När jag vaknar nästa gång, så är det hög tid att stiga upp, om jag ska hinna göra mig i ordning innan jag får besök. Karin Harich ska komma på fika vid halv elva. Sen kommer Lena Forsman vid tolvtiden.
Det kommer ner något, som liknar snöblask, när jag går till Ica Stenby för att handla fikabröd. Trottoarerna och gångbanorna är isiga och jag går som om jag har gjort något stort i byxan. Tänk vad bra det är att ha så nära till affären! Det är jag definitivt inte bortskämd med sen tidigare!
Karin kommer på utsatt tid och går, även hon, lite stelt på den hala gångstigen. Thomas och Karin har köpt mig en liten söt kyckling, som har toppluva och skridskor på sig. De kunde se mig i den lilla kycklingen - på skridskor, på väg ut i en ny framtid. Ha, ha, så passande!
Jag visar Karin runt i min lilla lägenhet. Jag är stolt som en tupp över vad jag har lyckats åstadkomma på så kort tid. Karin kramar om mig och tycker att det är fantastiskt och kul att se mig så glad.
Tiden går fort, som det gör när man har det trevligt och snart är det dags för Karin att åka hemåt. Jag vinkar genom altandörrarna till Karin, som halkar fram mot parkeringen.
Det går inte lång stund innan Lena plingar på dörren. Hon har med sig ett paket, som jag öppnar direkt efter att jag har visat henne runt. Det är en jättefin ljushylla i spegelglas och svart smide....
Den ska givetvis inte stå på ett element, men jag måste tänka till lite innan jag börjar banka upp saker på väggarna. Sakta men säkert, kommer det att mogna fram vart allt ska sitta.
Lena säger att hon har en till present, som var meningen att hon skulle smyga in, utan att jag ser det. Jag vänder mig mot diskbänken, medan Lena riggar upp något i sovrummet. Vad har hon nu hittat på?! Nästan så att jag blir lite nervös.
"-Nu får du komma och titta!", ropar Lena från sovrummet. Mitt bland mina gosedjur på sängen, sitter en orange älg, en Hälge. Lappen på honom säger att han är en "barnslig älg". Det hjärtformade kortet från Lena säger mycket....
Tänk vilka fina vänner jag har kring mig! Jag är SÅÅ tacksam och glad för att ni finns!
Precis när Lena har tagit på sig sin jacka och ska öppna ytterdörren, så plingar det på. Vem kan det vara? Jag väntar inget mer besök.
Det är Ninni, ordförande i bostadsrättsföreningen, som kommer med en fin julblomma från styrelsen och önskar mig välkommen....
Givetvis, så ber jag Ninni att komma in. Jag kramar om Lena och vi säger hej då. Sen visar jag Ninni runt och hon verkar gilla det hon ser.
Vi pratar länge och väl och jag känner att vi kommer riktigt bra överens. Eftersom vi har blommor och trädgård, som gemensamt intresse, så börjar vi redan nu planera vad vi ska göra för fina blomsterarrangemang till sommaren. Kul!
Jag ringer till mamma och pratar en stund om alla trevliga besök jag haft på förmiddagen. Mamma frågar om jag vill komma till dem i morgon eftermiddag och äta kalops. Gissa om jag vill!
Simba vågar sig fram en stund nu, efter att alla farliga tanter har försvunnit. Jag hade egentligen tänkt att åka och handla nu, men jag får helt enkelt lov att sätta mig en stund och gulla med Simba. Stackars liten, är ju helt förvirrad!
Nu har jag varit och handlat en sväng och är riktigt glad över att vara hemma igen. Det är ju helt hysteriskt i affärerna, nu när det är fredag eftermiddag. Ja, jag skulle ju ha kunnat valt en annan tid, men nu gjorde jag inte det.
Lite mat och vin på det här, så kommer jag att må som en prinsessa i min nya, fina lägenhet. Jag är gjuten framför TV:n ikväll, för att se finalen av Idol.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar