Min dag

Den här dagen är vikt, bara för mig. Tanken är att jag ska ha lite egenvård, som jag brukar kalla det. Ni vet sånt där, som man egentligen aldrig tar sig tid till, men som man så väl behöver med jämna mellanrum, för att må bra.

Efter en utdragen frukost, med sista kaffet framför datorn, så tar jag tag i min egenvård. Den börjar med att jag färgar ögonbryn och ögonfransar. Efter det, en pincett med förstorande spegel. Oh my Goood! Syns att det var länge sedan.

Nästa steg i min beautitreatment, blir att "tofsrycka" benen. Ett annat av mina favoritutrryck för samma sak, är att "ta av Helly-Hansen". Iooouuu..... flera centimeter långa hår! Tror inte att jag har gjort någon epilering av benen, sen mamma och jag var iväg till Playa del Inglés i november och det syns, kan jag meddela.

Sen är det dags att göra ett grundligt fotbad, med efterföljande pedikyr. Även det en välbehövlig behandling, som har dröjt alltför länge. Tror banne mig att delar av nagellacket sen Playa del Inglés sitter kvar. Är det sant, Lena?!

Medan jag sitter i fotbadet, så hinner jag kika lite på mina annonser på köp/sälj-sidan på Facebook. Så typiskt mig, att inte kunna sitta sysslolös ens den lilla stunden. Nej då, på den stunden hinner jag få till flera "affärer".

För att det inte ska bli stressigt, så tar jag bilen och åker till Tuna Park, för att handla. Jag har ju tänkt att mamma och jag ska äta räkor, ost och dricka vin ikväll, så jag handlar lite smått och gott.

Helt emot mina principer, så är jag superhungrig, när jag går där mellan hyllorna. Givetvis, så slinker det ner en rejäl påse med smågodis också. Det händer inte så ofta, så det känns helt OK.

När jag står i duschen, så ringer givetvis mobilen. Jag var förberedd på att det skulle ringa på någon telefon, när jag duschade, så alla telefonerna ligger inom räckhåll. Lillis står i Vilsta med ett gäng gräsänder och vill bara höra med mig, om jag kan googla på vad som är bra mat för änder.

Efter duschen, sätter jag mig framför datorn och kollar vad som är bra mat för änder. Hmm...ja, det verkar som att vanligt fågelfrö ska vara bra. Får änderna välja själva, så är det vanligt bröd, som är favoriten, men det är bättre med fågelfrö. Tänk, vad man får lära sig!

Då var det dags för en grundlig ansiktsrengöring också då. När jag duschade, så gjorde jag en grundlig peeling på hela kroppen, så nu ska även ansiktet få sitt. Den här årstiden, så känner man sig så glåmig och livlös i skinnet, så det blir nog uppiggande.

Straxt efter fyra, så kommer en tjej och hämtar min gamla herrbetjänt. Känns så himla bra att kunna sälja mina gamla prylar till folk, som behöver dem bättre. Hellre det, än att bara slänga eller skänka dem. Nu ser jag i alla fall vem, som får ta hand om dem.

Mamma kommer vid femtiden och jag dukar fram ost, kex och räkor. Jag är helt rödblommig av all peeling och håret står som en kvast, men vad gör det. Det känns så kravlöst och skönt, när vi träffas. Vi är som vi är och det blir som det blir.

Vi sitter länge i skenet av levande ljus och pratar och äter. Ömsom skratt och ömsom tårar. Allt är tillåtet, inget är tabu. Precis som det ska vara!

Lillis ringer straxt innan halv tio och undrar om det är dags att hämta mamma. Jo, det kan väl vara dags, kanske. I morgon ska jag vara hos tandläkaren tjugo i tio. Vi skrattar gott åt den bild vi framkallar, jag hos tandläkaren med räkskal mellan tänderna och med blå tunga.

Egenvård, en bra medicin!

Som jag har berättat om tidigare, så har jag haft det lite jobbigare den sista tiden. Den här dagen är inget undantag. Helt utan förvarning, så börjar tårarna rulla, när jag sitter och äter frukost. Det blir svårt att svälja. Jag saknar dig SÅÅ, Johnny!

