Krka Nationalpark

Igår, måndag åkte vi med minibuss och fem andra par av olika nationaliteter på utflykt till Krka Nationalpark. Färden började kl. 08:45, så vi fick lov att ställa mobilen på väckning, inget vi har behövt på länge. En snabb frukost, sen anslöt vi till sällskapet i minibussen...

En halsbrytande färd längs serpentinvägar och vips så var vi framme vid entrén till nationalparken. Vi blev direkt helt hänförda av det klara vattnet, som forsade omkring de spångar vi vandrade på. Givetvis började våra kameror gå varma...

I själva verkade var det ju ingenting mot vad som skulle komma. Vår guide, som skulle vänta vid parkeringen, sa att vi hade två timmar på oss för två kilometer. "Piece of cake" tänkte vi, men uj vad det fanns att titta på och fota längs stigen...

Vattnet var så klart så att man hade svårt att avgöra var ytan var, fiskarna eller anden...

Så vackra färger och bruset av vattenfall...

Ändå var det här bara första stoppet. Lite sköna grottor fanns det också. Fri tolkning...

Härliga fall på slutet av de två kilometerna med "Mr Andersson from Matrix"...

Alltså ljuset och färgerna...

Vidare till nästa stopp. En fotopaus på vägen. Blev lite av ett internt skämt i gruppen när guiden ropade "foto"...

Vid nästa stopp berättade guiden att en tysk "pang-pang-film" hade spelats in i dessa härliga miljöer. Bosse ville vara lite extra tydlig...

Nästa utkikspunkt var vid ett fransiskanerkloster, som man kan se i bakgrunden på en ö. Där bor det idag sex munkar. Jag frågade guiden om de brygger någon öl. Alla i sällskapet skrattade, men jag upplyste då sällskapet om att just fransiskanermunkarna är kända just för sin goda öl, så det så! Guiden slätade över och berättade att de gör vin och snaps, men ingen öl. Själv verkade jag ha något i näsan...

Vid nästa stopp kunde vi njuta av en vattenfallstrappa plus en del andra sköna vyer...

Sen var det dags för lunch, som bestod av närproducerad ost, lufttorkad skinka, öl, vin och snaps för se som ville ha...

Nästa stopp var vid ett serbiskt kloster. Guiden berättade att serbiska språket ligger väldigt nära det ryska språket, vilket man kunde se på texterna i klostret. Vacker innergård...

Sen ett besök i katakomberna...

Sista stoppet blev vid de högsta av fallen. Vi trodde att vi skulle få gå under fallen och känna vattenstänk, men istället så fick vi se dem från ovan. Inte så illa det heller. Jag försökte att få Bosse att ta några steg bakåt...

Till sist en vacker sommaräng, som vi kanske kan kontra mot de minusgrader de har haft hemma i Sverige inatt...

Nu har vi haft tre bra och prisvärda campingnätter på Camp Krka och tackar för oss. Nästa stopp ligger bara fem kilometer härifrån, Skradin. Kommer mer om det i nästa inlägg.

Nya vyer uppåt bergen

Tiden i Stobrec gick väldigt fort. Solen sken, vi gjorde utflykter och vi träffade ytterligare ett väldigt trevligt svenskt par, Lena och Roland. Vi gjorde en en typ "sista natten med gänget" i fredgas på fiskrestaurangen Konoba Nikola, där Bosse och jag hade varit tidigare...

Efter tolv dagar på samma camping kände vi oss väldigt nöjda med allt och vi tackade och betalade för oss. Nu var GPS:en inställd på en liten trestjärnig camping vid nationalparken Krka. På vägen dit, ca. 8-9 mil, försökte vi att få påfyllning i våra svenska gasoltuber, men icke. Lite trist, men vi hade ju fortfarande tillräckligt med gasol kvar för att klara matlagningen.

Igår anlände vi till den lilla familjecampingen Camp Krka, som är ansluten till ACSI. Inget för de största husbilarna, men vi hittade ändå en skuggig plats under pinjeträden. Dusch, toaletter och disk-/tvättavdelning var i toppskick. WiFi fungerade hyfsat och de hade en egen restaurang. De hade dessutom en tempererad pool, där vi genast tog ett dopp. 14 EUR/natt med skatter och allt inräknat under lågsäsong. Inte illa!...

I natt har det åskat och regnat, men solen sken när vi tittade ut i morse. Perfekt väder för en cykelutflykt, ca. 3 km tillbaka mot stora vägen. Där hittade vi en affär där vi kunde fylla på matförrådet...

