Nej, nu måste jag nog ta mig i kragen och sluta sova till halv tio, tio om morgnarna! Det känns ju som att hela dagen bara försvinner, efter man har ätit frukost. Stor del beror nog också på att jag alltid hamnar vid datorn, det första jag gör efter frukost.
Å andra sidan, vadå måste?! Jag måste väl för sjutton ingenting! Jag om någon har väl rätt att få ligga länge på morgnarna! Den enda, som har rätt att ställa krav på mig och som dessutom gör det, är Simba, men han åker ju ut tidigt på morgonen, så att jag kan få sova klart.
Nu har det ju blivit så där höstigt och kallt ute på morgnarna, så det lockar ju inte så mycket att gå ut på promenad innan frukost, heller. Annars var det en väldigt bra och skön vana, jag hade. Tror att det var husmålningen och depressionen, som knäckte den goda vanan.
Idag har jag bestämt mig för att jag ska måla klart de där sista detaljerna på huset, som jag sa att jag kunde klara själv. Vi får väl se hur det går den här gången. Sist jag hade bestämt mig för att måla och till och med hade bytt om till målarkläderna, så kom ju ångesten dundrande och det var bara att ge upp.
Tvättunnan håller på och svämmar över, så jag ska väl se till att tvätta några maskiner idag också. Se där, jag har ju en hel del att göra idag, så varför sitter jag då här och hänger läpp vid datorn? Vet inte, men jag känner mig väldigt ledsen och låg idag.
Det kanske blir bättre, bara jag sätter fart. Det brukar ju bli bättre direkt efter att jag har tvättat ansiktet och borstat tänderna. Att sitta här, framför datorn, ofräsch och iförd bara morgonrock och tofflor, är ju lite deprimerande i sig.
Sen är ju själva skrivandet förlösande. Jag tömmer, helt enkelt, mitt system på de känslor, som för tillfället regerar. En strid ström av ord kommer från hjärtat, via tangenbordet och upp på skärmen. Jag är så glad över att jag hittar ord och att det faktiskt lättar upp mitt sinne!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar