Avskedstankar

Jag bär fortfarande hans ringar och kommer så att göra ett bra tag framöver. Samtidigt vet jag att jag måste släppa taget och gå vidare, men inte nu. Vill inte, vill inte!

Även om jag skulle bestämma mig för att ta av mig mina ringar, så skulle det vara en vit ring kvar, efter solbrännan från mammas och min vecka i solen. Dessutom är ringfingret liksom format efter ringarna. Det var ju meningen att de skulle sitta där, resten av mitt liv.

Solen skiner, även om det blåser en hel del. Jag bestämmer mig för att gå runt Lillsjön med stavarna. Känns som om det var evigheter sen. Det kanske är delvis därför jag har mått sämre den senaste tiden. Sen vet jag ju att kommande storhelger påverkar mig, mer än jag kanske anar.

Det är skönt att komma ut och vinden är ändå ganska varm, så det gör mig ingenting. Äntligen lite frisk luft i lungorna. Sen jag kom hem från semestern, så har jag i princip bara gått till och från bilen. Det är allt. Skrämmande!

Jag ler mot skarorna av skirt kvittrande sidensvansar, som sitter och kalasar på kvarlämnade äpplen i trädgårdarna jag passerar. De är så fina med sina tofsar på huvudena! Undrar vart de tar vägen sen, när de inte är kvar här hos oss? Det är ju bara nu på hösten och vintern, som man ser dem här i Sverige. Måste kolla upp det i fågelboken sen.

När jag närmar järnvägsövergången, så ser jag hur det går vita gäss på sjön. Jag får en stor klump i halsen, när jag tänker på alla härliga sommardagar jag och Johnny har haft här på Näshultasjön. Vi packade kylväskan och solstolarna och åkte iväg med båten mot Svalboviken, så fort vi kunde och det var fint väder.

Det värker i mitt hjärta, när jag tänker på Johnny. Med andra ord, så värker det för det mesta, för Johnny finns med mig dag och natt. Även om jag har mycket annat omkring mig nu, så finns han där i mina tankar. Vi hade ju så mycket fint kvar att uppleva tillsammans. Varför lämnade du mig kvar här ensam?!

Jag kommer fram till nerfarten till vår gamla båtplats, innan tårarna bryter fram. Aldrig mer ska jag få uppleva den lyckan vi hade. Sen vet jag också, med förståndet, att jag kommer att få uppleva lycka igen, men det kommer nog aldrig att bli samma sak. Det kommer att finnas ett stort, svulstigt ärr i mitt hjärta.

Även om jag har så många fina vänner och släktingar omkring mig, så kan jag aldrig känna mig riktigt glad. Det är skitjobbigt, för jag vill ju kunna vara glad i deras sällskap. Även om jag älskar min familj och mina vänner och känner mig älskad tillbaka, så räcker det inte riktigt till just nu. Det gör så ont!

Mitt och Johnnys liv tillsammans kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Det känns som att jag nu stänger en dörr om det, när jag flyttar från Bälgviken. Det slår mig att det här förmodligen är sista gången jag går runt Lillsjön. Nu kommer det fler tårar och jag börjar gråta högt.

Jag låter allt det onda komma ut. Det måste ju ut, förr eller senare och vad kan då vara bättre än att ta det nu, på min sista promenad runt Lillsjön. Blåsten torkar mina tårar och döljer ljudet av min gråt.

När jag har korsat järnvägen en sista gång, så hör jag hur varningssignalerna börjar plinga. Tänk att jag fortfarande mår dåligt av att höra dessa signaler och tågen, som dundrar förbi sen. Det ska bli så himla skönt att inte bo i närheten av någon järnväg sen!

Framför mig går en annan stavgångare, som jag inte riktigt känner igen. Jag tar genvägen genom skogen, så att jag slipper komma ifatt. Känns sådär att träffa någon person när man är rödgråten och snoret rinner. Det luktar fuktig mossa i skogen och jag fyller lungorna med den härliga luften.

Vid badplatsen, när jag kommer ut ur skogen, så kommer en korp lågt flygande och hälsar med sitt karaktäristiska knorrande läte. Jag hälsar tillbaka, men säger i samma andetag, "Adjö korpen!".

Mitt i det sorgliga, blir jag lite full i skratt. Här går jag och pratar med korpen! Nu är det dags att flytta in till civilisationen, tror jag!

På vägen hemåt försöker jag att riktigt insupa allt jag ser. Även om det inte är sista gången jag kommer att se Bälgviken, så känns det ändå som ett avsked.

En tur på sjön

Äntligen så pass soligt väder så att det känns meningsfullt att bege sig ut med båten! Idag bär det iväg till någon badkobbe långt ner i Näshultasjön, mot Svalboviken. Där finns det många fina klipphällar och kobbar att göra strandhugg på.