På väg hemåt igen, så hängde tunga regnmoln över oss och hotade med sin nederbörd. Vi klarade oss torrskodda hela vägen tillbaka och det var tur för baguetten, som satt i min cykelkorg. Gatan innan vår camping såg vi en skylt med "vino och oil". Vi svängde in och bad att få köpa en liter rödvin och en liter olivolja...

Vi fick ge 120 Kuna för olivoljan och 40 Kuna för vinet. Vi smakade allt till den medelhavslunch vi lite senare intog i husbilen. Bröd, olivolja och kryddost smakade underbart. Däremot så var rödvinet lite för sött, men vad sjutton, ändå lokalt producerat ju.

Efter en dusch så gick jag till receptionen för att boka en utflykt till den kända nationalparken Krka till morgondagen. Då fick jag veta att man varken kunde betala utflykt eller camping med kort. Ett stort minus, tycker vi. Däremot så kommer vi att kunna ta ut kontanter på en bankomat vid infarten till nationalparken.

Nu hoppas vi att morgondagen blir lyckad. Utflykten kostar oss 50 EUR/person. Då åker vi minibuss från campingen på morgonen och allt detta ingår: inträde till parken, en lättare lunch och vi får se allt som är värt att se i hela parken. Tycker det var ett ganska bra pris för en heldagsutflykt. Får skriva om hur det  blev senare.

Besök på vulkverkstad

För er som undrade hur sjutton vi kunde ta cyklarna fram till vandringsleden trots punktering, så ska jag ju givetvis berätta att min "handy man", Bosse lagade sin punka tillfälligt genom att sätta
lagningslappar på insidan av sitt trasiga däck. Sen hade vi en innerslang hemma i husbilen. Voila!

Trots det, så var vi ju tvungna att leta upp något ställe där man kunde köpa nya däck och innerslangar. Vi hade ju fattat nu att det kan vara väldigt bra att ha lite mer reservlager, i och med att vi cyklar en hel del.

I onsdags tog vi oss runt häromkring och kollade var man skulle kunna hitta däck och slangar. Vi kammade noll överallt och började misströsta. Så dök det plötsligt upp en vulkverkstad och jag sa, mest på skämt till Bosse, att vi kanske ska fråga om de kan hjälpa oss.

Bosse tog mig på orden och vi tågade in på verkstaden och frågade en kille, som stod utanför och drack kaffe. Nej, sån´t har vi inte här. Vi frågade hur långt det var till närmsta cykelaffär och det var ca. 2 mil. Bosse och jag suckade ljudligt och killen började mjukna och förstod vårt dilemma.

Om ni vill så kan jag åka och köpa det ni behöver och även göra jobbet, sa han med en glimt i ögat. Hans arbetskamrater började fnissa i garaget och gjorde narr av sin kollega, som tänkte agera "cykelvulk". Vi var i alla fall överlyckliga!

Killen från verkstaden satte sig i sin bil och åkte iväg för att köpa nya däck och innerslangar. Vi gick till Konzum, som låg i närheten och satte oss på ett fik för att vänta på att allt skulle ordna till sig. Perfekt!

När vi kom tillbaka till vulkverkstan stod vår kille stolt framför Bosses cykel. Två nya Michelindäck monterade plus ett i reserv, två innerslangar plus arbetet gick loss på 470 Kuna, vilket motsvarar ca. 600 SEK. Vi dricksade och uttryckte vår tacksamhet i kvadrat.

Till historien hör också att Bosses trasiga ytterdäck var ett svenskt vinterdäck med dubbar (!). Killarna på vulkverkstan hade aldrig sett något liknande. De garvade ikapp med oss och sa att de nya däcken definitivt inte var lämpade för att cykla med på snö och is.

Avslutningsvis så frågade jag om det var OK att jag tog ett foto på dem. Vår kille sa direkt att det var OK. Gratis reklam är väl aldrig fel?! De andra två försvann som avlöningar ur bild. Ändå lyckade jag få till det här kortet...

Berget skall besegras!

Demonstrationståg i all ära, men nu är vi ju i Kroatien och då finns det annat annat att göra på 1:a maj. Vi bestämde oss redan i går kväll för att vi skulle vandra upp på berget bakom campingen.

Sagt och gjort, vi tog våra cyklar för att ta oss till början av vandringsleden. Bara det en mödosam cykling rakt upp i himlen. Här ställde vi våra cyklar för att vandra till stugan på toppen, som vi sett med kikaren...

Vi är ju inte speciellt vältränade, så andhämtningen tilltog ganska snart. Det var ju ändå ca. 400 m över havet vi skulle upp. Utsikten var fenomenal redan tidigt på vår vandring. Då passade vi på att pusta lite...

På en rastplats mitt under en fräscht grön ekskog, så tog vi en vattenpaus och lyssnade på de ivrigt spelande näktergalarna. Hade tänkt att ladda upp en video, men tyvärr så är internet inte tillräckligt snabbt för mina nerver, (idag heller).

Vi mötte en vandrare precis efter att vi hade lämnat rastplatsen. Han undrade vilken väg vi skulle ta. När vi berättade att vi skulle ta " Sv Junar", så sa han att den vägen är ganska brant. Vi skrattade och sa att vi har ju hela dagen på oss.

Snart började det att bli brant på allvar. Vi flåsade ikapp och funderade på var sitt håll hur i herrans namn vi skulle ta oss ner igen. Återigen lät vi utsikten trösta oss på vägen. Humöret var på topp...

Ett tag undrade vi om det var här vi skulle ha haft med oss linor och hakar för att ta oss fram. Några skrapade knän senare och lite djävlaranamma, så var vi uppe på högplatån. Där kunde man vandra ganska obehindrat sista vägen fram till den lilla stenbyggnaden, som var vårt mål.

Helt plötsligt så fanns det barnfamiljer med hundar i följe och vi undrade förstås hur de hade tagit sig upp. Sen förstod vi att det fanns en annan väg upp, som vi uttryckte det, "töntväg".

Utsikten på toppen var helt slående! Går inte riktigt att återge på kort, men jag kan ju alltid försöka...

En banan och lite vatten senare, så var det dags att bestämma vilken väg vi skulle ta tillbaka ner. Ja, inte blev det "töntvägen" förstår ju ni som känner oss. Det var tur att vi tog så många fina kort på uppvägen, för nu var det fullt fokus på var man satte ner foten och var man kunde hålla i sig. Måste erkänna att jag var lite grinfärdig vid ett tillfälle, när vi skulle runda ett stup.

Så här i efterhand så känns det grymt bra att vi valde den svåra vägen. Vi är riktigt stolt över att vi klarade det utan missöden - inte ens en blånagel. Däremot så förstod vi ju att träningsvärken i våra darrande ben skulle komma att bli djävulsk, men det var det värt.

Efter en välbehövlig dusch, så bestämde vi oss för att försöka hitta någon bra fiskrestaurang på kvällen. Man vill ju inte laga mat hemma varje dag! Så här gulliga var vi när vi promenerade längs strandpromenaden ...

...och återigen, så VET jag att vi är dåliga på selfies! Skuggan av kameran ska ju givetvis inte vara med!

...och en bra fiskrestaurang hittade vi! Kan verkligen rekommenderas!...

Nu är det för varmt för att blogga vidare. Får bli mer en annan dag...

Punka på väg till Split

Fredag morgon och regnet öser ner. Vinden skakar husbilen, så att man tror att den ska lätta från marken. Idag blir det en lång dag inomhus. Vi kan ju i alla fall glädja oss åt att den utlovade åskan inte blev av. Mycket musik, god mat och lite inomhuspyssel, så var klockan snart kväller.

Lördagen hade vi bestämt att vi skulle ta cyklarna de ca. 5 km in till Split centrum. Så blev det också. Bosse monterade cykelväskorna, så att vi skulle kunna handla på hemvägen. Vi försöker ju i det längsta undvika att ta husbilen när vi behöver handla.

Vi tog den snirkliga kustvägen inåt stan. Mycket fint att se på under färden...

Backe upp och backe ner. Plötsligt blev jag tvungen att bromsa in för en bil som var på väg att svänga ut framför oss mitt i nerförsbacken. Bakom mig hörde jag bara två intensiva däcktjut från Bosses cykel. Han höll på att köra in i baken på mig. Lite läskigt, men ingenting hände så vi fortsatte in på en fin liten grusväg längs olivlundar, planteringar och med havet i horisonten. Doften av rosmarin var intensiv...

Rätt som det var så hördes ett taktfast pysande från Bosses cykel. Skit också, punka! Till och med ytterslangen hade gått sönder på två ställen. Den häftiga inbromsningen hade slitit hål på däcket på två ställen. Kul, vi som har kommit ungefär halvvägs in till Split! Vi bestämde oss för att fortsätt in till stan.

Väl inne i Split så hittade vi en polisstation, där vi kunde fråga om var man kunde få hjälp att laga en cykelpunka. Inte precis rätt dag att få punka på. Dessutom är det inte så där vanligt med cyklar, så det var ännu ovanligare med en cykelverkstad.

Det enda vi kunde komma på var att ta oss till något större shoppingcenter för att kolla efter däck och innerslang. Men icke! Gata upp och gata ner. Till slut hade innerslangen på Bosses däck trasslat in sig i ekrarna, så att han fick bära bakdelen på cykeln för att ta sig framåt.

Vi hittade en bilverkstad, där Bosse fick låna en kniv så att han kunde skära loss innerslangen från ekrarna. En otrolig lättnad att i alla fall kunna leda cykeln fram. Ingenstans fanns det någon som kunde hjälpa oss. En öl lättade upp humöret tillräckligt för att ta oss vidare hemåt mot campingen.

Vi fick ju i alla fall se mycket av bostadsområdena i Split...

När magarna började knorra, så dök det passande nog upp en mataffär på vägen. Vi handlade lite lätt lunch, en IPA och några kalla korvar. Ja, vad gör väl det när vädret är med oss! Vi kände oss lite udda när vi kom och ledde våra cyklar in i ett grönområde och helt sonika satte oss i en trapp för att luncha...

Vi "storhandlade" vid ett annat shoppingcenter, där de inte heller hade några ytterslangar till cyklar. Däremot så hittade vi en innerslang och en hel del mat. Där kom cykelväskorna väl till pass. Utan att ljuga, så var det rätt så mysigt att gå och leda cyklarna de fem kilometerna hem. Bra motion!

I våran lilla bukt, precis innan campingen, stannade vi till och jag gick in på en skönhetssalong och beställde tid för att färga bryn och fransar. Kostar bara ca. 130 SEK, ungefär vad det kostar att köpa ett "gör-det-själv-kit" hemma. På tisdag blir det av...

Kvällen kom och det började blåsa igen. Trots det så tog vi oss ut för att se vad nattlivet i en förort till Split kunde ge. Det var i alla fall vackert i skymningen...

Vi hittade en pizzeria, där vi delade på en gudomligt god stenugnsbakad pizza. Sen var det natti, natti.

Idag har det varit totalt molnfritt och ca. 20 grader i skuggan. Helt underbart! Vi har tittat i kikaren mot bergen bakom campingen och funderar på att göra en vandring upp till toppen imorgon.

Känns lite taskigt att lägga upp den här bilden, när vi vet att ni har det så kallt hemma. Men vi önskar alla goa vänner, nära och kära en riktigt bra Valborg, trots allt...

Ja, jag vet!! Avtryckarfingret är med i bild!

Camping Stobrec Split

På eftermiddagen kom det en husbil från Sverige och parkerade nära oss. Bosse var inte sen att ta kontakt. Det var ett par från Östersund/Frösön, Ulla och Jörgen - jättetrevliga. Vi hade mycket att berätta för varandra om våra resor, så vi bjöd in till dem på kaffe på kvällen. Vi fick tipset om en Facebooksida - "Vi som ska till Kroatien med husvagn/husbil. Kul!

Nästa dag blåste det lika mycket, men luften var fortfarande ljum. Efter frukost bestämde vi oss för att gå en promenad åt andra hållet och se vad som fanns där. Vi stretade uppför branta gator och höll oss nära havet hela tiden...

Underbart att se hur den lilla byn nyttjar branterna...

Havets färger är helt underbara...

Vi hittade fram till en Konzum, som det heter här. Lite ost, oliver och rött vin, sen var en lunchpicnic på en bergskulle ett faktum. Utsikt över både hav och by - härligt...

När vi vände hemåt hamnade vi på ett café med en terrass mot havet. Vi kunde sitta och njuta av saltstänket från de blågröna vågorna...

På hemvägen njöt vi av gamla husfasader kombinerat med härliga bilvrak...

När vi kom tillbaka till husbilen mötte vi Ulla och Jörgen, som bjöd in oss till kvällen på lite vin. Supertrevligt att kunna dela med sig av dagens erfarenheter. Dessutom hade vi mycket gemensamt inom cafébranchen. Vi bytte adresser, så att vi kan höras av när det faller sig. Härligt par!

Idag bestämde vi oss för att ta bussen in till Split centrum. Smidigt och billigt. Vi lyckades kliva av så att vi hamnade mitt i marknaden och det gamla Split...

Härliga fasader och gränder...

För övrigt, så firar jag 5 underbara år idag med den här mannen...

Härifrån tog vi bussen tillbaka till campingen...

Nu sitter vi i husbilen med ett lätt regnsmatter på taket. Ikväll ska vi nog fira vår årsdag med en god middag på någon lokal restaurang.