Calpe

Idag har vi stått en vecka på en bra och prisvärd ställplats/camping i Calpe - "Mediterraneo" . Meningen var att vi skulle rulla vidare imorgon, men vi har istället förlängt vår vistelse här med några dagar, kanske en vecka. Allt här är så lugnt och skönt och framför allt vackert. Vi vill helt enkelt inte lämna stället.

Det första vi gjorde, när vi kom hit i söndags, var att gå till gamla stan och titta på den berömda trappan och de fina husmålningarna....

Sen ska vi ju inte glömma alla flamingos, som går och letar mat i den lilla insjön i utkanten av stan. Dessvärre var de för långt borta för att synas på några bilder.

Det vi har pratat om hela tiden, när det gäller Calpe, var att vi skulle ta oss upp på den 332 meter höga klippan. Redan på måndagen så tog vi cyklarna för att se var vandringsleden började. Sen kunde vi ju inte låta bli att gå den första etappen, lite för att se hur jobbigt det skulle bli....

Som ni ser på bilden, så var ju inte min klädsel helt anpassad till en bergsvandring, men en liten bit till bara. Utsikten var makalös redan på de här blygsamma höjderna....

Vi gick igenom tunneln, som ledde oss till de mer krävande partierna på vandringsleden. Där någonstans, så insåg vi båda att sömmarna i min kjol inte skulle hålla, om vi skulle fortsätta....

Dessutom var klockan redan eftermiddag, så det var bara att knalla ner igen och satsa på en annan dag, när vi skulle vara mer förberedda. En sista titt på utsikten bara, innan vi gick ner....

På vägen ner såg vi vårt älskade Benidorm i horisonten. Lite som ett sakta avsked....

I tisdags fyllde Bosse år och då blev det cava redan tidigt på dagen. Jag menar, det är väl aldrig fel med cava när solen skiner....

Som lunch åt vi lite tapas på strandpromenaden. Efterrätt fick bli en läskande Margarita. Som man kan utläsa av Bosses tjocka tröja, så blåste det satan hela dagen....

Dagen till ära, så hade jag bokat bord på en lite finare fiskrestaurant till kvällen. "Capri", som stället hette, hade fått en gaffel i "The Fork", som ska vara typ som "Michelinguiden". Skulle nog bli bra.

Vi blev emottagna av ett helt hov med stiliga kypare, som alla hade svarta latexhandskar. Lite fulla i skratt blev vi allt. Dessutom så var det nästintill bara vi där. Alltid för tidigt ute!  En Mojito som fördrink kanske skulle kunna lätta upp stämningen....

Trots det stela första intrycket, så var de jättetrevliga och hjälpte oss att hitta rätt i menyn. Tyvärr så lyckade de även att övertala oss att välja ett passande vin, som kostade 27 EUR - inte lika kul.Till förrätt beställde vi en gemensam tallrik med små havskräftor. Det var så gott så att vi glömde att ta bilder.

Bosse beställde piggvar till varmrätt....

.... och jag valde grillad tonfisk....

Allt var gudomligt gott, utom det dyra vinet, som smakade lite åt gummimatta eller lukten av varm dammsugare. Sen känner man sig lite stel när kyparen iakttar minsta rörelse. Som exempel, så skulle jag ta på mig min kofta, då det blev lite kallt om axlarna och vips, så kommer det en liten kypare med svarta latexhandskar och hjälper till. Sen ska vi ju inte tala om, när Bosse försökte fylla på vinet själv....

Sammantaget var vi väldigt nöjda, men stället var lite väl flott för vår stil. Man får nästan tvångstankar att göra något allvarligt etikettsbrott.

Nästa dag, så gick vi bara i sakta mak längs strandpromenaden. Allt här sker i ett mycket lugnare tempo än i Benidorm och inga skräniga "fyllskallar" på strandbarerna. Bara vackert och välskött och många fina affärer....

I torsdags, så var det äntligen dags för oss att besegra klippan, som vi så länge har pratat om. Redan före tolv nådde vi fram till stället, där vi vände förra gången. Kändes som att både kläder och väder var bättre den här gången....

Här fick man varning om att stigen upp till toppen är "muy peligroso"....

Självklart gick vi vidare, även om det sög i magen när man tittade ut över havet och stupen utan skyddsräcken....

Överallt runtomkring oss så skränade häckande havstrutar. Sköna och vackra fåglar, som inte var speciellt rädda av sig heller....

Stenarna på stigen var blankslitna av alla vandrare, så det gällde att hålla sig i de kedjor, som fanns på en del ställen. Det hade kunnat sluta illa för Bosse, när ena fästet till en kedja helt plötsligt lossnade, men allt gick bra och vi traskade vidare uppåt toppen. Här hittade jag en härlig vy över Calpe, lite utanför leden....

Sista biten var jättejobbig. Kan säga att jag var väldigt nöjd över att inte ha kjolen på mig då! ....

Vilken känsla att äntligen stå däruppe! Alla stenar var fulla av fågelskit, men det var inget vi brydde oss om då. Däremot så var vi väldigt nöjda över att inte ha tagit med någon macka eller frukt att äta däruppe. Tänk er själva att kladda med besudlade händer. Salmonella säger jag bara....

"Bajshulligan" i närstudie....

Vi hjälptes åt att fota varandra där på monumentet. Nöjda? JAA ....

Utsikt? JAA....

Sen var det ju "bara" vägen ner kvar då. Vi var lite inställda på att den skulle vara jobbigare, i och med att det var så halt på stenarna. Tvärt emot, så var det faktiskt enklare. Man kunde liksom åka kana på baken på de svåraste ställena. Dessutom hade ju den värsta höjdskräcken gått över.

Här en vy från tunneln, när vi var halvvägs nere....

Det tog oss tre timmar, allt som allt, med pauser och fotande. Vi hade säkert kunnat gå fortare, men vem fasen har bråttom?! Jättenöjda och med ömmande ben och fötter, somnade vi väldigt tidigt den kvällen.

Nästa dag hade vi lite svårt att gå i trappor utan att grina illa. Vi lyckades ändå ta oss iväg och handla. I övrigt gjorde vi inte många knop den dagen. Däremot så hittade jag ett musikevenemang, när jag satt och surfade runt på Facebook.

Vad brukar man säga? "Skiter björnen i skogen, eller?!" Självklart var vi där på lördagskvällen och hade jättekul. Tror inte att någon, som känner oss blir speciellt förvånad....

Idag har vi tagit det väldigt lugnt och bara njutit av det härliga vädret och det vackra runt om oss. Det har varit runt 25 grader varmt och folk har börjat bada i havet, dock inte vi. Som jag nämnde i början, så har vi nu förlängt vår Calpevistelse några dagar till. Vi har ju inte direkt bråttom härifrån! Livet leker!...