Valborgsmässoafton och aprilväder

Som jag skrev om i tidigare inlägg så var jag inte i form i morse för att gå min morgonrunda, så det får bli senare idag. Efter en lång frukost och lite bloggande så ger jag mig i stället på att tvätta rent min solstol, som har stått ute på altanen hela vintern och varit ett av de föremål som traktens alla katter har haft som märkningsplats. Morr! Lite gnuggande med Ajax Allrengöring och en vattenslang, så är den snart som ny.

När stolen har torkat till i solen tar jag fram dynan och svidar om till bikini. Dags för årets första solbad på altanen. Nice! Men det är bara varmt i solen, så när det kommer ett moln gäller det att linda in sig i sarongen som ligger i beredskapsläge bredvid.

Blir inte lång stund i solstolen då det börjar vara dags att förbereda lunchen. Tur är det för jag kan redan känna att det stramar lite i skinnet av solen både här och där. Vårsolen är väldigt stark i år. Verkar som att det blir värre från år till år, eller är det jag som blir känsligare?

Efter en stunds funderande så kommer jag på att det skulle vara gott med en svampomelett. Nu finns det bara en förpackning kantareller kvar i frysen, så vi får hoppas på att det blir ett bra svampår i år. Sen piffar jag till omeletten med lite färsk gräslök från kryddlandet. Blir en bra smakkombination. Gäller att komma ihåg att använda mer gräslök i maten. Det är så himla gott!

När maten är avklarad så klär jag på mig en extra tröja och långbyxor. Det har mulnat på och börjat blåsa kraftigt. Jag sätter mig och rensar ogräs en stund. Det är balsam för själen, det! Man sitter och resonerar med sig själv om ditt och datt och bearbetar saker. Rätt som det är så börjar regnet droppa och Johnny kommer ut och funderar vad jag håller på med. Jag ställer undan grejorna och masar mig in i stugvärmen.

Precis när vi har kommit in så fullkomligt vräker regnet ner. Känns trots allt lite småmysigt. Nu när man är ledig alla dagar så är man inte så hysterisk när det gäller vädret. Förut kunde jag bli heldeppig om det var dåligt väder på helgen. Nu rycker vi på axlarna och sätter oss i soffan med en varm pläd och tittar på en avsnitt av "Super Natural".

Regnet har nu dragit bort och solen tittar försiktigt fram igen. Dags för ett motionspass då. Johnny har bestämt sig för att jogga, men jag känner mig inte så pigg i kroppen idag så det får bli stavgång för mig. Vi bestämmer att "Fårrundan" blir en lagom runda och jag ger mig iväg först så att Johnny kan springa ifatt sen.

Det blåser snålt ute och jag är glad att jag tog lite varmare kläder. Himlen ser fortfarande hotfullt gråsvart ut och jag kan fortfarande känna lite regnstänk i luften, men nu är jag redan iväg så det får bära eller brista. Det värsta som kan hända är ju att jag blir blöt.

Jag njuter av den kortvariga blomprakten som kabbelekan erbjuder. I den här blåsten så blir väl blomningen om möjligt ännu kortare, så det gäller att ta in det fina när tillfälle nu bjuds.

Fullt upptagen med att ta in allt det fina i naturen runt omkring mig märker jag inte att jag just håller på att kliva på en huggorm som ligger på grusvägen. Hjärtat slår några extra slag och jag hoppar åt sidan när jag precis i sista sekund upptäcker ormen. När jag lugnat mig så petar jag försiktigt på ormen med en stav och upptäcker att den faktisk är död. Den är påkörd och därmed helt ofarlig.

Snart kommer jag fram till gården som har gett namn år den här rundan. De har en hage med en flock får. När de får syn på mig kommer de springande fram mot staketet. Det kan ju hända att jag har något gott att bjuda på. Men till deras stora besvikelse så har jag inte det. Kanske ska tänka på det till en annan gång. Men vad fasen äter får?

Nästa ställe jag passerar är en fin liten gård där en ung barnfamilj har rustat upp husen och har en hel del husdjur. Den första jag möter är den här vita geten som går lös och mumsar på det färska gräset som har börjat titta fram. Sen upptäcker de små terrier-hundarna att jag är på deras revir. Nu kan ingen ha missat att jag är där. Jag pratar en stund med mamman i familjen om hur fint jag tycker de har, sen går jag vidare.

Nu hör jag att Johnny kommer lubbandes bakom mig. Han ser pigg ut och det verkar gå bra med löpningen. Jag riktigt längtar till nästa löparpass. Det så skönt att springa när man är i form.

Hemma igen så duschar vi och byter om. Johnny berättar att han också såg den döda ormen, men att han också håll på att kliva på en annan, levande huggorm lite längre fram på rundan. Man får tydligen börja hålla lite bättre koll på var man sätter ner fötterna när man är ute och motionerar.

Vi pratar om hur vi ska göra på kvällen. Ska vi orka ta oss in till Hållsta och titta på majbrasa och fyrverkerier eller ska vi bara stanna hemma och ta det lugnt i stugvärmen med någon bra film? I normala fall brukar det finnas en brasa här i Bälgviken också, men i år tror jag att det föll på att ingen ville ta ansvar för eldningen. Det måste ju finnas någon som anmäler sig till Räddningstjänsten som ansvarig om man ska få elda.

Latmasken och fryslorten vann! Vi stannar hemma i stället för att stå och frysa vid någon brasa. Det räckte med att stå ute vid grillen i snålblåsten för att ta det beslutet. Bara för att det är Valborg så behöver man faktiskt inte fara omkring och frysa häcken av sig vid någon brasa bara för att man ska. Det går alldeles utmärkt att sitta i soffan med en varm pläd och ett glas vin och titta på en bra film i stället.