lördag 24 september 2011

Släktmiddag i Borsökna

Idag fick jag tillfälle att hälsa på mina nya grannar igen, på ett mer sansat sätt än sist, då det bara blev allmänt gråt- och kramkalas. När jag stod på uppfarten och väntade på Lillis, som skulle komma ut och hämta mig, så möttes vi helt naturligt, när de höll på med sina flyttlådor i garaget.

Vi kramades även nu, men på ett mer avspänt sätt. Jag är helt imponerad av hur man orkar flytta, efter att ha bott 38 år i samma hus här i Bälgviken, vilket är fallet för dem. Han är typ 80 år och hon är väl betydligt yngre, men trots allt ingen ungdom. Och jag som funderar på hur JAG ska orka flytta sen.

Alla har redan kommit, när jag och Lillis kommer fram till Klippstigen. Som vanligt, blir det kramkalas innanför dörren och Hailey är på sitt bästa humör. Hon sitter med vid bordet i sin speciella lilla stol....


Den tomma platsen, där Johnny normalt skulle ha suttit, fylls nu av Hailey. Därför blir det ingen större dramatik vid bordet. Självklart saknar vi alla Johnny, men det lättar upp att Hailey finns där. Hon tar inte Johnnys plats, hon bara överbryggar den panik vi alla har känt, inför den här middagen. Tack Hailey!

Vi vuxna bara pratar och äter och det blir i längden lite tråkigt för Hailey. I brist på annat, så få hon leka med en tom flaska Ramlösa....


Efter maten är det lek som gäller....


Lillis och Hailey har helt klart hittat varandra....


Smakar gott med hemlagad älgkalops och därefter kaffe och glass med ägglikör. Hailey har missat sin middagslur, så nu måste aiti, mamma Marre, lirka lite med en tröttis, även om hon är glad på den här bilden....


Henke och Johanna tackar för sig och straxt därefter lämnar även Ullis och Marre med en tapper liten tjej. Lillis har lovat att köra mig hem sen, så jag stannar en stund till.

Känns skönt att få sitta en stund och prata med bara mamma och Lillis. Vi blir lite djupa en stund, men sen pratar vi lite om kommande solsemester och stämningen stiger igen.

Lite lätt illamående av all mat, vin och godis, sitter jag nu i bilen på väg hem. På väg hem till mitt tomma hus i Bälgviken, men det är inte riktigt sant, för därhemma möter en otröstlig Simba upp direkt innanför dörren. Om han bara visste hur mycket han betyder för mig, den lilla hårbollen!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar