tisdag 19 juli 2011

Ett kort Stockholmsbesök

Straxt efter att jag hade skrivit gårdagens inlägg så ringde Ullis. Hon försäkrade igen att inget var fel och att de bara hade haft mycket omkring sig. Jag mumlade något om att jag tydligen ligger väldigt långt ner på deras priolista, men vi slätade snart över min irritation och pratade vidare i nästan två timmar. Skönt att vi är tillbaka i normala gängor igen, Ullis och jag!

Efter vårt samtal så började Johnny och jag diskutera husfärger igen. Nu har Johnny kommit på att han inte alls vill ha röda dörrar och fönsterfoder. Suck, jag som trodde att vi hade kommit fram till vad vi ville ha för färger på huset. Då är det bara att sätta sig igen och leka på datorn med olika alternativ och försöka hitta några nya färger som vi båda tycker om.

Johnny konstaterade senare på eftermiddagen igår att silverpriset har gått upp ganska mycket och att det kanske är läge att åka upp till Stockholm för att sälja de silvermynt jag har sparat under alla mina år i post- och bankkassa. Sagt och gjort, jag bokade genast in oss på tåget till idag.

När vi kom upp till Stockholm, så tog vi tunnelbanan direkt till samlaraffären på söder och sålde mina mynt. Sen åt vi lunch på stan, strosade planlöst ett tag innan vi köpte godis och dricka och tog tåget hem igen. Jag har ingen ro längre att gå i Stockholm. Jag blir bara stressad av allt folk på gatorna. Man blir knuffad och buffad på hela tiden.


På tåget hem var vi helt slut av att ha traskat runt på stan. Johnny funderade också över hur jobbigt det måste ha varit att ha pendlat i alla dessa år, för det är ju så himla tråkigt att sitta på ett tåg. Jodå, det kan jag ju skriva under på och jag är så lycklig över att slippa det numera, SÅÅ tacksam!


Innan vi åkte ut till Bälgviken, så tog vi vägen förbi färgaffären för att köpa målartvätt och fasadfärg. Nu har vi i alla fall bestämt oss för att JAA vi målar om huset i år och det blir vit fasad och ljusgrå knutar, vindskivor och fönsterfoder. Det där med röda dörrar och fönsterspröjs har vi övergett. Känns lite som en modegrej, tycker Johnny och jag håller faktiskt med när jag har fått fundera ett tag.

Nu väntar jag som bäst på att Ullis ska höra av sig och berätta om sitt besök hos sin sköterska. Hon går ju varannan vecka hos en sköterska för att få hjälp med sin ätstörning. Jag har ju redan hunnit läsa på Ullis blogg om hur det gick, men jag väntar i alla fall på att få höra hennes egna ord.

Sen får vi se om det blir som vi har tänkt till i morgon. När jag pratade med Ullis igår, så kom vi överens om att jag och Johnny skulle komma över och hälsa på. Vi längtar ju efter tjejerna och vi vill ju gärna se den där nya tanden som Hailey har fått. Vi har planer på att cykla in till dem, så att vi förenar nytta med nöje. Vi får väl se om vi har vädrets makter på vår sida eller om det blir bilen.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar