Älggräs - gratis Treo!

Det blir inte den där soliga dagen som vi hade hoppats på, så istället för att åka ut med båten, som vi hade tänkt från början, så bestämmer vi oss för att ta cyklarna och samla in lite älggräs. Varför då då, tänker nog många av er. Jo, vi har läst lite på nätet om att man kan göra gott te på älggräs och att det ska vara nyttigt för en rad olika saker.

Så här stod det på en rolig örtasida vi surfade in på:

"Det sägs att man blir kärleksfull av älgört.
Då muskelspänningar lättar finner man sitt rätta jag,
blir glad i sig själv och god
mot sina medmänniskor."

Det får man väl ta med en nypa salt då. Däremot så har jag läst på andra, mer seriösa sajter om att älggräs innehåller salicylsyra, som det bl a finns i Treo och som lindrar huvudvärk och andra smärtor. Älggräs ska dessutom vara febernedsättande, inflammationshämmande, urin- och svettdrivande. Med andra ord perfekt att fördriva envisa urinvägsinfektioner med. Men det vete tusan om det är så bra med svettdrivade för tanter i 50-årsåldern!

Dessutom så plockade jag lite älggräs igår, så att vi kunde göra ett smakprov på te. Även om det är nyttigt på alla sätt och vis, vill man ju att det ska smaka någorlunda gott också. Det finns ju gränser för nyttigheterna!

Så här gjorde jag för att få två koppar te:

Skölj blomman och några blad och lägg i en tom kastrull, (1 - 2 tsk av torkad ört)....

Koka upp 5 dl vatten och häll över älggräset. Lägg på ett lock och låt dra i ca. 10 minuter. Sila bort älggräset och servera.

Det var faktiskt gott, även om det första jag kom att tänka på när jag tog den först slurken var spilta, alltså något åt halmhållet. Tror att alla örtteer smakar lite åt gräshållet innan man vänjer sig vid smaken. Däremot så tycker jag att Johnnys smakbeskrivning var mer träffande - honungskaramell. När jag fick smaka efter lite mer så höll jag verkligen med Johnny - honungskaramell.

Vi behöver inte cykla speciellt långt för att hitta älggräs. Runt fotbollsplanen, nere vid sjön finns det mer än tillräckligt. Älggräs finns i princip på alla ängar så här i början av juli och bara väntar på att bli plockat eller kanske bli uppätet av någon hungrig älg.

Kan inte låta bli att ta ett kort på de fina Rallarrosorna också, som passande nog växer på banvallen....

Var sin påse fylld och vi ger oss hem igen för att skölja och torka. Jag börjar med att lägga allt i blöt i kallt vatten i diskhon. Gäller att få bort alla småkryp. Man får liksom "skumma" bort dem från vattenytan när de flyter upp....

Sen lägger jag allt på plåtar med bakplåtspapper. Blommorna på en plåt....

....och bladen på en annan....

Ser misstänkt likt ut marijuana, men jag lovar, det är det INTE! Tar verkligen avstånd från allt vad illegala droger heter!

Det finns inget riktigt skäl till att jag har delat på blommor och blad. Det var nog mer för att det var mest praktiskt så. Sen när allt är torkat, så ska man ju i alla fall smula sönder och blanda allt i en och samma burk.

In i ugnen, som står på 100 grader. Har läst att de ska vara klara efter 10 minuter, men det är de definitivt inte. Kan bero på att jag sköljde älggräset så noggrant. Jag är verkligen hysterisk när det gäller småkryp i sånt man ska stoppa i munnen. De får helt enkelt stå kvar i ugnen till de är sprakande torra. För att fukten lättare ska komma ut ur ugnen, så ställer jag ugnsluckan lite på glänt genom att sätta ett par grytlappar i kläm.

Det luktar verkligen honung i hela huset nu! Ställer man sig och sniffar vid ugnsluckan så känns det nästan som om man får ett rus. Kanske är marijuana i alla fall! Nej, nej nu ska jag försöka att vara allvarlig igen.

