärd kl. 11 till vår bergsvandring. På snirkliga och smala vägar klättrade bilarna upp till startpunkten för den här vandringen. Ibland undrade man hur bilen orkade ta sig upp, så brant var det.

Kjell och Solveig visade oss vägen upp till det första stället, där lederna skulle dela sig. Örjan, Ann, Bosse och Lena följde också med oss de 2,5 kilometerna i brant stigning. Alla pustade och svettades, men naturen var så vacker så vi glömde snart att det var jobbigt....

Här skulle Bosse och jag starta vår 9,9 km långa bergsvandring runt Puig Campana....

Lena var lite orolig för hur jag skulle klara den långa vandringen, i och med att jag redan var väldigt svettig och andfådd. Taggade som aldrig förr, vinkade vi i alla fall adjö till våra vänner, som nu skulle vända tillbaka till bilen och ta en fika....

Vi hade redan gått 2,5 km i sugande stigning i sällskap med de andra. Nu väntade 2 km ännu mer krävande vandring uppåt toppen. Tur att det var så vackert, så att vi kunde skylla på fotopaus emellanåt....

Ibland var det bara att erkänna att jag var tvungen att vila och hämta andan en stund....

När vi kom upp till nästa vägskäl, så hade vi bara gått 1,7 km. Det hade tagit oss över en timme att komma dit. Vi som hade beräknat att hela vandringen skulle ta runt två timmar....

Nåja, nu började i alla fall terrängen att plana ut lite och vi kunde vila ögonen på allt det vackra utan att snubbla....

Lite otur att solen inte ville vara med oss riktigt, med tanke på att korten skulle ha blivit dubbelt så bra. Här kan man ana Benidorms disiga silhuett i bakgrunden. I verkligheten var det riktigt mäktigt....

Nu började klättringen nedåt....

Egentligen var vi ganska glada över att solen inte tittade fram. Då hade vi nog tyckt att det var för varmt. Perfekt vandringsväder. Dessutom hela tiden allt det vackra runtomkring....

Här fick vi se baksidan av den berömda klyftan i Puig-toppen....

Vandringen tog oss drygt tre timmar. Från början trodde vi att vi skulle klara den på drygt två timmar, så vi fick ringa till Kjell och Solveig, som skulle hämta oss, för att signalera vår försening. Nu började dessutom fötterna och knäna att ömma.

När vi hade rundat Puig-toppen, så skulle det inte vara långt kvar till platsen där vi skulle bli hämtade....

Dessvärre hade vi tagit fel på hur långt det var kvar, så det var bara att traska på med ömmande fötter några kilometer till. Här har vi i alla fall kommit fram och kunde göra lite välbehövlig stretching....

Stort tack till Kjell och Solveig, som både skjutsade oss upp och hämtade oss när vi kom i mål. Vi hade inte klarat en meter till!

Stort tack även till Lena och Bosse, som hade brassat käk tills vi kom tillbaka till campingen. Köttfärssås och spagetti har nog aldrig smakat så gott!

Nästa dag hade vi stora svårigheter att ta oss ur våra sängar, men det var bara att bita ihop och gå iväg till boulen, som vi alltid spelar på torsdagarna. När boulen var klar, så hann vi precis bara duscha, äta och ta bussen till Albir.

Vi hade ju blivit bjudna hem till våra nya bofasta kompisar Sandra och Rickard. Där väntade drinkar och nya bekantskaper i deras fina lägenhet på höjden i Albir. Så här fin utsikt var det från deras takterrass....

Det här är deras lilla mops, Dexter, SÅÅ söt....

Redan för två veckor sedan hade vi bestämt med Sandra och Rickard att följa med dem på en ny jamsession. Den här gången skulle den vara på "The Church", en mysig bar i Albir. Efter drinkarna och innan musiken, så skulle det sitta bra med Asiatisk mat. Vi åkte till "Yaho", där de serverar obegränsat med mat och dryck för 13 EUR/pers. Vilket ställe!....

Proppmätta så åkte vi sedan vidare till "The Church"....

I fredags hade vi en väldigt lugn dag. Riktigt skönt, även om det är kul att träffa nya människor och upptäcka nya ställen. Dessutom var träningsvärken från vandringen väldigt besvärande för oss båda, så vi stannade hemma och tittade på en film.

På lördagen blev vi bjudna hem till Ann och Örjan på campingen på ett cavaparty....

Efter några härliga timmar i solen med goda vänner, så tog vi bussen till Albir igen. De här gången skulle vi gå ut och äta och sedan gå på en ny musikkväll. Vi hittade, via Tripadvisor, en superbra Argentinsk restaurang - "Caminito". Lite dyrt med spanska mått, men väldigt värt det. Här är förrätten, varm ost och rödkål....

Köttet ska vi inte prata om! Vilket kött! Jag ser lite trött ut, men jag får skylla på den begynnande förkylningen, som började göra sig påmind....

Den argentinska kyparen, som var väldigt trevlig, ville också vara med på bild. Lite suddig, men kul....

Efter den utsökta maten tog vi oss till "Most Wanted", baren där ett tributeband, "Route 66" skulle spela Rolling Stones. Den klarsynte kanske undrar om det var Axel Rose som sjöng....

Många olika stilar....

Bra musik och bra stämning....

En bra kväll, men jag började krokna och förkylningen tog ut sitt. En taxi hem, sen var det tack och god natt.

Idag har jag feber och ont i bihålorna. Bara att inse att man inte är tjugo längre.