Fikabesök

Det är fortfarande mörkt, när jag vaknar av att Simba vill krypa ner under täcket. Självklart får han krypa under täcket och gosa en stund. Så mysigt med hans mjuka päls mot min bara kropp. Vi somnar om så.

När jag vaknar nästa gång, så är det hög tid att stiga upp, om jag ska hinna göra mig i ordning innan jag får besök. Karin Harich ska komma på fika vid halv elva. Sen kommer Lena Forsman vid tolvtiden.

Det kommer ner något, som liknar snöblask, när jag går till Ica Stenby för att handla fikabröd. Trottoarerna och gångbanorna är isiga och jag går som om jag har gjort något stort i byxan. Tänk vad bra det är att ha så nära till affären! Det är jag definitivt inte bortskämd med sen tidigare!

Karin kommer på utsatt tid och går, även hon, lite stelt på den hala gångstigen. Thomas och Karin har köpt mig en liten söt kyckling, som har toppluva och skridskor på sig. De kunde se mig i den lilla kycklingen - på skridskor, på väg ut i en ny framtid. Ha, ha, så passande!

Jag visar Karin runt i min lilla lägenhet. Jag är stolt som en tupp över vad jag har lyckats åstadkomma på så kort tid. Karin kramar om mig och tycker att det är fantastiskt och kul att se mig så glad.

Tiden går fort, som det gör när man har det trevligt och snart är det dags för Karin att åka hemåt. Jag vinkar genom altandörrarna till Karin, som halkar fram mot parkeringen.

Det går inte lång stund innan Lena plingar på dörren. Hon har med sig ett paket, som jag öppnar direkt efter att jag har visat henne runt. Det är en jättefin ljushylla i spegelglas och svart smide....

Den ska givetvis inte stå på ett element, men jag måste tänka till lite innan jag börjar banka upp saker på väggarna. Sakta men säkert, kommer det att mogna fram vart allt ska sitta.

Lena säger att hon har en till present, som var meningen att hon skulle smyga in, utan att jag ser det. Jag vänder mig mot diskbänken, medan Lena riggar upp något i sovrummet. Vad har hon nu hittat på?! Nästan så att jag blir lite nervös.

"-Nu får du komma och titta!", ropar Lena från sovrummet. Mitt bland mina gosedjur på sängen, sitter en orange älg, en Hälge. Lappen på honom säger att han är en "barnslig älg". Det hjärtformade kortet från Lena säger mycket....

Tänk vilka fina vänner jag har kring mig! Jag är SÅÅ tacksam och glad för att ni finns!

Precis när Lena har tagit på sig sin jacka och ska öppna ytterdörren, så plingar det på. Vem kan det vara? Jag väntar inget mer besök.

Det är Ninni, ordförande i bostadsrättsföreningen, som kommer med en fin julblomma från styrelsen och önskar mig välkommen....

Givetvis, så ber jag Ninni att komma in. Jag kramar om Lena och vi säger hej då. Sen visar jag Ninni runt och hon verkar gilla det hon ser.

Vi pratar länge och väl och jag känner att vi kommer riktigt bra överens. Eftersom vi har blommor och trädgård, som gemensamt intresse, så börjar vi redan nu planera vad vi ska göra för fina blomsterarrangemang till sommaren. Kul!

Jag ringer till mamma och pratar en stund om alla trevliga besök jag haft på förmiddagen. Mamma frågar om jag vill komma till dem i morgon eftermiddag och äta kalops. Gissa om jag vill!

Simba vågar sig fram en stund nu, efter att alla farliga tanter har försvunnit. Jag hade egentligen tänkt att åka och handla nu, men jag får helt enkelt lov att sätta mig en stund och gulla med Simba. Stackars liten, är ju helt förvirrad!

Nu har jag varit och handlat en sväng och är riktigt glad över att vara hemma igen. Det är ju helt hysteriskt i affärerna, nu när det är fredag eftermiddag. Ja, jag skulle ju ha kunnat valt en annan tid, men nu gjorde jag inte det.

