Kom på att jag har ju inte förklarat hur det kommer sig att både jag och min man kan sluta jobba. Jag fyller ju 50 i år och Johnny fyller 46. Tror inte att det är speciellt vanligt att man slutar jobba då, i alla fall inte på "egen begäran".
Johnny och jag träffades för ca 19 år sedan. Han var fyra år yngre än jag, ungkarl och bekymmerslös. Jag var 31 år, tvåbarnsmamma och mitt uppe i en livskris. Jag hade just bestämt mig för att lämna mina två barns far och börja om på nytt.
Jag flyttade till en egen lägenhet i närheten av det område där jag tidigare bodde med min familj, så att det skulle bli lätt för barnen. Sen träffade jag då Johnny en kväll när jag och en väninna var ute och dansade. Sen den kvällen har vi varit ett par.
Redan från början insåg jag att vi hade samma syn på ekonomin. Inte snåla direkt, men tänkte i alla fall en extra gång innan man köpte något nytt. I början av vårt förhållande höll vi noga reda på vem som hade betalat vad och såg till att det blev rättvist.
Först senare, när vi förstod att vi skulle fortsätta att vara ett par, slog vi ihop våra påsar. Jag hade just blivit utlöst ur huset, vilket blev en ganska bra affär. Jag hade dessutom en bil med mig från det tidigare äktenskapet. Johnny bodde i en liten bostadsrätt när vi träffades, vilken han senare sålde till ett hyfsat pris. Kort och gott, vi hade båda dragit vårt strå till stacken.
Både Johnny och jag hade studielån, som vi betalade av så fort det bara gick. Även om villkoren var rätt så förmånliga, så är ju lån alltid lån i alla fall. Med andra ord så försökte vi att målmedvetet göra oss av med alla onödiga fasta kostnader.
Vi hade båda två sparat regelbundet i fonder redan långt innan vi träffades. Dessa sålde vi sedan av när de stod väldigt högt. Där hade vi grundplåten till vår sommarstuga vi länge hade drömt om. Vi behövde därför aldrig låna pengar för att kunna förverkliga denna vår första gemensamma dröm.
Efter några år började vi drömma om att köpa hus. Det var då det bara sa klick när vi tittade på ett hus i Bälgviken. Det var ju så fint i omgivningarna och det verkade vara ett trevligt område. Men då var vi tvungna att krypa till korset och ta vårt första lån. Det sved, men det var det värt!
Johnny pluggade ekonomi under första delen av vår tid tillsammans och kunde därför få ett hyfsat avlönat jobb sen. Själv jobbade jag inom IT-branschen och där går det ju att komma upp skapligt i lön efter några år. Får man sedan möjligheten att jobba som konsult under några år, så kan man definitivt komma upp i löneläge.
Grejen är den att under alla år så har vi aldrig levt så att det har varit helt slut på lönerna i slutet av månaden. Vi hade redan från början tankar på att någon gång kunna sluta jobba tidigt och var därför måna om att alltid vårda vår ekonomi.Vi har hela tiden sparat regelbundet och när vi hade fått ihop tillräckligt med pengar så betalade vi av lånet på huset.
Det var då det verkligen började bli pengar över varje månad och vi kunde börja investera i fonder och i aktier. Sen är det ju inte att sticka under stolen att Johnny är väldigt duktig på det där med aktier och ekonomi i största allmänhet. En annan högst bidragande sak är att vi inte har haft några barn boende hos oss de senaste åren. Vi har bara haft oss själva att ta hänsyn till och då blir det ju på ett helt annat sätt.
Jag skulle vilja säga till alla som undrar hur fasen det kan vara möjligt att det ÄR möjligt för de flesta. Det gäller bara att man är inställd på samma sak och att man verkligen lever efter den visionen. Självklart underlättar det ju om man har bra inkomst, men framför allt så gäller det ju att syna sina kostnader i sömmarna.
Sen vill jag även försäkra de som tror att vi ligger samhället till last. Nej, nej och åter nej! Vi har ingen A-kassa! Vi har helt enkelt hoppat av systemet och lever på egna medel. Sen kanske det inte håller ända ut, men då får vi ta det problemet då. Vi har i alla fall tagit chansen nu och slipper fundera sen när vi sitter där på ålderns höst och ångrar att vi inte gjorde det.
Hoppas att det kan inspirera någon! :)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar