Inför fotograferingen i morgon

I natt har jag sovit utan sömntabletter, för första gången på säkert två månader. Hade gått alldeles utmärkt, om inte Simba hade väckt mig varannan timme. Förstår inte varför han är så jobbig nu. Han kanske känner på sig att vi ska flytta.

Jag vaknar med ett ryck vid halv niotiden, då jag hör sopbilen i området. Shit, jag som har glömt att köra ut soptunnan till vägen! Bara till att ta på sig morgonrocken och gå ut och fixa det. Pust, jag hann precis!

Ja men då så, då var man uppe och vaken nu då. NU vill Simba gå och lägga sig! Morr! Han måste vara helt slut, efter nattens terror. Själv kan jag inte krypa ner i sängen igen, för idag måste jag se till att röja ur det sista ur garaget, som ska till tippen.

Trädgården behöver också en sista makeover, innan jag kan släppa loss fotografen från mäklarfirman i morgon. Det är fortfarande en hel del löv kvar, som jag ska kratta bort. Känner redan hur ont jag kommer att få i kroppen.

Lillis och Henke kommer med en släpkärra. Den blir nästan full av all gammal bråte jag har hittar. Ändå är det bara en liten del av det som ska slängas. Det här är bara det som jag är tvungen att få bort innan fotograferingen. Vilken tur att jag får så bra hjälp! Tack Lillis och Henke!

Lillis kör hem husbilen, medan Henke stannar kvar och hjälper mig att lokalisera felet med centraldamsugaren. Johnny trodde hela tiden att det var något fel på själva damsugaren, men jag har hela tiden hävdat att det måste vara något läckage i kanalsystemet.

Henke tar sig upp på vinden och får kräla omkring i isolering. Inget drömuppdrag precis. Jag sätter i dammsugarslangen, så att motorn startar. Då kan Henke höra uppe på vinden, om det läcker någonstans.

Plötsligt hör jag på ljudet från dammsugarslangen, att den börjar fungera som den ska. Jippi! Tack snälla Henke, för att du fixade det! Det var en koppling i kanalen nära skorstenen, som hade hoppat ur helt. Då är det ju inte konstigt, att det inte är något sug i kanalen.

En del av mig vill skrika "-Vad var det jag sa?!", men jag kommer på att det inte är någon bra ide. Dessutom slapp jag ju dammsuga för det mesta, när Johnny och jag hjälptes åt att städa. Nej, jag ska nog bara glädja mig åt att den fungerar nu.

När Henke åker iväg med skrotkärran till tippen, så fortsätter jag med att kratta och rensa i rabatter. Jag hittar även trimmern och kan köra lite utanför gärdesgården mot vägen. Där har det fått växa vilt hela sommaren. Det blir jättefint, när jag är klar.

Nu känner jag mig riktigt nöjd med mitt dagsverke i trädgården. Ändå har jag lite finlir kvar, innan jag är helt nöjd. Det får jag ta i morgon, efter att jag har städat och fixat inomhus. Hinner jag, så hinner jag. Inte hela världen.

Klockan är redan fem och jag är vrålhungrig. Inte så konstigt. Jag har bara ätit en banan och ett äpple till lunch. Hade inte tid att äta något annat och det var så skönt att kunna köra på, när man ändå var i stöten.

Nu har det mörknat rejält ute. Man märker nästan skillnad från dag till dag. Ändå värre blir det sen, när vi får vintertid. Men jag tycker att det är mysigt att få gå in i stugvärmen, utan att behöva ha dåligt samvete för att solen skiner.

Tror att jag ska duscha tidigt och svida om till morgonrocken. Sen gör jag nog en kopp te och bäddar ner mig bland kuddarna och gosedjuren i sängen och kollar på TV. Det tycker jag att jag är värd i dag!

Trädgårdssöndag

Redan i går kväll, när Totte och Nilla gick hemåt, så hade temperaturen ute börjat krypa ner mot nollstrecket. Jag blir därför inte förvånad nu, när jag ser att det har varit fyra minusgrader någon gång under morgontimmarna. Tur att jag flyttade in pelargonerna under altantaket,  innan jag gick och lade mig igår!

Det är en gnistrande vacker morgon. Helt vindstila. Solen har ännu inte trängt igenom dimmolnen. Nästan alla löv har ramlat av asparna i hörnet på tomten. Det behövs bara en rejäl frostnatt, för att det ska ske. Sidensvansarna sitter i grannens rönnbärsträd och kalasar.

Efter frukosten byter jag rent i sängen och slänger in lakanen i tvättmaskinen. Har jag tur, så hinner de torka ute idag. Det är förmodligen sista gången för i år, i såna fall.

Det är dammigt som bara den under sängen, så jag får ett ryck och dammar och dammsuger hela sovrummet. Härligt! Det kanske är så man ska göra, ta ett rum i taget. Hoppas att jag kan köpa den där bostadsrätten. Blir lite mindre att städa då med 75 kvm och ett badrum, istället för som idag med 124 kvm och två toaletter .

Jag avslutar städningen i sovrummet med att lägga på det nyskakade överkastet. Som krona på verket, lägger jag kuddar och gosedjur i en fin samling. Idag är det en nykomling i samlingen av gosedjur. Välkommen Hälge! Du gjorde att bra jobb i natt, tillsammans med Cornelius och Molly....

Frosten har gått hårt åt paprika- och tomatplantorna. Jag får rädda det som räddas kan. Paprikorna, som jag har dragit upp från egna frön, ska egentligen vara röda, men det hinner jag inte vänta på. Jag har redan tagit flera stora, fina paprikor till olika maträtter, även om de har varit gröna. Ändå finns det så här mycket kvar....

Till lunch äter jag rester av den chili jag bjöd Totte och Nilla på igår. Smakar lika gott idag, nästan godare. Nu kommer jag garanterat att stinka vitlök i morgon, när jag ska till min kiropraktor. Det bjuder jag på! Jag får väl vara glad om magen håller sig i schack, när han vrider, trycker och bänder på mig.

Nu har solen tittat fram genom molnen, så jag går ut i trädgården och börjar röja lite. Finns hur mycket som helst att göra, så det gäller att ta en sak i taget, om jag inte ska bli galen. Jag vill ju så mycket, men klarar inte av att göra allt själv.

När jag är på väg med skottkärran upp i skogen, så känns det ovanligt tungt. Typiskt, jag har fått punka på skottkärran! Jag sliter och drar den baklänges upp i skogen, innan jag kan tippa trädgårdsavfallet.

När jag kommer tillbaka, så tar jag fram cykelpumpen och försöker att pumpa däcket. Det är så totalt tomt, så ventilen bara försvinner in i fälgen, när jag trycker på med pumpen. Nu är jag gråtfärdig, men jag vägrar att be om hjälp. KAN SJÄLV!

Nu har jag tagit bort vissna sommarblommor och rensat ogräs runt husgrunden. Känner mig riktigt nöjd med dagens insats. Ändå finns det miljoner saker kvar att göra, men jag måste försöka att begränsa mig till det som är absolut viktigast. Jag har ju lite svårt för det.

Det mulnar på och jag tar in de torra lakanen, för att inte riskera att de blir blöta igen. Luktar ljuvligt! De är trots allt lite råa, så jag hänger dem på en tvättställning inne, för att torka till lite, innan jag viker dem.

Mitt humör har växlat i takt med att solen försvann. Nu har jag avslutat arbetet i trädgården för idag och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Varför måste det blir så, varje gång jag sätter mig ner för att vila?! Verkligheten kommer ifatt.

Jag ringer till Doris och David, för att höra hur det går för dem, men det är ingen hemma. De är säkert ute och tittar på fotboll eller nåt. Mamma och Ullis blir nästa offer för min telefonterror.

Håglösheten kommer över mig igen. Det måste hända något hela tiden, för att jag ska må bra. Ändå har jag ju varit noga med att jag skulle vara själv idag, så att själen kunde komma ifatt. Verkar inte som att det hjälper.

Skrivandet blir min räddning från håglösheten idag, som så många gånger tidigare. En ström av ord direkt från hjärtat. Vad skönt det är att kunna få ur sig allt via tangentbordet! Känns som att jag skulle kunna skriva en hel bok idag. Vill bara inte sluta!

Inser att det kanske vore bättre att jag började kolla upp vad jag ska ha på mig i morgon och förbereda morgondagen. Jag har en tid inbokad hos min kiropraktor i Stockholm. Sen har jag en lunchdate med mina gamla arbetskamrater på Swedbank IT.

Ser fram emot en trevlig dag i morgon. Enda kruxet är att jag måste ställa klockan för att hinna med Stockholmståget kl. 9. Det är smällar man får ta!

Kärt besök

Nu har jag just vinkat av Ullis och hennes lilla familj. Det var jätteskönt att de ville komma ut, så att jag fick ladda batterierna med Hailey. Hon är så himla go och glad! Dessvärre glömde jag bort att ta några bilder, så det får gå ändå.

Vi började med att fika, eftersom Ullis och Marre just hade ätit frukost innan de kom ut. Ullis hade tagit sömntablett i går kväll, så att hon äntligen fick sova och då sov hon länge. Vi åt upp merparten av det som var kvar av den blåbärspaj, som Eva-Lena hade bakat och tagit med sig, när hon och Maria var här ute tidigare i veckan. Jättesmarrig! Till och med Ullis smakade lite. Tack, Eva-Lena!

Sen var ju inte stämningen på topp, men man kan ju inte förvänta sig annat, när det har hänt något liknande i familjen. Tur att Hailey fick oss att skratta mest hela tiden. Hon är väldigt högljudd och hon älskar sin röst. Härligt!

Efter fikat gick vi ett varv i trädgården. Jag såg till att fylla en påse med Katja-äpplen, plommon, morötter, vindruvor och babyplommontomater. Sen lämnade jag även med en glassbytta från frysen, fylld med förvällda gröna bönor. Tror att det blev uppskattat! Känns i alla fall skönt att kunna bidra med något.

Nu är jag precis slut igen. Vet inte vart krafterna tar vägen. Jag vill ju inte lägga mig och vila, för då kan jag ju inte sova när det väl blir kväll.

Simba sitter i mitt knä medan jag skriver. Känns tryggt att höra hans snörvliga spinnande, även om arbetsställningen inte blir den mest ergonomiska.

Så fort jag har har avslutat det här inlägget, så ska jag ta mig i kragen och bädda i rena lakan. Vill ju inte komma på det när jag har tagit mina kvällsmediciner och bara tittar med ett öga.