Lite mat och vin på det här, så kommer jag att må som en prinsessa i min nya, fina lägenhet. Jag är gjuten framför TV:n ikväll, för att se finalen av Idol.

Trädgårdssöndag

Redan i går kväll, när Totte och Nilla gick hemåt, så hade temperaturen ute börjat krypa ner mot nollstrecket. Jag blir därför inte förvånad nu, när jag ser att det har varit fyra minusgrader någon gång under morgontimmarna. Tur att jag flyttade in pelargonerna under altantaket,  innan jag gick och lade mig igår!

Det är en gnistrande vacker morgon. Helt vindstila. Solen har ännu inte trängt igenom dimmolnen. Nästan alla löv har ramlat av asparna i hörnet på tomten. Det behövs bara en rejäl frostnatt, för att det ska ske. Sidensvansarna sitter i grannens rönnbärsträd och kalasar.

Efter frukosten byter jag rent i sängen och slänger in lakanen i tvättmaskinen. Har jag tur, så hinner de torka ute idag. Det är förmodligen sista gången för i år, i såna fall.

Det är dammigt som bara den under sängen, så jag får ett ryck och dammar och dammsuger hela sovrummet. Härligt! Det kanske är så man ska göra, ta ett rum i taget. Hoppas att jag kan köpa den där bostadsrätten. Blir lite mindre att städa då med 75 kvm och ett badrum, istället för som idag med 124 kvm och två toaletter .

Jag avslutar städningen i sovrummet med att lägga på det nyskakade överkastet. Som krona på verket, lägger jag kuddar och gosedjur i en fin samling. Idag är det en nykomling i samlingen av gosedjur. Välkommen Hälge! Du gjorde att bra jobb i natt, tillsammans med Cornelius och Molly....

Frosten har gått hårt åt paprika- och tomatplantorna. Jag får rädda det som räddas kan. Paprikorna, som jag har dragit upp från egna frön, ska egentligen vara röda, men det hinner jag inte vänta på. Jag har redan tagit flera stora, fina paprikor till olika maträtter, även om de har varit gröna. Ändå finns det så här mycket kvar....

Till lunch äter jag rester av den chili jag bjöd Totte och Nilla på igår. Smakar lika gott idag, nästan godare. Nu kommer jag garanterat att stinka vitlök i morgon, när jag ska till min kiropraktor. Det bjuder jag på! Jag får väl vara glad om magen håller sig i schack, när han vrider, trycker och bänder på mig.

Nu har solen tittat fram genom molnen, så jag går ut i trädgården och börjar röja lite. Finns hur mycket som helst att göra, så det gäller att ta en sak i taget, om jag inte ska bli galen. Jag vill ju så mycket, men klarar inte av att göra allt själv.

När jag är på väg med skottkärran upp i skogen, så känns det ovanligt tungt. Typiskt, jag har fått punka på skottkärran! Jag sliter och drar den baklänges upp i skogen, innan jag kan tippa trädgårdsavfallet.

När jag kommer tillbaka, så tar jag fram cykelpumpen och försöker att pumpa däcket. Det är så totalt tomt, så ventilen bara försvinner in i fälgen, när jag trycker på med pumpen. Nu är jag gråtfärdig, men jag vägrar att be om hjälp. KAN SJÄLV!

Nu har jag tagit bort vissna sommarblommor och rensat ogräs runt husgrunden. Känner mig riktigt nöjd med dagens insats. Ändå finns det miljoner saker kvar att göra, men jag måste försöka att begränsa mig till det som är absolut viktigast. Jag har ju lite svårt för det.

Det mulnar på och jag tar in de torra lakanen, för att inte riskera att de blir blöta igen. Luktar ljuvligt! De är trots allt lite råa, så jag hänger dem på en tvättställning inne, för att torka till lite, innan jag viker dem.

Mitt humör har växlat i takt med att solen försvann. Nu har jag avslutat arbetet i trädgården för idag och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Varför måste det blir så, varje gång jag sätter mig ner för att vila?! Verkligheten kommer ifatt.

Jag ringer till Doris och David, för att höra hur det går för dem, men det är ingen hemma. De är säkert ute och tittar på fotboll eller nåt. Mamma och Ullis blir nästa offer för min telefonterror.

Håglösheten kommer över mig igen. Det måste hända något hela tiden, för att jag ska må bra. Ändå har jag ju varit noga med att jag skulle vara själv idag, så att själen kunde komma ifatt. Verkar inte som att det hjälper.

Skrivandet blir min räddning från håglösheten idag, som så många gånger tidigare. En ström av ord direkt från hjärtat. Vad skönt det är att kunna få ur sig allt via tangentbordet! Känns som att jag skulle kunna skriva en hel bok idag. Vill bara inte sluta!

Inser att det kanske vore bättre att jag började kolla upp vad jag ska ha på mig i morgon och förbereda morgondagen. Jag har en tid inbokad hos min kiropraktor i Stockholm. Sen har jag en lunchdate med mina gamla arbetskamrater på Swedbank IT.

Ser fram emot en trevlig dag i morgon. Enda kruxet är att jag måste ställa klockan för att hinna med Stockholmståget kl. 9. Det är smällar man får ta!

Chilikväll

Idag har jag inget speciellt inplanerat, så jag unnar mig lyxen att kunna sova till halv tio. Vaknar med huvudvärk, som kommer från nacke och rygg, så det är nog ingen dum ide att besöka min kiropraktor på måndag.

Det har varit frost i natt, så gräsmattan glittrar av iskristaller. Undrar hur det har gått med mina stackars tomater och pelargoner?

Känner att trädgården pockar på uppmärksamhet idag, så jag ger mig ut ganska snart efter frukosten. Härligt med den höga luften, även om det fortfarande blåser lite onödigt mycket.

Känner mig inte supertaggad att höststäda trädgården, men eftersom jag går i säljartankar, så börjar jag att snygga till lite på tomten. Jag rensar i första hand trädgårdslanden och under äppelträden. Man vet ju aldrig när mäklaren vill komma ut och titta och fota.

Jag ringer till mamma och Lillis för att höra om de vill komma ut och äta sushi idag. En typ repris på förra lördagen, då de sov över i husbilen. De är lite osäkra på hur det ska funka med morgondagens visning, så vi bestämmer att det får bli en annan gång.

Utan att tveka, så ringer jag mina härliga vänner Totte och Nilla, här i Bälgviken. "-Om ni har lust att titta över, så bjuder jag på chili con carne". Inget svårt val för Totte och Nilla, så vi bestämmer att de kan dyka upp vid halv sju.

Trodde att jag skulle höra något från mäklaren idag, men det blir säkert inte förrän på måndag. Får försöka att hålla mig på mattan tills dess. Känner ändå att jag har den här affären under kontroll, dvs om det inte helt plötsligt dyker upp någon ny spekulant, som kan bjuda över.

Totte och Nilla ringer på ytterdörren vid halv sju. De har köpt en skitsöt goseälg och en god tesort, allt fint förpackat i plastfolie, som man knappt törs öppna. Det jag kan säga direkt är, att Hälge, som han får heta, får hedersplats bland mina andra nya gosedjur, Cornelius och Molly.

Chilin blir het och bra, så jag tror att alla blir nöjda. Jag hade inget vitt bröd hemma, så jag har kokat jasminris till också. Vi äter och äter, tills magarna putar. Gott!

Totte och Nillas dotter, Sanna kommer vid tiotiden. Hon klämmer också ner två portioner av chilin. Det tar jag som ett gott betyg.

Tack kära vänner, för en skön, otvungen kväll! Hur ska det gå sen, när jag flyttar in närmare stan?! En sak är i alla fall säker. Totte och Nilla med familj, kommer jag inte att släppa, bara så där. Vi skrattar alltför gott tillsammans, både barn och vuxna, för att det skulle kunna hända.

Tack för en skön kväll!