Åter till normala rutiner

Nu är det snart en vecka sedan vi kom hem från Turkiet. Borta bra, men hemma bäst, brukar det ju heta och det stämmer även denna gång. Hur bra man än har det, så är det alltid lika skönt att komma hem och komma in i normala rutiner.

Jag menar, vem orkar leva på en All Inclusive-anläggning i mer än en, eller max två veckor?! Jag läste en bok nyligen, som skildrade helvetet som typ en All Inclusive-anläggning som man aldrig slapp ut ifrån. Kan faktiskt känna paniken i den beskrivningen.

Hur trevligt det än var då, så kan man ju inte gå omkring här hemma och vara smålullig hela dagarna eller äta stora berg varje måltid. Hur skulle det sluta?! Men nu så, har vi hittat tillbaka till våra normala vanor och det känns så skönt.

Det som var mindre bra när vi kom hem, det var vår lilla katt Simba. Vi fick ju vända i dörren och åka till Strömsholms Djursjukhus med honom, direkt på kvällen när vi kom hem från Arlanda. Nu har han fått antibiotika, antiinflammatoriskt och smärtlindring för sin skadade tass och har fått tillbaka aptiten och livsglädjen igen. Även om han ser trött ut på den här bilden, så är det inget mot vad han var när vi kom hem....

När vi inspekterade trädgården efter att vi hade kommit hem, så upptäckte vi ju att rådjuren hade lyckats krångla in sina små, (piiip) huvuden under hönsnätet vi hade lagt över våra grönsaksodlingar. Mangold, sallad och rödbetsblast var illa åtgångna. Nu har vi uppgraderat rådjursskyddet på odlingsbäddarna och även vid landet intill huset, där vi har gröna bönor och även där två rader med rödbetor.

Uppgraderade odlingsbäddar....

Fiberdukstält över grönsakslandet....

Ullis har, till vår stora glädje, börjat äta duktigt igen, även om ångesten jagar livet ur henne efter varje måltid. Hon fick en aha-upplevelse i Turkiet, när hon såg en annan tjej på hotellet som också var anorektisk. Ullis sa då till Marre "- Så där mager är väl ändå inte jag?!". Marre svarade "- Jo, det är precis vad du är!".

Nu kämpar hon för att hon själv vill bli frisk och inte för att någon annan säger att hon måste det. Hon grät hela morgonen idag innan hon skulle på ett besök till sin sköterska. Det för att hon hade gått ner i vikt, trots att hon har börjat äta igen och det är ju ett gott tecken om något, att hon blir ledsen för att hon har gått ner i vikt. Förut var det ju precis tvärt om!

Jag och Johnny har kommit igång med vår motionsträning igen varannan dag. Det tog emot bra i början, speciellt för mig eftersom jag hade lyckats ådra mig en urinvägsinfektion under resan till Turkiet. Nu verkar det som att även den har gett sig och allt börjar återgå till det normala igen. Vad jag har längtat efter mina morgonpromenader!

Vi har precis varit in till stan och fyllt på i matförrådet. På väg in kunde vi konstatera att älggräset blommar för full på varenda äng. Vi har pratat om att vi ska göra eget te på just älggräs, så dagens uppgift blir väl att plocka lite blommor och blad och testa om vi tycker att teet blir gott. Kan ju vara ide att prova först innan man lägger ner en massa jobb på att plocka och torka till vintern. Ska bli spännande!