Känslostorm

Jag har just tänt ljuset för Johnny och satt mig vid datorn, för att skriva. Huvudet bultar och jag är helt svullen i ögonen av all gråt. Ändå känner jag, att jag måste skriva av mig, i alla fall den här dagens känslor.

Jag har varit ute, på eftermiddagen i Bälgviken, tillsammans med Lillis och tömt huset och garaget på de sista sakerna. Då kom all sorg, som ett stor snyting, rakt i ansiktet och utan förvarning.

Det var nog det att jag tänkte, att det här kanske var sista gången jag var i Bälgviken. Sen vet jag ju, att jag kommer att åka hit fler gånger, innan tillträdet, nästa fredag.

Alla fina minnen kom till mig och fullständigt överrumplade mig, där i det kalla garaget. Jag gick in i huset och gick genom de tomma rummen, som ekade kusligt. Nej, här vill jag inte vara mer! Ändå vill jag inte riktigt släppa taget.

När Lillis och jag åkte tillbaka, så kändes det lika jobbigt, som den dagen, när jag satt i bilen, på väg mot begravningen. Tårarna bara sprutade och jag kunde inte hejda känslostormen, som kom. Tur att jag inte åkte hit själv, som jag först hade tänkt!

Hemma hos mamma, kunde jag torka tårarna och få en stärkande kopp kaffe och macka. Skönt att få sitta en stund med mamma och Lillis och bara vara.

Bloggen haltar två dagar, men jag orkar inte skriva ifatt, inte just nu i alla fall.....