Känns skönt att sitta där i fören och känna den ljumma brisen i ansiktet och känna lukten av sötvatten. För precis en vecka sedan var det saltvatten och Turkiet som gällde. Det här blir första dagen som vi kommer att sola efter vi kom hem. Ska bli härligt att få bättra på solbrännan lite!

Vi klarade av motionsträningen redan på förmiddagen idag. Blev en fem kilometer lång joggingrunda. Var riktigt svettigt i det varma vädret, 26 grader redan halv elva på förmiddagen! Men nu så kan man tänka på annat och koppla av.

Den lilla vik vi har tänkt som första alternativ är förstås upptagen. Men, men, det finns ju många andra ställen att välja på. Vi svänger runt en liten ö, så ser vi att en annan av våra favoritkobbar är ledig. Där finns liksom en naturligt skyddad vik att lägga till båten vid.

Vi ställer upp våra Brasse-stolar och solar en stund innan det blir dags för lunch. Idag vankas det grekisk sallad och hemgjord rabarbersaft till det. Smakar ljuvligt där på klipphällen med vågorna kluckades runt omkring.

Ett dopp i det svalkande vattnet på det, så känner man sig som en ny människa sen. Tänk vad lyckligt lottade vi är som kan ha det så här! Man kan nästan inte fatta det! Vi slumrar till en stund i stolarna innan det är dags för en kopp kaffe på maten.

Märks att det börjar bli semestertider för det passerar en hel del båtar. Solen steker och vi konstaterar att solen tar bra även här hemma. Dags att lägga ut strandmadrasserna för att steka baksidan en stund också. Nästan så att vi hade behövt solskyddsfaktor, vilket vi valde bort innan vi åkte. Blir det för mycket av det goda så får vi väl åka hem, helt enkelt.

Efter ytterligare ett dopp, så är det dags för lite vattenmelon som mellis. Vattenmelon är så himla gott när man sitter vid vattenbrynet och kan spotta kärnorna i vattnet. Det gör ju heller inget att man dräller, för det är ju bara att kliva ner i vattnet och skölja av sig.

Nu känns skinnet riktigt stramt, så det blir nog till att packa ihop och fara hemåt för idag. Tycker att vi var tappra ändå. Klockan är redan efter fyra när vi kommer hem, vilket betyder att vi har varit ute i fyra timmar, fyra ljuvliga timmar ute på böljan den blå.

Hårvård och båtliv

Idag är det äntligen dags att åka till frissan. Ska vara där redan klockan tio, så det blir ingen prommis idag. Vaknade först vid åtta-tiden och då hade det blivit för stressigt. Får lite mer tid över vid frukostbordet istället.

Alltid lika trevligt att komma till Marie och hennes trivsamma Salong Style i Skogsängen. Däremot så var det mindre trevligt att sitta under frisörskynket och svettas i två timmar, men vill man vara fin, så.....

Helt genomsvettig, men fin i håret, åker jag vidare till Willy's för att fylla på matförrådet. Då kommer jag på att jag har glömt mina glasögon kvar hos Marie. Jaa, självklart så läser jag skvallertidningar när jag är hos frissan, men bara då! ;o)

Riktigt skönt att komma in på Willy's. Nästan gränsfall på att vara för kallt att gå i shorts och ärmlös topp. Jag noterar att priset på färskpotatisen redan har sjunkit under det man får ge för matpotatisen, så valet är ju lätt. Tycker att de har väldigt bra frukt och grönt på Willy's.

Hemma håller Johnny på att förbereda lunchen, som idag består av grekisk sallad, som vi ska ta med ut på sjön. I den här värmen, så är det nästan bara sjön man kan vara på, så direkt när jag kommer hem så åker vi ner till båten och ger oss ut på Näshultasjön.

Idag blåser det syd-ostlig vind och det är inte alls lika stora vågor som det var sist vi var ute. Vi bestämmer därför att vi far vidare ner, förbi Sandvik, till de härliga klippholmarna, som finns längre ner mot Svalboviken. Eftersom det är vardag och väldigt lite folk ute på sjön, så är vår favoritholme, "Ballholmen", ledig. Ja, fråga mig inte varför den kallas så. Jag tror dessutom inte att jag vill veta varför, heller.

Vi ställer upp våra Brasse-stolar och börjar med att äta lunch. Det smakar underbart att sitta där i solen och blicka ut över vattnet. Det blåser så mycket att salladen flyger all världens väg om man inte spetsar den ordentligt på gaffeln.

