Fullbokad torsdag

Idag har jag mycket inbokat, med mina mått mätt. Jag ska vara hos kuratorn kl. 13:15, så det är det som får styra hela dagen.

Jag vaknar, som vanligt vid niotiden och  ligger en stund och stirrar i taket och funderar på varför jag ska stiga upp. Är det något som lockar mig att stiga upp? Ja, jag har ju en hel del inbokat, så det är hög tid att gå upp och göra morgon.

Efter frukosten, så inser jag att det är lång tid kvar tills jag behöver åka till vårdcentralen, så jag bestämmer mig ganska raskt för att avsluta det där med fönstertvätten. Sagt och gjort! Härligt att få klart det!

Eftersom jag har bestämt med min gamla klasskamrat, Lena Forsman, att komma över på en fika direkt efter kuratorn, så inser jag att jag behöver äta något innan jag åker in till stan. Det blir en tallrik yoghurt och makrillmacka.

Hos kuratorn, så börjar jag givetvis att gråta. Det blir alltid så, oavsett hur bra det känns innan. Det känns i och för sig ganska skönt, att få bryta ihop lite där. Kanske är det som är meningen. Det känns i alla fall skönt att få vända ut-och-in på sig själv, inför någon som inte står en så nära.

Lillis ringer på mobilen, när jag sitter hos kuratorn, så jag ringer upp honom direkt efter besöket. Han berättar att bilderna på huset har kommit och att han har skickat mig länken, så att jag kan gå in och titta. Ska bli kul, men nu ska jag ju ta mig till Vallhalla och Lena.

Rödnäst och med sminken på trekvart, ringer jag på dörren hos Lena och Johnny, ja han heter också Johnny. På vägen dit, har jag köpt med mig en fin höstkrans, att hänga på dörren. Ja, jag köpte en till mig själv också, för de var så fina.

Lena, som har varit lite orolig för att jag inte äter ordentligt, har bullat upp med wienerbröd och kakor. Jag låter mig väl smaka. Så gott!

Lena visar mig runt i deras radhus och jag inser att jag skulle kunna tänka mig något i samma stil. Det är bara det att det finns bara fyror i det området. Det jag behöver, är en trea.

När jag har lämnat Lena och Johnny, så stannar jag till vid Ica Supermarket och handlar lite. Alltid bra att fylla på förråden när man är inne i stan, så att man inte behöver åka in bara för att handla.

Väl hemma igen, så tar jag först hand om en övergosig Simba. Sen ser jag till att färskvarorna hamnar i kylen. Sen kommer tankarna. När jag stannar av i aktivitet, så har jag bara de hemska tankarna kvar. Vad ska jag göra nu då?

Utan att fundera så speciellt mycket, så tar jag svampkorgen och ger mig ut i skogen. Där känner jag mig trygg och lugn. Visst kommer tankarna där med och sen hör jag ju de förbaskade tågen, som skramlar förbi stup i kvarten, men skogen gör gott i själen.

Egentligen hade jag tänkt att jag skulle ringa till Johnnys föräldrar, när jag kom tillbaka från stan, men nu känner jag att jag måste prioritera mig själv en stund. Jag vill ju alltid försöka att tänka på alla andra, men nu är det så att all min energi måste gå till mig själv, för att överleva, helt enkelt!

Det finns otroligt med svamp i skogen och nästan genast så hittar jag ett nytt ställe med svart trumpetsvamp. Helt otroligt, bara ca 100 m från mitt hus! Trattkantarellerna får helt enkelt finna sig i att bli ratade!

Jag traskar vidare i skog, som jag tidigare inte har ansett vara svampmark. Jag går sakta, sakta och hittar flera härliga ställen med gula kantareller. Yammie! Hittills har jag bara gett bort svampen jag har hittat, men idag bestämmer jag mig för att göra en svampomelett, när jag kommer hem, lagom innan Robinson.

Mitt ute i skogen, så ringer Ullis och undrar vart jag är. "I skogen, för att jag måste!" Jag lovar att ringa när jag kommer hem igen.

Utan att själv riktigt styra, så har jag dragit mig åt platsen där Johnny tog sitt liv. Jag är plågsamt medveten om det nu och återigen så dundrar det förbi ett långt godståg och jag ryser. Klumpen i magen och hjärtat växer. Det är dags att gå hem!

Mamma har ringt också, så efter att jag har ringt Ullis, så ringer jag mamma. Hon undrar hur jag mår och om jag har sett fotona på huset,  som ska ut på Hemnet. Det var ju det första jag kollade, när jag kom  hem, så jag säger att de var fina.

När jag står vid spisen och precis har börjat göra min svampomelett, så ringer Susanne, min bankkvinna. Klockan är redan halv åtta, så jag säger förvånat, "Hej, jobbar du nu?!". Susanne svarar att hon hade en del kunder, som hon inte hade hunnit återkoppla till ännu, så ja, hon jobbar fortfarande.

Vi reder ur de frågor jag har, inför mötet med juristen på banken. Känns tryggt att få svar på de frågor jag hade inför det mötet. Tack, Susanne för att du ringde mig, fast det var sent på kvällen!

Svampomeletten smakar bara helt ljuvligt, stekt i riktigt smör och med vitlök, salt, italiensk salladskrydda och svartpeppar. Självklart blir det rödvin till det! Måste ju passa på att njuta lite, när tillfälle bjuds!

Efter maten, är det bara att bänka sig framför TV:n. Nu är det Robinson, som gäller! Får ta duschen och bloggandet sen, efter Robinson.

Så, nu sitter jag här med min skrivklåda och kämpar mot effekten av min sömntablett i kombination med vinet. Tror ändå att jag ska hinna klart, innan jag förlorar kampen mot tangenterna. Natti, natti!

Valborgsmässoafton och aprilväder

Som jag skrev om i tidigare inlägg så var jag inte i form i morse för att gå min morgonrunda, så det får bli senare idag. Efter en lång frukost och lite bloggande så ger jag mig i stället på att tvätta rent min solstol, som har stått ute på altanen hela vintern och varit ett av de föremål som traktens alla katter har haft som märkningsplats. Morr! Lite gnuggande med Ajax Allrengöring och en vattenslang, så är den snart som ny.

När stolen har torkat till i solen tar jag fram dynan och svidar om till bikini. Dags för årets första solbad på altanen. Nice! Men det är bara varmt i solen, så när det kommer ett moln gäller det att linda in sig i sarongen som ligger i beredskapsläge bredvid.

Blir inte lång stund i solstolen då det börjar vara dags att förbereda lunchen. Tur är det för jag kan redan känna att det stramar lite i skinnet av solen både här och där. Vårsolen är väldigt stark i år. Verkar som att det blir värre från år till år, eller är det jag som blir känsligare?

Efter en stunds funderande så kommer jag på att det skulle vara gott med en svampomelett. Nu finns det bara en förpackning kantareller kvar i frysen, så vi får hoppas på att det blir ett bra svampår i år. Sen piffar jag till omeletten med lite färsk gräslök från kryddlandet. Blir en bra smakkombination. Gäller att komma ihåg att använda mer gräslök i maten. Det är så himla gott!

När maten är avklarad så klär jag på mig en extra tröja och långbyxor. Det har mulnat på och börjat blåsa kraftigt. Jag sätter mig och rensar ogräs en stund. Det är balsam för själen, det! Man sitter och resonerar med sig själv om ditt och datt och bearbetar saker. Rätt som det är så börjar regnet droppa och Johnny kommer ut och funderar vad jag håller på med. Jag ställer undan grejorna och masar mig in i stugvärmen.

Precis när vi har kommit in så fullkomligt vräker regnet ner. Känns trots allt lite småmysigt. Nu när man är ledig alla dagar så är man inte så hysterisk när det gäller vädret. Förut kunde jag bli heldeppig om det var dåligt väder på helgen. Nu rycker vi på axlarna och sätter oss i soffan med en varm pläd och tittar på en avsnitt av "Super Natural".

Regnet har nu dragit bort och solen tittar försiktigt fram igen. Dags för ett motionspass då. Johnny har bestämt sig för att jogga, men jag känner mig inte så pigg i kroppen idag så det får bli stavgång för mig. Vi bestämmer att "Fårrundan" blir en lagom runda och jag ger mig iväg först så att Johnny kan springa ifatt sen.

Det blåser snålt ute och jag är glad att jag tog lite varmare kläder. Himlen ser fortfarande hotfullt gråsvart ut och jag kan fortfarande känna lite regnstänk i luften, men nu är jag redan iväg så det får bära eller brista. Det värsta som kan hända är ju att jag blir blöt.

Jag njuter av den kortvariga blomprakten som kabbelekan erbjuder. I den här blåsten så blir väl blomningen om möjligt ännu kortare, så det gäller att ta in det fina när tillfälle nu bjuds.

Fullt upptagen med att ta in allt det fina i naturen runt omkring mig märker jag inte att jag just håller på att kliva på en huggorm som ligger på grusvägen. Hjärtat slår några extra slag och jag hoppar åt sidan när jag precis i sista sekund upptäcker ormen. När jag lugnat mig så petar jag försiktigt på ormen med en stav och upptäcker att den faktisk är död. Den är påkörd och därmed helt ofarlig.

Snart kommer jag fram till gården som har gett namn år den här rundan. De har en hage med en flock får. När de får syn på mig kommer de springande fram mot staketet. Det kan ju hända att jag har något gott att bjuda på. Men till deras stora besvikelse så har jag inte det. Kanske ska tänka på det till en annan gång. Men vad fasen äter får?

Nästa ställe jag passerar är en fin liten gård där en ung barnfamilj har rustat upp husen och har en hel del husdjur. Den första jag möter är den här vita geten som går lös och mumsar på det färska gräset som har börjat titta fram. Sen upptäcker de små terrier-hundarna att jag är på deras revir. Nu kan ingen ha missat att jag är där. Jag pratar en stund med mamman i familjen om hur fint jag tycker de har, sen går jag vidare.

Nu hör jag att Johnny kommer lubbandes bakom mig. Han ser pigg ut och det verkar gå bra med löpningen. Jag riktigt längtar till nästa löparpass. Det så skönt att springa när man är i form.

Hemma igen så duschar vi och byter om. Johnny berättar att han också såg den döda ormen, men att han också håll på att kliva på en annan, levande huggorm lite längre fram på rundan. Man får tydligen börja hålla lite bättre koll på var man sätter ner fötterna när man är ute och motionerar.

Vi pratar om hur vi ska göra på kvällen. Ska vi orka ta oss in till Hållsta och titta på majbrasa och fyrverkerier eller ska vi bara stanna hemma och ta det lugnt i stugvärmen med någon bra film? I normala fall brukar det finnas en brasa här i Bälgviken också, men i år tror jag att det föll på att ingen ville ta ansvar för eldningen. Det måste ju finnas någon som anmäler sig till Räddningstjänsten som ansvarig om man ska få elda.

Latmasken och fryslorten vann! Vi stannar hemma i stället för att stå och frysa vid någon brasa. Det räckte med att stå ute vid grillen i snålblåsten för att ta det beslutet. Bara för att det är Valborg så behöver man faktiskt inte fara omkring och frysa häcken av sig vid någon brasa bara för att man ska. Det går alldeles utmärkt att sitta i soffan med en varm pläd och ett glas vin och titta på en bra film i stället.