Jag messar Anna när jag står på Klarabergsviadukten och undrar vart vi ska träffas. Inget svar, så då börjar jag knalla upp mot Swedbanks huvudkontor, där jag tror att Anna är. Hon sitter säkert i något möte och inte kan svara.
När jag har vankat lite av och an vid Brunkebergs Torg ett tag och börjar känna mig som ett av de "proffs" som har sin "arbetsplats" på Malmskillnadsgatan, så ringer Anna. "Jag är SÅÅ ledsen Lena, men jag sitter fast i ett möte och kan bara inte inte komma!". Anna låter verkligen förtvivlad, men det är ju inget att göra åt saken, så jag säger att vi får väl ta den där lunchen någon annan gång.
Det börjar kurra i magen, så jag knallar ner till Terry's Deli och beställer en Hot Curry Chicken. Lika gott som vanligt....
Känns rätt så bra att sitta här på uteserveringen och äta gott och titta på folk som strömmar förbi. Jag ser många bekanta ansikten från Swedbank, som man kan se i bakgrunden mellan Riksbanken och Scandic Sergel Plaza....
Även om jag trivdes bra på banken, så längtar jag definitivt inte tillbaka. Känns så där lagom att på avstånd se sin förra arbetsplats och inte behöva stressa eller ta några som helst beslut om någonting. Det enda jag behöver fundera på är om jag ska ta och ringa min kusin Jens för att höra om vi kan träffas lite tidigare.
Jag ringer Jens och hör om han kan komma ifrån lite tidigare, men det funkar inte för honom så det blir till att försöka fördriva tiden själv då fram till halv två när vi har bestämt att vi ska träffas vid Stureplan.
Måste ju erkänna att det inte är lika kul att gå på stan längre, när jag inte ska köpa något. Förr kunde man ju bara impulsköpa något utan att tänka efter, men nu måste jag verkligen överväga varje inköp, om det är nödvändigt eller inte, för att inte spräcka vår månadsbudget. Faktum är att det känns ändå riktigt skönt.
Jag promenerar sakta upp mot Östermalms Torg och blir mer och mer irriterad på alla "kostym-Nissar" som stressar fram och alla skönhetsopererade damer i vampiga kläder och högklackade skor. Näej, storstad är inget för mig! Jag längtar redan hem till Bälgviken!
Sista tjugo minuterna innan det är dags att träffa Jens, så sätter jag mig på en soffa vid Stureplan och tittar på folk som strömmar förbi. Solen börjar bryta igenom molnen och det blir riktigt trevligt väder. Så blir klockan halv två och Jens står där under "Svampen" och väntar. Han ser precis ut som jag kommer ihåg honom, kanske lite magrare.
Vi går in på en tvärgata till Birger Jarlsgatan, Grev Turegatan, och sätter oss på en litet, mysigt fik. Vi har inte träffats på sådär tio år, kommer vi fram till, så vi har mycket att ta igen. Vi delar livets upp- och nedgångar med varandra och tiden bara rusar iväg.
Jens följer mig tillbaka till Stureplan, där jag får syn på ettans buss och jag får springa för att hinna med. En snabb kram är allt vi hinner med som avsked, men vi har lovat att vi ska försöka att hålla kontakten den här gången.
Känns lite konstigt att sitta på samma buss som jag brukade åka till jobbet med. Faktum är ju att jag faktiskt ska till jobbet idag, men inte för att jobba då, utan för att vara med på en liten sommaravslutning med mat, dryck och trevlig samvaro.
När jag sitter där på bussen och filosoferar, så slår det mig att jag har ju inte tagit ett enda kort på Jens. Shit också! Jag tog ju med kameran för att kunna visa lite bilder från vårt möte på bloggen, men, men.... Jag får väl sno ett kort från Facebook då, bara så att ni får se vem Jens är. Tadaa!...
Väl framme på Swedbank IT, så känns det sådär konstigt igen när jag måste anmäla mig i receptionen för att få en besöksbricka och bli insläppt. Jag är en timme för tidig och hela Låna-gänget har kvartalsmöte, så jag får försöka att fördriva tiden fram till kl. 17 så gott det går.
Jag går direkt ner till Anna Hall och tittar om hon är på plats, och det är hon. Jag får en bamsekram och vi sätter oss en stund i fikahörnan och pratar om allt och inget. Alltid lika kul och lättsamt att prata med Anna. Hennes grupp ska också ha som en sommaravslutning idag, så vi hinner inte prata så lång stund innan hon måste gå. Vi lovar att höras av under sommaren.
Sen är jag ju bara tvungen att gå förbi hos Hasse och Thomas, två av mina favoritkillar på Swedbank IT. Vi jobbade tillsammans under flera år när jag var ansvarig för förvaltningen av Finansbolagets IT-system. Hasse och Thomas är konsulter och är därför inte med på kvartalsmötet med den övriga gruppen, så jag stannar hos dem och snackar lite. Självklart får de var sin kram också!
Jag smiter in på sista minuterna av kvartalsmötet med gamla gruppen och det blir en del förvånade miner. Kul att se alla igen, även om det inte är alla som är med. Det blir kramkalas även här, sen när mötet är slut. Sen går vi upp till matsalen och hjälps åt att duka fram mat, dryck och tilltugg.
Vädret har skärpt till sig ordentligt under eftermiddagen och det blir en härlig kväll på altanen med en underbar utsikt över vattnet nedanför. Vi sitter där och njuter av den goda buffén. Flera fina båtar passerar nedanför på den spegelblanka Mälarviken. Känns riktigt lyxigt att få bli inbjuden så här fast man har slutat för snart tre månader sedan.
Tiden går fort och snart är det dags att åka hemåt. Sen var det då det där med kameran igen då! Återigen så har jag glömt att ta kort. Snyggt jobbat, Lena! Eva-Lena visar ett kort hon har tagit med sin mobil och lovar att skicka över den och då känns det helt plötsligt bättre....
Eva-Lena och jag tar en taxi till Centralstationen, för att vara säkra på att inte missa tåget hem. Hemma i Eskilstuna står min Johnny och väntar med bilen, precis som när jag jobbade. Även om det har varit en trevlig och rolig dag på många sätt och vis, så känns det alltid lika skönt att komma hem igen. Hem, ljuva hem!
