Hemma igen!

Nu är vi tillbaka efter en veckas härlig sol- och badsemester i Turkiet med "todo la familia". Kommer att berätta mer om det framöver. Just nu har vi fullt upp med att ta hand om en sjuk, liten katt, som vi mötte när vi kom hem.

De tankar som rörde sig i våra hjärnor när vi började närma oss hemmavid var nog ganska lika, "Åh, äntligen hemma! Ska bli så mysigt att få se hur Simba reagerar när vi kliver innanför dörren." Det var bara det att det kom ingen Simba och mötte oss när vi ställde ner resväskorna i hallen. Vi kunde bara höra ett ynkligt jamande från gästrummet.

Vi förstod direkt att något inte var som det skulle, så vi skyndade oss in i rummet och hittade en ynklig liten figur, som försökte resa sig från sängen, men som inte riktigt lyckades. Han kunde inte stödja på vänster framstass och den var ungefär dubbelt så stor som en normal kattass.

Eftersom Simba har blivit ormbiten tidigare, så var det det första vi misstänkte. Eftersom klockan var efter kontorstid, så var det bara att ringa jouren på Strömsholms Djursjukhus direkt och sedan kasta oss i bilen och åka dit. Vi hann i princip bara ställa ner våra resväskor i hallen och ge oss av igen. Nice, men vad gör man väl inte när en älskad familjemedlem är sjuk och behöver hjälp.

Det var nästan lika synd om Doris, svärmor, som hade varit kattvakt. Hon var förtvivlad över att hon hade släppt ut honom kvällen innan och givetvis så var allt hennes fel, oavsett vad vi försökte förklara. Hon berättade att Simba hade kommit in och helt plötsligt inte hade kunnat stöjda på ena benet och att hon hade fått bära honom till kattlåda och mat.

På Strömsholm fick vi efter många timmars orolig väntan veta att Simba mest troligt har blivit biten av en annan katt, (katt*****!!). Det visade sig att det var en varböld i trampdynan som behövde tömmas och göras rent. Blää!

Sen var det även en lång väntan innan vi fick svar på det viktiga blodprovet, som skulle visa hur hans njurvärden såg ut. Veterinären förklarade att de inte kunde ge en nödvändig medicin om hans njurvärden skulle vara alltför dåliga och en katt som är sjutton år kan man inte förvänta sig underverk av. Vi fick med andra ord genomlida en helvetes massa kval om hur vi skulle göra med Simba om hans värden inte skulle vara tillräckligt bra.

Dessbättre så var värdena tillräckligt bra för medicinering, så vi behövde aldrig ta det svåra beslutet. Han behövde även vätskas upp eftersom han var väldigt uttorkad efter flera dagars feber och infektion. Sen fick vi åka hem med recept och en självrisk fattigare. Tur att han är försäkrad i alla fall!

Vid halv två i natt kom vi då äntligen hem, igen. Pust! Simba började äta och dricka direkt, så det går ju åt rätt håll i alla fall. Han har även ätit och druckit duktigt hela dagen idag och vi har kunnat ge honom medicin och även fått tvätta hans onda tass, så det känns under kontroll.

Så här liten såg han ut när han hade fått sina smärtlindrande mediciner. Hög som ett hus....

Så här gulligt var det när vi åt lunch idag. Simba ville också ha ett litet fat med ravioli och det var ju klart att han skulle få....

Som sagt, inlägg om vår Turkietresa kommer snart! Simba kommer först! ;)