Improviserad kväll med Barbro

Jag hinner precis hem, efter att ha handlat all mat inför eftermiddagens middag, när min efterlängtade middagsgäst ringer och lämnar återbud. Han är riktigt mosig och känner sig inte alls i form. Urtrist, men vad gör man?!

Jag som var stressad att hinna städa i tid och att få all mat klar, samtidigt som jag vill se så fin ut som möjligt. Luften bara går ur mig. Självklart kan han inte rå för det, men jag har ju längtat så! Nu känns det som att inget spelar någon roll längre.

Jag gör en snabb inventering över vilka alternativ jag har. Jag vill ju inte sitta här själv ikväll och jag måste ju ändå tillaga maten. Då slår det mig, att det vore ju inte helt fel att höra av sig till Barbro. Vår senaste date blev ju inställd pga sjukdom, men nu kanske det funkar.

Barbro blir glad och kan komma med kort varsel. Jag erbjuder mig att hämta henne vid femtiden och det passar bra. Jodå, det går ju bussar, men det är ett himla tråkigt väder ute, så det känns bra att kunna erbjuda skjuts.

Det blir stekt fläskytterfilé med kantarellsås och potatisgratin. Till förrätt har jag förberett tunnbrödsrulle med pepparrotsost och hamburgerkött. Dagen till ära, så blir det en flaska Tommasi Ripasso. Mums!

Först kändes allt nattsvart, men när jag kom på att jag kunde ringa till Barbro, så kändes allt roligt igen. Hon är dessutom intresserad av att bli medlem i Eskilstuna Ölkultur, så vi bestämmer att gå vidare dit sen, efter maten.

Vi pratar öppenhjärtigt om allt och tiden bara rusar iväg. Vi inser att vi måste börja röra oss mot stan snart, om vi inte ska missa hela uppträdandet på Ölkultur. Jag ringer Henke och undrar om han kan skjutsa oss. Inga problem!

Det är fullt ös på Ölkultur, när vi kommer dit. Jag hjälper Barbro att registrera sig, sin sambo och ett par grannar, som nya medlemmar. Kul, då kan vi gå dit tillsammans sen allihop!

Det känns inte som att vi har fått nog, när Ölkultur stänger, så vi går vidare till Bishops Arm's. Där är det också fullt drag, men vi hittar i alla fall ett ståbord, där vi kan stå och prata och dricka.

Både Barbro och jag slås av hur många jämnåriga kompisar vi har träffat ikväll. Alla verkar ha haft problem med någon separation, eller liknande. Kan det vara så att folk går igenom en kris i femtioårsåldern, när barnen flyger ut?

Hur som helst, så har vi haft en väldigt trevlig kväll. Jag ringer Henke, som även ser till att skjutsa oss hem. Om vårt tillstånd och vädret så tillåter, så lovar vi varandra att gå en promenad tillsammans i morgon.