Idag är jag betydligt piggare när jag vaknar och jag bestämmer mig direkt för att gå min morgonrunda med stavarna. Ska bli skönt att komma igång med mina promenader igen. Behöver dem både för kropp och själ.
Det är bara runt 15 grader ute och regnet hänger i luften. Det gör inget, jag tar långärmat och de lite längre träningsbyxorna. Jag hinner väl ca 500 meter innan det börjar regna, ett lätt sommarregn. Inget regn som letar sig in på skinnet, utan bara gör luften skön att andas.
Jag morsar på de vanliga människorna jag brukar möta på morgnarna. När jag kommer runt på andra sidan Lillsjön, så träffar jag på en gullig, röd katt. Han är lite förskräckt över mina stavar, men jag lockar på honom och då vågar han sig fram för att hälsa. Jag är lite svag för just röda katter.
När jag går utmed sjön, på väg hemåt igen, så ser jag flera ställen där det har tittat fram nya kantareller. Måste försöka att ta mig dit senare idag, så att jag kan plocka dem. Nu har jag ju inget att ta dem i och så har jag ju stavarna att bära på också.
Hemma blir det frukost med äppelsoppan jag gjorde igår. Ja, det blev inte kräm, det blev soppa. God är den i alla fall. Pia, som jag tog äpplena ifrån, har OK:at på Facebook att jag mer än gärna får ta mer äpplen om jag vill.
Efter frukost sätter vi oss framför våra datorer en stund. Jag hjälper Johnny att gå igenom de "Google-översatta" sidorna på Bästa stränderna. Det är ju inte alltid så lyckad översättning man får från Google, så det gäller att man går igenom allt innan vi publicerar de nya sidorna. Ska bli intressant att se vad det kan ge, reklamsamarbetet med de brittiska resejättarna!
Ute öser regnet ner. Känns nästan skönt att det blev en till vilodag. Tror att vi behöver det, både jag och Johnny. Vi skulle behöva ta oss in till stan för att handla lite. Eftersom Johnny är helt inne i det här med översättningen av Bästa stränderna, så åker jag in själv till stan. Kan vara skönt att få lite egen tid också.
När jag kommer hem igen, så äter vi lunch. Sen lite korrekturläsning vid datorn med en kopp kaffe till det. Sen kan jag inte hålla mig längre. Jag måste bara ut i skogen för att kolla av mina kantarellställen! Regnet håller uppe just nu, men det är bara 13 grader, så jag tar långbyxor, gympadojor och regnjacka.
Jag hittar ju inte överdrivet med svamp, men det är skönt bara att gå i skogen och strosa. Det riktigt ångar av den blöta skogen när solen tillfälligt tränger igenom molnen, ner genom trädkronorna. Allt är precis genomblött, så det var inte så smart att ta gympadojor. Borde ha tagit gummistövlarna!
När jag har kommit så långt att det snart är dags att vända hemåt igen, så blir det plötsligt mörkt. Känns som det är sent på kvällen och det känns ju sådär när man står ensam mitt inne i skogen. Så kommer regnet och det blåser upp. Jag tar skydd från det värsta regnet under taket på ett gammalt foderställe för rådjur.
Snart har det värsta regnat över och jag tar mig ut på vägen och går hemåt igen. Längs vägkanten hittar jag de kantareller jag såg i morse. Det är mer än vad jag trodde. Skurarna avlöser varandra när jag går på grusvägen hemåt och det har bildats stora rännilar i backarna. Nu är jag blöt ända in på benen. Skulle nog ha tagit hela regnstället, inte bara jackan.
Väl hemma igen, så ber jag Johnny att ta ett kort på den knäppis jag är....
Det är bara runt 15 grader ute och regnet hänger i luften. Det gör inget, jag tar långärmat och de lite längre träningsbyxorna. Jag hinner väl ca 500 meter innan det börjar regna, ett lätt sommarregn. Inget regn som letar sig in på skinnet, utan bara gör luften skön att andas.
Jag morsar på de vanliga människorna jag brukar möta på morgnarna. När jag kommer runt på andra sidan Lillsjön, så träffar jag på en gullig, röd katt. Han är lite förskräckt över mina stavar, men jag lockar på honom och då vågar han sig fram för att hälsa. Jag är lite svag för just röda katter.
När jag går utmed sjön, på väg hemåt igen, så ser jag flera ställen där det har tittat fram nya kantareller. Måste försöka att ta mig dit senare idag, så att jag kan plocka dem. Nu har jag ju inget att ta dem i och så har jag ju stavarna att bära på också.
Hemma blir det frukost med äppelsoppan jag gjorde igår. Ja, det blev inte kräm, det blev soppa. God är den i alla fall. Pia, som jag tog äpplena ifrån, har OK:at på Facebook att jag mer än gärna får ta mer äpplen om jag vill.
Efter frukost sätter vi oss framför våra datorer en stund. Jag hjälper Johnny att gå igenom de "Google-översatta" sidorna på Bästa stränderna. Det är ju inte alltid så lyckad översättning man får från Google, så det gäller att man går igenom allt innan vi publicerar de nya sidorna. Ska bli intressant att se vad det kan ge, reklamsamarbetet med de brittiska resejättarna!
Ute öser regnet ner. Känns nästan skönt att det blev en till vilodag. Tror att vi behöver det, både jag och Johnny. Vi skulle behöva ta oss in till stan för att handla lite. Eftersom Johnny är helt inne i det här med översättningen av Bästa stränderna, så åker jag in själv till stan. Kan vara skönt att få lite egen tid också.
När jag kommer hem igen, så äter vi lunch. Sen lite korrekturläsning vid datorn med en kopp kaffe till det. Sen kan jag inte hålla mig längre. Jag måste bara ut i skogen för att kolla av mina kantarellställen! Regnet håller uppe just nu, men det är bara 13 grader, så jag tar långbyxor, gympadojor och regnjacka.
Jag hittar ju inte överdrivet med svamp, men det är skönt bara att gå i skogen och strosa. Det riktigt ångar av den blöta skogen när solen tillfälligt tränger igenom molnen, ner genom trädkronorna. Allt är precis genomblött, så det var inte så smart att ta gympadojor. Borde ha tagit gummistövlarna!
När jag har kommit så långt att det snart är dags att vända hemåt igen, så blir det plötsligt mörkt. Känns som det är sent på kvällen och det känns ju sådär när man står ensam mitt inne i skogen. Så kommer regnet och det blåser upp. Jag tar skydd från det värsta regnet under taket på ett gammalt foderställe för rådjur.
Snart har det värsta regnat över och jag tar mig ut på vägen och går hemåt igen. Längs vägkanten hittar jag de kantareller jag såg i morse. Det är mer än vad jag trodde. Skurarna avlöser varandra när jag går på grusvägen hemåt och det har bildats stora rännilar i backarna. Nu är jag blöt ända in på benen. Skulle nog ha tagit hela regnstället, inte bara jackan.
Väl hemma igen, så ber jag Johnny att ta ett kort på den knäppis jag är....
0 kommentarer:
Skicka en kommentar