Efter en stunds solande så går jag ner till båten för att skrubba rent den från vinterns spår. Vi är inte så noga med båten, som många andra, utan gör rent den när vi orkar och får lust. Den fungerar ju ändå. På väg ner mot båten, så ser jag ett äggskal och tänker att det kanske är något fågelbo i närheten. Just då så ser jag andhonan, som ligger och trycker där i sitt lilla rede, mitt på en klipphäll. Ser ni henne?

Vi försöker att flytta oss längre bort från boet, så att hon inte ska bli störd. Verkar som att hon ligger och ruvar och inte vill flytta på sig. Dessvärre så hjälper det inte att vi flyttar oss och är så försynta som det bara går. Efter en stund, när vi tittar efter, så har hon gett sig av med de två ungarna som redan var kläckta och det ligger två ägg kvar i boet. Hoppas att hon tänker komma tillbaka för det var ju inte meningen att störa.

Efter båttvätten så blir det till att ta ett dopp. Det är fortfarande rätt så friskt i vattnet, men jag tror att det kan vara uppåt 20 grader redan i vattnet. Men det är ju inte så varmt så att det inbjuder till att ligga kvar i vattnet och simma precis. Härligt att lägga sig i solen sen och torka till.

Framåt fyra-tiden så ledsnar vi på blåsten och skinnet börjar kännas stramt av all sol, så vi packar ihop och ger oss iväg hemåt igen. Fortfarande ingen andhona i boet. Snyft! Förlåt! Nästa gång vi går iland på någon badholme, så får vi vara mer noggranna med att titta efter ev fågelbon i närheten.

Utflykt till nya IKEA

Efter morgonpromenad och frukost så gör vi oss klara för att åka till nya IKEA i Erikslund, Västerås. Måste ju ta en titt för att se om det är bättre än Hälla. Vi tar mamma och Lillis bil, som vi har fått låna medan de är i Kina. Måste ju passa på att åka lite ståndsmässigt när tillfälle bjuds, en Audi A6 Quattro. Vilken kärra! SÅ skön att köra!

Innan vi åker hämtar jag en påse bullar i frysen. Tänkte göra Henke och hans kompis glada och överraska med lite fika till fisketuren. De körde ut Henkes båt på en trailer igår kväll och har lånat vår båtplats över natten för att kunna göra en fisketur i Näshultasjön idag. Lite kul när man kan ta båten till olika sjöar efter behag så där.

Väl framme vid Erikslund så blir vi ganska imponerade av hur stort det nya komplexet är. Dessutom pågår fortfarande utbyggnaden runtomkring, så det ska bli ännu större med tiden. Skönt att komma så här mitt på en vardag, för det är inte alls mycket folk.

I vanlig ordning så blir man helt paralyserad av alla prylar direkt när vi kommer innanför dörrarna. Det är svårt att få någon struktur på allt man ser. Huvudet går som en propeller. Gäller att hinna se allt man passerar. Dessutom har jag åkt ifrån lappen där det stod vad vi hade tänkt att titta på, så det blir till att improvisera då. Det är väl bara att plöja rakt igenom hela varuhuset, så springer man väl på de där sakerna som vi hade funderat på.

Två innerkuddar blir det och två plastblommor. Blev även lite kär i en taklampa som heter Maskros, men vi går vidare utan lampa. Sen är vi klara för restaurangen. Ska det bli köttbullar eller ska vi slå till på något annat? Det blir fläskytterfilé med bearnaise och pommes. Kors i taket! Det brukar alltid bli köttbullar annars.


När vi sitter och äter så slår det mig att hela restaurangen vimlar av just Maskros-lamporna. Närmare bestämt hela IKEA. Hade ju känts sådär att ha en sån lampa hemma i vardagsrummet, som hela IKEA fullkomligt vimlar av. Men fin var den i alla fall!

En kopp kaffe på maten sen är det dags att åka hemåt. Självklart måste vi ju ha var sin mjukglass också. Det är ju tradition. Johnny slår till på en korv med bröd också, eftersom maten inte var speciellt tilltagen i portionsstorlek. Tror faktiskt att det är årets första mjukglass. Mums! Smakar lika gott fast det är snöblask ute.

När vi kommer hem är det snart dags för dagens motionspass. Idag står det löpning på schemat. Solen bryter igenom precis när jag kommer ut. Johnny startar en stund efter mig för att han springer fortare och därmed kommer ifatt mig på slutet. Härligt väder att springa i, straxt under tio grader.

Går lätt idag, så istället för att svänga av hemåt så fortsätter jag rakt fram mot Laggartorpet och klämmer en långdragen backe på slutet, så det blir 5 km idag istället för normala 4,1. Känns härligt att det går framåt med kondisen! Och nu en dusch så kommer jag att må som en prinsessa!