Sliten onsdag

Klockan nio på morgonen ringer telefonen och på displayen ser jag ett konstigt nummer, 001000181. Jag svarar och hör en röst, som på bruten engelska säger att han ringer från Microsoft. Han påstår att vår dator är källa till en stor mängd virus. Det är svårt att höra vad han säger eftersom han har en stark indisk accent.

Lite smått förvirrad lämnar jag över luren till Johnny, eftersom jag inte förstår riktigt vad det är han vill. Johnny är ju den av oss som förstår sig bäst på datorer. Dessvärre verkar Johnny lika förvirrad som jag och medan han pratar slår det mig att det här måste ju bara vara en bluff. Tydligen har Johnny kommit på samma tanke, för han knäpper helt sonika av telefonen.

När vi sedan googlar på det konstiga telefonnumret, så visar det sig att våra misstankar var bekräftade. Det är tydligen ett gäng bedragare som ringer just vid den här tiden på morgonen och påstår sig vara från Microsoft. Vad de är ute efter verkar inte som att någon vet. Man får bara uppmaningen att avsluta samtalet och det var ju precis vad vi också gjorde.

Bara några minuter senare ringer telefonen igen och displayen visar på skyddat nummer. Johnny svarar och jag viskar åt honom att "- Säg, fuck off och lägg på!". Som tur är gör inte Johnny det för det är Ullis. Han lämnar över luren till mig.

Det visar sig att Ullis och Marre har fått hjälpa en närstående i nöd och de har varit vakna sedan fyratiden i morse. Personen har just somnat hos dem och de väntar nu på att anhöriga ska komma och hämta henne. Hemskt när det händer läskiga saker i ens närhet!

Vi hade ju planer på att cykla in till Ullis och Marre på eftermiddagen idag, men eftersom det här nu har hänt så bestämmer vi att de kommer ut till oss på fredag istället. Det blir bra det! Vi ska börja tvätta huset då inför målningen, men en kopp kaffe ska vi väl ändå hinna med.

Jag använder den här förmiddagen till att ha lite egenvård, som har varit lite eftersatt ett tag nu. Jag färgar ögonfransar och ögonbryn, jag tar ett fotbad och gör pedikyr och målar tånaglarna. Som avslutning epilerar jag hela benen så att det blir lena som en barnrumpa.

När jag är klar med min uppgradering, så frågar Johnny om jag kan klippa honom. Jag lovade ju i ett svagt ögonblick att jag skulle kunna göra det när hans frisör är på semester. Förr klippte jag honom jämt, men det slutade ofta med att vi blev osams för att jag var för noga och han blev för otålig. För husfridens skull bestämde vi då att han skulle börja gå hos en riktigt frisör.

Den här gången tar klippningen bara runt en halvtimme och det går riktigt bra. Sen måste jag ju erkänna att jag hela tiden går och sneglar på hans hår för att upptäcka de där små skavankerna, som man alltid ser när man har klippt någon. Jag är helt enkelt för noggrann. Skulle nog aldrig klara av att vara frisör. Nåja, Johnny är i alla fall nöjd, så då får väl jag också vara det!

Efter lunch förslår Johnny att vi ska ta en cykeltur på två mil, eftersom vi inte kommer iväg till Ullis och Marre. Vi ger oss iväg på cyklarna, men känner ganska snart att vi inte är så rappa i benen. Trodde först att det var jag som hade en dålig dag bara, men Johnny känner likadant och vi ger upp redan efter en mil.

Det har nog helt enkelt blivit för mycket av det goda, träningen alltså. Först cyklade vi ju en sjumilarunda för att sedan en dag senare springa en milrunda. Det kändes ju bra då, men nu säger alltså kroppen ifrån och vi är  helt enkelt böjda att lyssna och vila.

Nu ska jag snart börja förbereda kvällsmaten. Idag blir det omelett med svamp och potatis. Till det ska jag göra en grönsallad med mangold. Borde göra susen för trötta och slitna kroppar!