söndag 14 oktober 2018

Coimbra och mer oväder

Jodå, visst skakade bilen under natten och regnsmattret mot taket höll oss vakna stor del av natten. Men inget värre än så hände och vi stod fortfarande på fast mark på ställplatsen vid Viana do Castelo.

Vi tog oss en långpromenad på den milslånga stranden med regntunga skyar i bakgrunden....


Vi fantiserade om att havets spår i sanden skulle vara håret på sjöjungfrur, som varit uppe på stranden under ovädret....


Vädret skulle inte bli bättre, så vi bestämde oss för att åka vidare efter de tre nätterna, mot Coimbra. Dagen började inte så bra. Det fanns en liten fläck på parkeringen, där sanden var lös och förrädisk. Givetvis fastnade vi i den. Tre glada fransmän hjälpte oss att gunga loss husbilen. Merci!

De ca. tjugo milen tog oss runt tre och en halv timme att avverka. Inte konstigt med tanke på att vi väljer bort betalvägarna. Tusen rondeller, alla små byar med trafikljus och 30-sträckor. Ja, men det var värt det i alla fall. Vi får ju verkligen se landet under vår färd söderut.

Det blev en camping i Coimbra. Inget höjdarställe, men med hyggligt avstånd till centrum. Dessutom fick vi besök av den här lilla skönheten....


I stället för att ta bussen ner till stan, så tog vi en välbehövlig promenad på runt 5 km ner till stan. Vädret var fantastiskt och vi hade runt 27 grader i skuggan. Jag blir alltid fascinerad av växterna i omgivningarna. Här lirar kaktus och ricin i en skön blandning....


Vi ska inte tala om alla vackra, slitna fasader och gränder, men jag tänker inte trötta ut er med alla dessa foton. Dessutom går uppladdningen av korten så sakta, så jag håller på att få hjärtproblem. Några kort ska jag väl ändå få med....




Jag hade faktiskt en speciell orsak att komma till just Coimbra. Min morfar berättade ofta om hans och mormors resor, när de var i fyrtioårsåldern och när de besökte just Coimbra. Morfar började alltid gråta när han skulle berätta om hur fint de hade haft det.

Just därför hade jag tänkt att någon dag ska jag besöka hans Coimbra och tända ett ljus i någon av de gamla katedralerna, som staden fullkomligt vimlar av. Sagt och gjort! Sen tycker jag att charmen med att tända ett ljus försvinner lite, när de riktiga stearinljusen har ersatts av LED-ljus. Men, men....


Senare på ett litet torg, mitt inne bland alla dessa trånga gränder, hittade vi en mysig liten vinbutik. Blev ett glas utsökt lokalt rödvin för mig och en lokal IPA för Bosse. Verkligen njutbart med skön bluesmusik i bakgrunden....


På samma torg hittade vi en affisch på väggen om ett musikevent, som skulle gå av stapeln redan samma lördagskväll. I samma sekund så stannade en minibuss på torget och ett rockabilly-band klev ur och började lasta av sina instrument. Hmm... kanske skulle vi gå på det?

På promenaden hem till campingen, så bestämde vi oss för att vi skulle gå på konserten, senare på kvällen. Sen hann vi ju med att se lite mer av allt det vackra runt oss....



En del av de gamla husen blev vi förälskade i. Något att renovera, kanske....


Med värkande fötter och vader, efter den kuperade promenaden hem till campingen, hade vi ca. två timmar på oss att duscha och ladda om för vår planerade musikkväll på stan. Vädret förändrades snabbt och såg ut så här när vi väntade på taxin i receptionen....


....men skam den som tappar humöret....


Det blev en mycket intressant musikkväll. Låt oss kalla musikstilen för rockabilly/punk. Ett riktigt yrväder till kvinna med sitt band....


Dessvärre, upptäckte vi när vi tog taxin hem sen, att det hade varit yrväder även på utsidan av lokalen. Lite lätt lomhörda av den höga musiken, tog vi in allt kaos på gatorna på väg hem. Grenar och nedfallna träd kantade vägen tillbaka.

Det regnade fortfarande lite lätt, men vinden hade avtagit. Våra solstolar hade blåst omkull, men det är ju inget ovanligt. Klockan var runt halv två på natten, så vi slocknade ganska snart med ett leende på läpparna pga kvällens upplevelse.

I morse vaknade vi av att folk var i farten utanför husbilen. När vi tittade ut, så förstod vi varför....


Ett gigantiskt eukalyptusträd hade rasat över en husvagn, alldeles intill oss....


Vi måste ha haft änglavakt, helt enkelt! Dessutom så är vi väldigt nöjda över att vi valde att inte vara hemma i ovädret. Våra grannar berättade att det hade känts som om deras husbilar höll på att lyfta. Det var då vi rockade loss som bäst på stan, helt ovetandes om ovädret utanför. Vi hade ett eget oväder att beskåda....


0 kommentarer:

Skicka en kommentar