Även om jag försöker att fylla mitt nya, ensamma liv, med så mycket kul och positiva saker som möjligt, så går det inte att komma ifrån att jag känner mig förbaskat liten och ensam utan Johnny. Vi hade ju liksom vuxit ihop och hittat ett så fint sätt att leva tillsammans på.

Jag ger efter och låter alla känslorna komma ut. Det blir bara värre om man försöker att stänga inne gråten. Ändå känns det som att jag har gråtit för flera årtionden framåt.

När jag har dukat undan frukosten och torkat tårarna, så ringer jag till mamma och pratar en stund. Vi pratar lite om kommande resa och jag får lite annat att tänka på.

Jag går fram och tillbaka i huset och suckar. Varför känns allting så förbaskat tråkigt och meningslöst?! Nej, nu gäller det att jag försöker hitta på något, som gör mig på bättre humör. Hm, lite egenvård kanske? Passar perfekt, för idag har jag verkligen tid att ta hand om mig själv lite.

Första delen i egenvården blir att färga ögonbryn och ögonfransar. Sen plocka och frisera till ögonbrynen noga. Såja, nu kan man ju känna sig fräsch, även utan mascara på badstranden. Känns redan bättre!

Sen är det dags att göra något åt vinterpälsen på benen. Tror banne mig inte att jag har epilerat benen sen i somras. Vad ska jag göra det för?! Nu kan jag hitta en anledning i kommande vecka i solen. Ingen ska behöva fundera om jag har glömt att ta av mig Helly Hansen!

Just när jag sitter där i badrummet och epilerar som bäst, så ringer det på dörren. Shit, jag har ju bara trosor och tröja på mig. Vem sjutton kan det vara? Borde ju vara någon jag känner i alla fall, så jag öppnar försiktigt dörren och sticker bara ut huvudet.

"-Hej, är det här det är loppis?" En, för mig helt okänd, kille står på farstubron och ser förhoppningsfull ut. "-Öh nej, den är i morgon, men om du väntar ett tag, så kommer jag ut i garaget." Han har med sig två tjejer, som står och väntar vid bilen på garageuppfarten.

Snabbt som ögat, ser jag till att få på mig ett par byxor. Sen går jag ut och öppnar upp garagedörrarna. Det visar sig att det är en gammal granne till Marre. Jag visar dem runt bland alla saker och de hittar lite av varje. Sen tipsar jag även om Fridas loppis i församlingshemmet.

Snart sitter jag åter på badrumsgolvet och "tofsrycker" mina ben. Känner mig gladare nu, när jag fick oväntat besök och fick lätta lite på mitt flyttlass. Hoppas att det kommer riktigt mycket folk i morgon också!

Ute är det dimmigt och temperaturen ligger nära noll. Helt plötsligt, så får jag en vansinnigt stark lust att ge mig ut och springa. Öh, jaha, men då är det väl bara att göra det då!

Det är gränsfall på för kallt att springa i löpartajts, men jag blir ju varm av att springa, så då är det väl bara att öka tempot lite då. Jag kan riktigt känna hur den dåliga energin lämnar min kropp, steg för steg. Det går dessutom riktigt bra, så jag ökar tempot en smula till.

När jag kommer hem, känner jag mig supernöjd. Det sägs ju att kondition är en färskvara, men det här gick ju som en dans, utan att jag fick svårt att andas. Kan ju i och för sig ha något att göra med att jag har tappat några kilo i vikt också.

Trots att jag har blivit svettig av löpningen, så känner jag mig genomkulen i hela kroppen. Vad kan vara bättre då, än en varm glögg. Ska nog dessutom se till att få fart på braskaminen sen. Borde ju vara bra med fotbad också. Då kan jag ju även passa på att göra lite pedikyr, så att jag törs visa mina fötter i sandaler.

Från att ha varit djupt nedstämd i morse, så känner jag nu livskraften så sakteliga återvända. Det är nog ingen dum ide, det där med att ta hand lite om sig själv ibland. Måste bli bättre på det!