Nu återstår bara att hitta några fina förvaringsburkar så att vi får plats med alla härliga örter vi kommer att samla in under sommaren. Skulle vilja ha såna där fina glasburkar, ni vet såna där som de hade på disken i gamla godisaffärer förr. Det skulle vara fint att ha på köksbänken. Får göra en tur in till stan senare i veckan och titta vad som finns.

Åter till normala rutiner

Nu är det snart en vecka sedan vi kom hem från Turkiet. Borta bra, men hemma bäst, brukar det ju heta och det stämmer även denna gång. Hur bra man än har det, så är det alltid lika skönt att komma hem och komma in i normala rutiner.

Jag menar, vem orkar leva på en All Inclusive-anläggning i mer än en, eller max två veckor?! Jag läste en bok nyligen, som skildrade helvetet som typ en All Inclusive-anläggning som man aldrig slapp ut ifrån. Kan faktiskt känna paniken i den beskrivningen.

Hur trevligt det än var då, så kan man ju inte gå omkring här hemma och vara smålullig hela dagarna eller äta stora berg varje måltid. Hur skulle det sluta?! Men nu så, har vi hittat tillbaka till våra normala vanor och det känns så skönt.

Det som var mindre bra när vi kom hem, det var vår lilla katt Simba. Vi fick ju vända i dörren och åka till Strömsholms Djursjukhus med honom, direkt på kvällen när vi kom hem från Arlanda. Nu har han fått antibiotika, antiinflammatoriskt och smärtlindring för sin skadade tass och har fått tillbaka aptiten och livsglädjen igen. Även om han ser trött ut på den här bilden, så är det inget mot vad han var när vi kom hem....

När vi inspekterade trädgården efter att vi hade kommit hem, så upptäckte vi ju att rådjuren hade lyckats krångla in sina små, (piiip) huvuden under hönsnätet vi hade lagt över våra grönsaksodlingar. Mangold, sallad och rödbetsblast var illa åtgångna. Nu har vi uppgraderat rådjursskyddet på odlingsbäddarna och även vid landet intill huset, där vi har gröna bönor och även där två rader med rödbetor.

Uppgraderade odlingsbäddar....

Fiberdukstält över grönsakslandet....

Ullis har, till vår stora glädje, börjat äta duktigt igen, även om ångesten jagar livet ur henne efter varje måltid. Hon fick en aha-upplevelse i Turkiet, när hon såg en annan tjej på hotellet som också var anorektisk. Ullis sa då till Marre "- Så där mager är väl ändå inte jag?!". Marre svarade "- Jo, det är precis vad du är!".

Nu kämpar hon för att hon själv vill bli frisk och inte för att någon annan säger att hon måste det. Hon grät hela morgonen idag innan hon skulle på ett besök till sin sköterska. Det för att hon hade gått ner i vikt, trots att hon har börjat äta igen och det är ju ett gott tecken om något, att hon blir ledsen för att hon har gått ner i vikt. Förut var det ju precis tvärt om!

Jag och Johnny har kommit igång med vår motionsträning igen varannan dag. Det tog emot bra i början, speciellt för mig eftersom jag hade lyckats ådra mig en urinvägsinfektion under resan till Turkiet. Nu verkar det som att även den har gett sig och allt börjar återgå till det normala igen. Vad jag har längtat efter mina morgonpromenader!

Vi har precis varit in till stan och fyllt på i matförrådet. På väg in kunde vi konstatera att älggräset blommar för full på varenda äng. Vi har pratat om att vi ska göra eget te på just älggräs, så dagens uppgift blir väl att plocka lite blommor och blad och testa om vi tycker att teet blir gott. Kan ju vara ide att prova först innan man lägger ner en massa jobb på att plocka och torka till vintern. Ska bli spännande!