Stavgångspromenad och linssoppa

Inga-Lisa kommer och möter mig, när hon får syn på mig på Liedls parkering. Vi har bestämt att vi ska göra sällskap på en promenad runt Vilsta. Till att börja med, visar Inga-Lisa mig hur jag genar genom skogen, för att komma hem till henne.

Vi pratar så intensivt, att jag knappt kommer ihåg nu vilken väg vi tog till Vilsta. Skumt! Det är i alla fall promenadvägen längs med Ekilstunaån, som vi går. Vi har mycket gemensamt att prata om, i och med att Inga-Lisa också har en tragisk händelse i bagaget.

Det är bara några få minusgrader ute och det är så skönt att få lite motion och dagsljus, även om det just nu kommer ner några snöflingor. Hästarna vid stallet i Vilsta vill hälsa, så vi stannar till vid hagen och jag bara måste pussa dem på mulen. Fina djur, hästar!

Jag berättar för Inga-Lisa om att mamma och Lillis ska flytta in i en lägenhet i Vilsta Herrgård. Målaren kommer ut från lägenheten, när vi går förbi och jag frågar om vi kan komma in och titta. Det går bra, bara vi tar av oss om fötterna, för nu är det städat och klart för inflyttning.

När vi har tagit oss runt hela promenaden och är tillbaka hemma hos Inga-Lisa, så går vi in. Jag får en rundvisning i deras mysiga hus, sen blir det rykande varm linssoppa och hembakade mackor till lunch. Riktigt gott! Tack Inga-Lisa!

Nu hittar jag ju vägen genom skogen, så det blir den vägen hem. Vi bor ju faktiskt väldigt nära varandra, om man går skogsvägen. Det blir nog fler promenader tillsammans. Då blir det min tur att visa Inga-Lisa vilken min favoritrunda är.

När jag kommer hem, så ringer jag Ullis och vi pratar en lång stund. Hailey skrattar högt i bakgrunden. Låter som om någon leker tittut med henne.

Efter samtalet med Ullis, så är det mammas tur att bli telefonterrad. Hon gäspar stort i örat på mig och berättar att hon är helt slut av allt packande. Nu är det ju ganska precis en vecka tills de kan börja flytta in i nya lägenheten.

Både mamma och Lillis är stressade över flytten och har svårt att sova på nätterna. Helt förståeligt, när man har bott i nästan tjugofem år på ett och samma ställe. De måste rensa och skiljas från många saker. Vi får väl ordna loppis sen i deras gamla hus.

Nu går jag bara och väntar på att få ett livstecken från en spekulant på mitt köksbord. Det var en tjej, som hörde av sig på Facebook igår och var väldigt intresserad. Skulle bara "kolla med gubben först". Hoppas att hon hör av sig i kväll igen, för det känns just nu lite väl trångt i vardagsrummet.

Seg söndag

Aj, aj! Det blev visst lite för mycket vin i går. Det var det värt, för vi hade det jättetrevligt och kalopsen var supergod. Tack mamma och Lillis för en trevlig kväll!

Vi bestämde i går, att vi skulle gå på visningen av lägenheterna på Vilsta Herrgård tillsammans idag. Det är alltid kul att se hur de blir, när de nästan är klara. Jag har bestämt mig för att ta en promenad dit, för att se hur långt det är.

På vägen går jag och tänker på Johnnys och mina många och härliga cykelturer. Vi har flera gånger cyklat på den här gång- och cykelbanan, där jag just nu går. Jag blir ledsen, när jag tänker på hur härligt vi hade det i somras. Det skulle ju bli fler såna härliga somrar.

Det luktar pepparkakor, när jag går förbi Skogaholms och det får mina tankar att ändra riktning. Nu kan jag dessutom se Vilsta Herrgård, vilket gör mig glad. Den ligger så fint där vid ån, inbäddad bland gamla ekar och pilar. Kommer att bli kalas, att kunna promenera dit och hälsa på.

Kolonistugorna ligger så fint, där jag kommer och halkar fram på den isiga vägen. Tänk så mycket mer man ser, när man går. Åker man bil eller cyklar, så svischar allt bara förbi. Nu kan jag riktigt njuta av det fina på vägen.

Mamma och Lillis skulle bli lite sena, så i stället för att gå in själv på visningen, så går jag vidare till stallet och hälsar på de fina hästarna där i hagarna. Jag är barnsligt förtjust i hästar, så jag tar tillfället i akt och pussar dem på mulen.

När mamma och Lillis kommer, så går vi fram mot ingången. Mäklaren håller på och låser och plockar undan. Det visar sig att Lillis har tagit fel på tid och visningen var alltså en timma tidigare. Synd! Jaha, men då är det väl bara att vi åker hem till mig och fikar då.

Vi hinner knappt dricka upp kaffet innan jag hör att larmet tjuter på en bil. Jag misstänker att det är Lillis bil. Det har nämligen hänt tidigare, när Effie sitter kvar i bilen. Jag går fram till altandörren för att titta.

Jo då, mycket riktigt, så är det deras bil som står och blinkar och tjuter för fullt. Mamma och Lillis skyndar sig att dricka ur kaffet och tackar för sig.

Magen knorrar och jag blir sugen på att laga någon god mat. Hm, vad har jag i frysen? Måste försöka att äta så mycket som det bara går ur frysen, så att jag kan hämta hem resten från mamma och Lillis. Jag bestämmer mig för att göra spagetti och köttfärssås.

Min nya mikro är helt suverän! Jag har tagit mig tiden att läsa bruksanvisningen ordentligt, så att jag kan utnyttja alla finesserna. Oftast orkar man inte det och då använder man bara en bråkdel av funktionerna. Nu tinar jag upp köttfärsen med något som kallas "auto defrost" och den blir perfekt.

Det smakar underbart med hemlagad mat. Det var länge sedan jag lagade något ordentligt. Oftast har det blivit något enklare, så att det går fort. Det är ju inte så roligt att laga mat till sig själv, men idag tyckte jag faktiskt det. Framsteg!

Efter maten har det börjat skymma på lite ute. Då tänder jag ljuslyktorna, som jag har diskat rena och fina och riggat upp på verandan. Så här stämningsfullt blir det....

Sen ger jag mig på att läsa ytterligare en bruksanvisning, till tvättmaskinen. Lika bra att läsa ordentligt, så att man förstår sig på alla finesserna. Annars ligger det mig nära till hands, att bara börja ratta direkt på alla knappar, men nu tar vi det lilla lugna.

Tror att det blir tidigt i säng för mig i kväll. Känns som att jag skulle behöva det efter gårdagens kalas.