Jag vaknar med ett ryck av att det rasar snö från taket utanför fönstret. Känns som om hjärtat ska brista, när jag inser att det var en dröm. Simba kommer till undsättning och kryper in under täcket. Mattes älskade lilla hårboll!
Vid niotiden kravlar jag mig ur sängen, för att göra frukost, även om jag inte direkt är hungrig. Jag har fortfarande en sån där obehagskänsla i magen och strupen känns spänd. På radion spelas det jullåtar för hela slanten och jag känner mig irriterad.
Lite senare på förmiddagen, ringer telefonen. Det är David, Johnnys pappa, som vill önska mig en god jul. Han frågar hur det är med mig och berättar samtidigt att han har fått en pacemaker inopererad nyligen. Vi pratar en stund och jag ber sen att få prata med Doris.
När jag hör hennes bräckliga röst, så brister det för mig. Jag gråter tillsammans med Doris en stund och vi ältar varför allt hände. Sen bestämmer vi att jag ska hämta dem någon mellandag, så att de får se hur jag har det här i min lilla lägenhet.
Jag har svårt att koncentrera mig på bakningen, när sorgen bara väller över mig. Jag gråter ohejdat, där vid diskbänken. Fy vad ont det gör! Sen alla dessa glättiga julmelodier, som kan göra en galen! Gaaah!
Det känns snart lite bättre och jag kommer igång med mina bakbestyr. Dels ska jag göra en kaka till kaffet, som jag ska ta med till mamma och Lillis på julafton. Sen får jag besök ikväll av en gammal vän från gymnasietiden och jag ska göra en paj till oss.
Medan kakan står i ugnen, så passar jag på att avreagera mig en stund på bloggen. Tur att jag kan få ut sorgen i ord! Tangentbordet börjar bli slitet.
Misstänker att det inte kommer att bli så mycket tid över för bloggen i morgon, så jag vill passa på att önska alla bloggföljare en riktigt God Jul!
2 kommentarer:
En god jul till dig också, mitt i alltihopa så hoppas jag att du får det!
Tack Rose-Marie! Jag är helt säker på att vår lilla Hailey kommer att liva upp vår julafton. Kram!
Skicka en kommentar