Först vill jag bara rikta ett stort tack till alla gulliga vänner som har kommit med glada tillrop och gratulationer. Det är så många som har lyckönskat oss och uttryckt sin beundran för vad vi nu har gjort. Vi var lite rädda för att det skulle väcka en del avund och missunnsamhet hos människor när man gör en så pass kontroversiell och i mångas ögon knäpp sak. Men det har alltså varit SÅ många som spontant har kommit och talat om för oss hur imponerade de är. Stort tack till alla ni rara människor!
Sen vill jag även tacka min käre make, Johnny. Hade det inte varit för honom så hade vi aldrig kunnat göra det här. Han har varit väldigt drivande i vår livsstrategi, dvs sett till att vi inte har dragits med i karusellen med stora, lyxiga bilar och hus, m.m. Jag har nog varit lite sugen att ge efter för dessa sk behov i takt med att våra inkomster ökat, men då har Johnny varit den som har påmint mig om vart vi har varit på väg.
När jag ställdes inför valet att börja pendla till Stockholm för att jobba, så valde jag Stockholm för att jag då skulle kunna få en bättre lön och därmed öka chanserna till att kunna sluta jobba tidigare i livet. Jag sa att pendlarlivet skulle få max tio år av mitt liv och det är väl ungefär vad som har gått nu. Under den tiden har Johnny varit den som har pushat och ställt upp för att jag skulle orka.
För så där ett och ett halvt år sedan var jag in i den sk väggen och vände. Jag var borta tre månader från arbetet, men kom sedan tillbaka med dunder och brak. Förutom ett förstklassigt bemötande från mina chefer och arbetskamrater, så har jag åter Johnny att tacka för den stöttning jag fick här hemma för att orka komma tillbaka. När jag inte trodde tillräckligt på mig själv så var Johnny den som fick mig att resa mig igen.
Det har aldrig varit några diskussioner om vem som skulle satsa på karriären och vem som skulle ta smällarna på hemmaplan med städning och matlagning. Vi har samåkt in till stan tidiga morgnar och Johnny har tålmodigt suttit i bilen på kvällarna och väntat på att jag skulle komma hem med det ofta försenade Stockholmståget. Han har alltså haft lika långa dagar som jag har haft. Vissa dagar när jag i förväg har vetat om att jag skulle komma hem senare, så har Johnny åkt hem, men då städat eller gjort något annat bra av tiden.
Sist men inte minst så vill jag berätta om Johnnys fallenhet för att göra aktieaffärer. Hade det inte varit för dessa lyckade affärer så hade vi inte kunnat gå så här tidigt. Visst jag har ju bidragit med en bra inkomst, men då gäller det ju att kunna förvalta dessa pengar på ett sätt så att de förökar sig också.
Tror att det började med att Johnny deltog i en aktietävling som Swedbank hade. Han låg länge i ledningen och vann även ett etappris på femtusen kronor. Hade han vunnit hela tävlingen, vilket var fullt möjligt, så hade prissumman varit en miljon. Nu var han tvungen att avbryta tävlingen då reglerna inte tillät att jag som anhörig jobbade inom Swedbank. Surt!
Men det var väl då som Johnny tog saken i egna händer och började satsa våra egna pengar på aktiemarknaden och det gick ju väldigt bra. Sen kom ju finanskrisen och vi fick som många andra bita i det sura äpplet. Men sen var vi med i uppgången efter krisen och snart var vi på banan igen och nu sitter vi här och har kommit i mål.
Vi har hela tiden försökt att ha en väldigt ödmjuk inställning till det vi nu gör. Det kan ju faktiskt gå käpprätt åt skogen när man minst anar det. Självklart har vi ju säkrat upp och sett till att vi har buffertar, men man vet ju aldrig. Sen kan ju glädjen över att det har gått så bra ibland dra iväg med en så att man kanske i andras ögon upplevs som kaxig. Men jag lovar att det är inte med avsikt och mycket ligger ju också i betraktarens öga. Man måste ju i alla fall kunna glädjas åt att det går bra.
Men som jag inledde, det är fantastiskt kul att ha fått så mycket varma ord från härliga människor runt omkring oss. T o m en del som man knappt har pratat med tidigare kan komma fram och säga hur häftigt de tycker det här är. TACK alla ni gulliga!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar