Tisdag och träff med kuratorn

Idag har jag ett möte inbokat med en kurator på vårdcentralen, ni vet hon som VAB:ade igår och inte kunde ta emot mig då.

Frukosten består av en extra ingrediens idag, antidepressivt piller. Hoppas att det inte ger extra ångest, som de sa kunde vara en av biverkningarna under de första veckorna. Jag behöver definitivt ingen mer ångest!

Kuratorn är en mycket mjuk och fin kvinna. Hon måste vara i 40-årsåldern. Känner direkt att jag kan uttrycka mig som jag vill och bara låta allt komma ut, hur ostrukturerat och galet det än låter. Det är OK! Jag ber om ursäkt att jag svär som en borstbindare, men det är också OK.

Min timme med kuratorn går alldeles för fort, men jag har en ny tid redan på måndag, så att det inte ska gå för lång tid mellan besöken. Jag kommer att få träffa henne en gång i veckan, om jag tycker att det känns OK och jag får ringa henne när som helst om jag behöver prata däremellan. Känns bra!

Jag måste erkänna att jag inte kommer ihåg så mycket av den här dagen. Nästa sak jag minns är i alla fall att jag bestämmer mig för att ta mina stavar och gå runt Lillsjön. Solen har tittat fram efter allt regn och det är en härligt syremättad luft att andas. Jag behöver andas, mycket!

Jag kommer inte långt innan en go granne på gatan bredvid frågar om hon får komma fram och ge mig en kram, eller om jag bara vill gå vidare. Självklart stannar jag och tar emot en härlig bamsekram och gråter en stund mot hennes axel. Jag blir helt matt av all vänlighet som bara strömmar in från alla håll.

Känns fortfarande väldigt jobbigt att passera järnvägsövergången, där alla blommor och ljus står. Jag ser mig extra noga för innan jag går över. Jag går som i dvala runt Lillsjön, men det är väldigt skönt att få komma ut och låta tankarna löpa fritt och låta tårarna rinna. Den svala och fuktiga skogsluften renar mina sinnen.

Hemma igen konstaterar jag att gräsmattan börjar bli vildvuxen, alltså med mina mått mätt. Tomatplantorna hänger och vill ha vatten, m.m., m.m.... Men jag skiter faktiskt i det! Det spelar liksom ingen roll längre, i alla fall inte idag eller just nu.

Nyduschad och medicinerad sätter jag mig vid datorn och försöker att komma ifatt verkligheten i bloggen. Jag vill inte hoppa över någon dag, för jag vill verkligen kunna minnas varje sekund av den här svåra tiden. Jag vill kunna gå tillbaka och läsa om hur det var.

Redan vid niotiden tar jag Simba med mig in till sängen och försöker koncentrera mig på nyheterna. Det går så där. Det är bara elände i alla fall, så det är väl inget att se egentligen. Simba ligger tätt intill och spinner. Det är väldigt rogivande och tröstande.

Godnatt gubben!

Tisdag och dags att städa

Har försökt att blunda några dagar nu, men nu går det inte längre. Idag är det hög tid att städa. Dammtussarna virvlar i hörnen så fort man rör sig och det känns ju så där. Städningen är nog det enda som har blivit sämre i mitt nya liv, för när jag jobbade så åkte oftast Johnny hem tidigare någon dag i veckan och städade, så vi skulle slippa det på helgerna. Men jag får ju glädjas åt att Johnny har fått det bättre på den fronten i alla fall, nu när vi hjälps åt med städningen.

Idag är det helmulet, duggregn och snålblåst, så det gör ju inte så mycket att vi ska städa. Gäller ju att passa på när det inte är fint väder ute. Det håller i alla fall upp medan jag går min morgonrunda. Det är bara på slutet som jag får lite regn på mig. Vad gör det när jag får se blommande lupiner, hundkex och midsommarblomster. Känns som att allt är några veckor för tidigt i naturen i år.

När jag går över järnvägen så hör jag ett fasligt kvittrande precis när jag passerar varningslamporna. Ut från höljet runt lampan flyger en liten fågel, jag hann aldrig se vad det var för sort. Den har alltså ett bo med nykläckta ungar inuti själva lamphuset. Stackars ungar! Tänk vad de ska vara rädda varje gång varningssignalen börjar plinga när ett tåg ska passera! Men, men, det verkar ju gå bra, trots allt.

Efter frukost laddar jag tvättmaskinen med en omgång träningskläder. Blir lite sådana att tvätta nu när vi motionerar var och varannan dag och påtar i trädgår'n nästan varje dag. Förut när man jobbade så var det mest skjortor och finbyxor som användes och behövde tvättas.

På tal om det så måste jag ta tag i det där med att rensa ur min garderob från alla jobbkläder. Mycket använder jag ju även nu, men typ kavajer och finbyxor är väl inte direkt några favoriter just nu. Jag har ju alltid gillat att klä mig fint, men vissa kläder har jag köpt bara för att se ordentlig ut på jobbet. Nu föredrar jag lite mer sportig stil och helst med några sköna gympaskor till. Skönt att kunna klä sig som man vill nu!

Ett annat dåligt samvete som jag nog ska ta tag i under dagen är ugnen. Finns det något tråkigare än att göra rent ugnen?! Lik förbaskat så måste det göras och idag kanske det är dags då. Dessutom behöver knapparna på spisen göras rent. Vet bara inte hur jag ska få rent eländet som har grott in ordentligt. Kanske får ta till tunga artelleriet med T-röd eller något liknande.

Nä, nu ska jag inte planera in alltför mycket. Då blir man bara besviken när man inte hinner med eller orkar allt. Vi börjar så här, så får vi se hur långt jag kommer.